taketimebordercollies.blogg.se

För en arbetande vallhund är det absolut viktigaste kommandot- Fram/Get up/ Walk on.

Det är denna framåtrörelse som flyttar djuren och det är i den som det allra mesta av det som är viktigt för bra och effektiv djurhantering ligger.

För mig och så som jag ser det så är det väldigt viktigt att det jag vill hunden ska utföra när jag lär in de olika kommandona under hundens utbildning, att det uppfattas rätt av hunden. När jag lär in kommandot fram så är det otroligt viktigt att hunden verkligen förstår vad jag menar.

Vad är då fram?

Jag vill att mina hundar ska ha förstått kommandot fram enligt följande:

¤ Koncentration

¤ Mjukt

¤ Stadigt

¤ Ta fåren rakt i den anvisade riktningen

För att lyckas med detta behöver hunden använda sitt eye, sin balans, sin förmåga att trycka och kontrollera djuren. När en vallhund börjar bli färdigtränad så ska den ha full förståelse att det är dennes ansvar att flytta djuren. Kommandot fram har till en början en betydelse att hunden ska gå rakt fram mot djuren men när hunden ’är mer färdig ska det betyda- ta djuren rakt ifrån dig. Det innebär för den färdiga hunden att den inte alls behöver gå rakt fram, utan den måste ta upp balansen på djuren först och när djuren viker av från den ”rätta” riktningen ska hunden instinktivt parera fåren tillbaka till den ”rätta” riktningen.

De allra flesta unghundar behöver gå igenom tre olika faser för att få framkommandot att fungera på det sätt som jag vill att det ska vara. Det är väldigt få hundar som har ett färdigt fram i sig när de börjar sin utbildning utan vi tränare får hjälpa dom på vägen. 

När hunden ska driva djuren till oss så har den stöd och hjälp av att den arbetar mot oss och att den faktiskt i början jobbar på nära avstånd och då känner att den har kontroll på djuren. När djuren sen ska börja drivas ifrån oss så känner de flesta hundar att de inte längre har kontroll på djuren vilket många gånger resulterar i att hunden inte kan ta in det vi vill lära den.

I början av drivningsträningen så är det bra om hunden bara är trygg med att följa efter fåren. Att hunden blir trygg med att följa efter djuren när den driver är fas ett. Nästa fas blir att den börjar parera djuren så att drivningen går lite mer rakt. När hunden är trygg med detta kommer den att börja trycka mer på djuren så att den verkligen blir bestämd i sin kontroll över djuren. När den gått igenom dessa tre faser så har hunden en bra framåtrörelse och börjar bli riktigt användbar.

Se upp med!

Det är lätt hänt för de som är nya inom vallhundsträning att kommandot framåt får en helt annan innebörd än vad det egentligen ska ha. Istället för att betyda gå rakt mot djuren så blir det ett ”sätt igång” kommando. Det innebär att hunden många gånger går och parerar djuren mot föraren innan den går framåt. Då är det inte så konstigt att när man börjar driva bort djuren ifrån sig att hunden vill gå till klockan tolv och ta dom till föraren- Det är faktiskt det som hunden har blivit lärd att göra på kommandot fram - Ta dig till klockan tolv och ta djuren till mig! I vissa fall har hunden uppfattat det så på grund av att tränaren inte har varit uppmärksam helt enkelt. Själv brukar jag inte använda just ordet fram i början utan gör ett ljud eller använder hundens namn när jag vill att den ska starta.

En annan sak jag tycker det är viktigt att se upp med är att inte styra hunden för mycket i sidled i träningen av att driva djuren till eller ifrån föraren. Börjar man styra sin hund för mycket för tidigt så kommer hundens eget initiativ att försvinna och man har då en hund som i mina ögon är begränsat användbar. Border collies är i de flesta fall väldigt samarbetsvilliga och mjuka hundar och bara för att föraren ska bli nöjd så ger dom avkall på delar av sin instinkt.Detta kan då resultera i att hunden inte tar ansvar för djuren eftersom föraren inte låter den utveckla ett ansvarstagande.

För mig är vallning inte kommandona jag lärt hunden utan det som pågår mellan hunden och djuren. När hunden vet hur den fungerar i förhållande till djuren, utför de kommandon jag ber den om och att den har förstått att vi gör detta arbetet med djuren tillsammans, först då är det en användbar vallhund i mina ögon.

När man ska träna sin unga vallhund så är det viktigt att förutsättningarna är så bra som möjligt.

Jag strävar alltid efter att träningen ska vara så utvecklande som möjligt för hunden.

Träningen ska ge hunden något och inte mig själv i första hand.

Det är den unga vallhundens instinkt som ska väckas och dess egenskaper som ska utvecklas.

Den ska lära sig att kommunicera med fåren.

Den ska lära sig att lyssna på sin förare.

För att uppnå kvalitet i träningen så är det viktigt att vissa förutsättningar finns. Förutsättningar som skapar en trygg och utvecklande miljö för hunden.

Förutsättningar

Området man tränar på ska inte vara för stort. Hunden behöver känna att den har kontroll på djuren. Kan djuren springa ifrån hunden bygger det ofta upp en frustration hos hunden och även föraren.

Det absolut viktigaste är fårens beskaffenhet för att träningen ska ge så mycket som möjligt.

(Ni som läser här på bloggen kontinuerligt har säkert lagt märke till att jag väljer ut får beroende på vad jag vill att hunden ska lära sig i sin kommunikation med fåren.) 

Fåren ska ha ett för får naturligt beteende. De ska gå undan för hunden på ett lugnt och bra sätt när hunden gör ”rätt”. Skulle hunden komma för nära djuren så ska de reagera på det, genom att öka farten markant eller vända upp mot hunden. Om får gör på detta viset så kommer de allra flesta hundar att förstå efter ett tag att det är den själv som skapar oönskade situationer. För att hunden ska förstå vad som pågår så behöver den ha ett gott självförtroende och trygghet med att vara nära fåren samt en stor känsla av kontroll.

Att träna med lina i den inledande träningen hjälper inte bara hunden att förstå hur den påverkar djuren men det hjälper även fåren att få förtroende för hunden.

Får är INTE dumma.

Får beter sig efter hur de har blivit behandlade. Låter man hundar springa runt fåren snävt, fort, upphetsat och okoncentrerat kommer fåren snabbt att tappa förtroendet för hundar och lära sig att gå jättenära föraren och lyda förarens minsta rörelse. Får lär sig fort att det är människan som håller rovdjuret hunden borta från dom.  När fåren har blivit på detta viset så är förutsättningarna för kvalitativ träning borta. Det blir skyddad verkstad där inget händer med fåren som hunden instinktivt måste reagera på och det i sin tur gör hunden oförbered på ”verkligheten”.

Plats.

Jag är av uppfattningen att träna på samma plats med den unga hunden är en stor fördel. Att åka omkring till olika platser och träna är naturligtvis väldigt bra men inte förrän hunden uppför sig bra i alla situationer och att den kan sina kommandon bra. Först då tar jag mina hundar till nya platser.

Är man nybörjare så är det klart att man måste åka till andra ställen för att lära sig mer om hur man ska träna sin hund att bli väl användbar.

Tid.

Att träna långa pass med en unghund gör mer skada än nytta. Jag eftersträvar kvalitet med en hund som är koncentrerad. Att träna 15 min i ett pass med en unghund är ett långt pass för mig. Om en hund börjar sitt träningspass koncentrerat fokuserat och tar in det jag försöker förmedla till den. Men efter 5-7 min börjar lyssna sämre, tappar sin koncentration el liknande tar jag genast en kort paus. Pausar i hagen ca en halv minut eller så. Går fram till hunden klappar den och pratar med den, tar kanske bort den en bit från fåren när jag gör detta och sen börjar jag träna och slutar helst innan den visar mentala trötthetssymptom igen.

Jag tränar hellre inte alls än att jag tränar när förutsättningarna är dåliga.

Då blir träningen mer för min skull än för hundens och då når jag inte de mål jag har med träningen av mina hundar.- Väl fungerande och väl förbereda för god djurhantering i sammarbete med mig.

Sedan 1906 har det funnits en officiell tävlingsform i Storbritannien för att lyfta fram de hundar som klarar det prestationsprov som anses värdig rasen (med tanke på aveln). Från och med 2004 anammade Svenska Vallhundsklubben de bedömningsgrunder till detta regelverk, även om vi inte riktigt lever upp till de långa avstånden (för mästerskap) och alla tester av hundens mod. Men vi står ändå oss bra med vår IK2-klass. Med tidens gång har tävlingarna i stort sett i hela världen fått sin prägel och uppbyggnad kring det som ISDS kallar den nationella banan. 

Allmänt

Det finns tre huvudfaktorer som dessa domare använder i sin bedömning: sunt förnuft, kunskap i praktiskt herdearbete och ISDS´ regler för vallhundstävlingar. En lagom mix av detta, ger en god grund att stå på inför sitt uppdrag. Det som ogillas – är att bedömningen blir för teknisk (x antal poäng som dras) och inte ses utifrån ett arbetsperspektiv.

Alla arbetsuppgifterna på en tävling är till för att testa de uppgifter som en arbetande hund och herde kan möta i sitt dagliga arbete samt att se om hunden har de egenskaper som krävs för att lösa uppgifterna på bästa sätt.

Domarens position på banan ska vara så att han/hon ser det föraren ser – varken mer eller mindre.

Domaren skall behandla alla tävlande lika och inte favorisera eller vara extra kritisk mot vissa. Respektfull och rättvis behandling av alla tävlande eftersträvas.

Poängavdragen ses i fyra olika kategorier:

1.     Ett litet avdrag                10-30% av momentets totala poäng

2.     Ett tydligt avdrag            20-40%                   ”

3.     Ett markant avdrag         30-50%                   ”

4.     Ett grovt avdrag              50% eller mer       ”

I nästan alla fall av bitningar blir hunden diskad, även om hunden kastar sig genom flocken. Undantaget är om fåren anfaller (stångar) hunden. Då får hunden försvara sig men den får aldrig fara efter fåren när den har gjort sin markering.

Om hunden kallas in mot föraren en liten bit t ex i drivningen, ges ett litet avdrag.

Om hunden tittar på föraren vid upprepade tillfällen, ges ett litet avdrag.

Om hunden arbetar utan flyt och blir väldigt överstyrd, kan avdrag ges för detta.

Om hunden under någon del av banan blir tillbakakallad hela vägen till föraren, blir hunden diskad.

Om hunden gör en ”tail turn” (snurrar runt ett varv) oavsett anledning, ges ett litet avdrag.

Om fåren stannar utan att hunden stannar, är detta inget fel. Men om hunden stannar och fåren stannar, ses detta lite allvarligare.

Högt tempo i t ex framdrivningen, renderar ett högre avdrag i Storbritannien än vad som är brukligt i Sverige.

En domare kan aldrig straffa ett ekipage för något som de inte kan råda över.

Utgång

Utgången är en väsentlig del av det dagliga arbetet för arbetande vallhundar, precis som hela hämtet. Det är därför som en så stor del av den totala poängsumman ligger i denna/dessa delar av tävlingen.

Om föraren har hunden i koppel fram till startstolpen, ger detta inget avdrag.

Om föraren lyfter sin hund för att den skall se fåren, kan detta ge ett litet avdrag eftersom det inte anses praktiskt i det vardagliga arbetet.

Om hunden korsar utgången bakom föraren, ger detta ett litet avdrag eller tydligt avdrag eftersom detta inte heller anses praktiskt i dagligt arbete.

Om hunden korsar precis framför föraren men sedan gör en perfekt utgång, blir det ett markant eller grovt avdrag. Här ska det dock poängteras att minst 80% bör dras, om hunden korsar huvudtaget (enligt ISDS´ regelverk).

Om hunden korsar över men rättar till sig själv när den ser fåren (utan att störa fåren), ger detta ett markant avdrag.

Om hunden stannar i utgången innan den har passerat kl. 3 eller 9, ges ett tydligt avdrag. Här tillkommer ett litet avdrag för varje gång hunden blir kommenderad att fortsätta.

Om hunden stannar för tidigt efter att den har passerat kl. 3 eller 9, ges ett litet avdrag men i förhållande till hur tidigt den stannat.

Om hunden stannas och ges kommando för att vidga sin utgång och hunden åtlyder, blir det ett litet avdrag dels för att hunden stannades och dels ett nytt litet avdrag för det nya kommandot. Om hunden inte åtlyder, blir det ett nytt litet avdrag för att inte hörsammat kommandot.

Poäng för utgången avvaktas efter att upptaget är gjort, eftersom man då vet om balanspunkten var rätt eller fel.

Upptaget

Hunden måste inte stannas eller kommenderas i slutet av utgången för att få maximala poäng.

Om hunden gör ett häftigt upptag (skrämmer fåren) görs ett tydligt avdrag.

Om hunden rusar rakt genom fåren men inte biter, renderar det i diskning. Motiveringen är att vissa hundar aldrig biter men ändå klart visar aggression mot fåren och en stor brist i sina egenskaper.

Om hunden måste bli ombedd ett flertal gånger för att starta fåren, ges minst ett tydligt avdrag.

Upptaget är avslutat så fort fåren har startat i någon riktning.

Framdrivning

En perfekt framdrivning sker i ett stadigt och effektivt tempo på den tänkta raka linjen mot hämtgrindarna och därefter på en rak linje mot föraren.

Om hunden cirklar runt fåren ges ett grovt avdrag oavsett var det sker.

Om hunden springer framför fåren och stoppar dem, men blir kommenderad att gå tillbaka, ger detta ett markant avdrag.

Om hunden springer rakt genom fåren utan att bita, diskas hunden eftersom den inte arbetar med djuren på ett korrekt och respektfullt sätt.

Om fåren under stora delar av framdrivningen går snyggt och bra men en bit ifrån den rätta linjen, kommer detta att rendera i ett markant avdrag.

Om fåren är svåra att hållas på den rätta linjen men föraren och hunden gör sitt bästa, bestraffas ekipaget mindre än i exemplet ovan.

Om fåren går fel väg runt föraren/pinnen ger detta ett markant avdrag/en del domare diskar ekipage om detta uppstår. 

Framdrivningen är avslutad när fåren har passerat startstolpens kl. 3 eller 9.

Drivningen

En bra drivning går i ett stadigt effektivt tempo på den tänkta raka linjen från startstolpen till mitten av grindhålet. Efter en rimligt snäv sväng är det en rak linje till mitten av nästa grindhål. Sista ”benet” ska också vara rakt till den punkt som är förutbestämd inför tävlingen.

Drivningspoängen är inte uppdelade i 3 lika stora delar. Alla poäng kan således mistas under det första ”benet”. Detta för att stora praktiska fel skall synas i bedömningen.

Om hunden cirklar ges ett grovt avdrag. Springer hunden framför fåren, ges ett markant avdrag.

Om hunden skulle ”fastna” runt föraren och föraren skulle hjälpa hunden att få igång fåren genom att själv gå mot dem eller skrämma dem med sin stav, ges ett litet avdrag.

Om fåren går genom grinden som de skall (eller missar), men sedan blir vända tillbaka genom grindhålet, ges ett tydligt avdrag ungefär som vid en missad grind.

Om fåren går långa stunder vid sidan av linjen, utan att de tas in på rätt linje, ges ett markant avdrag.

Om fåren går förbi grindarnas förlängning anses detta som en missad grind, så föraren bör inte ta tillbaka fåren och försöka träffa grinden oavsett hur lite fåren har passerat grindens förlängning.

Drivningen är slut när ALLA fåren är i delningsringen (om det nu är dit man skall).

Delning/singling

Som regel säger domarna inte till om delningen är godkänd eller inte. Om momentet ligger sist, sägs det dock alltid till. Domaren skall döma det han/hon ser och det är upp till den tävlande att vara tydlig. Om domaren inte är godkänner, bes den tävlande att göra om momentet.

Om föraren använder sin vallningsstav som ett svärd och försöker ”klyva” flocken, ges ett markant avdrag.

Om föraren kastar sig mot fåren för att skapa en lucka, ges ett tydligt avdrag.

Om föraren börjar hoppa och stampa ges ett litet avdrag.

Om föraren och hunden jobbar fint för att få en lucka men att det tar ganska lång tid, ges inget avdrag. Tiden går!

Om föraren passerar genom fåren när han/hon arbetar för att skapa en lucka, ges ett litet avdrag.

Om hunden pressar fåren förbi och runt föraren ges ett litet avdrag.

Om hunden inte riktigt kommer in i luckan, utan balanserar fåren från sidan, ges ett litet avdrag.

Om luckan är gjord och föraren börjar gå mot fåren som skall delas av, innan hunden är inne i luckan, ges ett litet avdrag.

Det är hunden som skall göra hela arbetet när den har blivit kommenderad att komma in i luckan mellan fåren.

Misslyckade försök ger ett markant avdrag.

Från den punkt fåren är återsamlade, skall de drivas av hunden i en rak linje till fållan (om det återstår som moment).

Fållan

Om föraren går och motar tillbaka/parkerar fåren när de är på väg mot fållan, ges ett litet avdrag.

Om alla fåren går runt fållan, ges ett markant avdrag.

Om fåren går till baksidan av fållan men tas tillbaka samma väg de kom, ges ett tydligt avdrag.

Om alla eller fler får går ner på någon sida av fållan, ges ett litet avdrag.

Om föraren skiftar håll på hunden (när fåren går förbi fållans öppning) ges ett litet avdrag. Hunden skall helst jobba i den riktning som är den naturliga hämtriktningen i förhållande till föraren.

Om föraren trycker in fåren i fållan med hjälp av grinden, ges ett markant avdrag.

Om föraren smäller grinden på fåren, blir föraren diskad.

Det finns naturligvis hur mycket som helst som kan uppstå men det som belyses här sånt som anses allmänt vedertaget. 

En fråga jag fått ofta genom åren är om jag tycker det är bra att vallhunden lär sig hoppa över grindar, staket, fållor och dyligt. Detta är en fråga som varje hundägare måste svara på själv. Man får väga fördelarna som det kan vara att hunden snabbt kan ta sig över saker mot nackdelarna, skador större slitage på hunden bla. Har man en stor fårbesättning och därmed mycket djur i hanteringsfållor tycker jag det är väldigt praktiskt med hundar som kan hoppa fram och tillbaka mellan fållorna. Om hunden skulle fastna i grindar eller staket är skaderiksen väldigt stor och skadorna kan bli väldigt allvarliga, ja det kan bli så illa att hunden blir så skadad att den inte går att bruka i arbete mer.

För en del år sedan lärde jag mina hundar att dom ABSOLUT inte fick hoppa över staket och grindar. Anledning till detta var dels att jag sett två hundar fastna i staket när jag var i England och jobba hos Derek Scrimgeour. Denna ena hunden bröt svansen och den andra fastna och hängde i ena bakbenet utan att ha markkontakt med frambenen. Som tur var så blev denna hund inte skadad på något sätt. Om ni någon gång skulle ha en hund som fastnar med benen i någonting så se för allt i världen till att ni har ryggen mot hundens ansikte när ni tar loss hunden så att ni inte riskerar att bli illa bitna i ansiktet. När hundar fastnar  (det kanske även gör väldigt ont för hunden) så är risken stor att även den snällaste hund får panik och försöker bita sig loss.

De senare åren har mitt dagliga arbete med får och hundar sett lite annorlunda ut vilket gjorde att jag omvärdera min ståndpunkt och har lärt/tillåtet mina hundar att hoppa. Jag resonerar som så att jag är villig att ta risken helt enkelt. Jag har lagt tid på att få dom att hoppa på ett ganska bra sätt. Ska man ha hundar att hoppa är det bäst att man lär dom hoppa med vettig teknik, skaderisken blir mindre då så klart. De flesta Border collies har ju en inbyggd övertro på sin egen förmåga i kombination med att vara till lags, vilket kan göra att dom inte förstår att dom blir trötta. En trött hund kan ha hur bra hoppteknik den vill, men när kraften i benen inte finns kvar kan det gå illa.

Peppar peppar så ha jag fram till skrivande stund inte haft någon hund som fastnat i något när den hoppat, hoppas turen håller i sig.

Det jag vill ha sagt med detta är att man ska ha en väldigt bra anledning för att låta sin hund hoppa i arbetssituationer. Jag har köpt vuxna hundar genom åren som var pigga på att hoppa över allt möjligt men jag lärde dom av med det. Att få dom att hoppa är inga problem för dom vill in till djuren och jobba, men ivern hundarna har gör att dom många gånger” bara tar sig över” in till djuren. Hundar behöver göra en medveten avvägning innan hoppet så att det blir så bra och säkert som möjligt.

Se hunden på denna korta film hur han väger av och tar sats för att hoppa på ett vettigt sätt.

 https://www.youtube.com/watch?v=aN71M7Mmqoo

När man bestämt sig för att ha en Border collie som arbetshund i sin djurbesättning så finns det en del saker man bör beakta tycker jag. Lantbruk är en farlig arbetsplats både för människor och för hundar. Men det är inte bara de direkta farorna som jag tänkt ta upp här utan det är mer saker jag tycker man bör undvika om man vill skapa förutsättningar för att en så bra arbetshund som möjligt.

Nu är det vanligast hos de flesta som skaffar vallhundar att man skaffar en valp. Farorna för valpen är många, bilar maskiner, djuren mm mm. Vill man få så bra kontakt med hunden som möjligt så är jag av den bestämda uppfattningen att man inte låter valpen och den unga hunden springa vind för våg på gården. Då blir hunden självständig på fel sätt. Den lär sig att inte lyssna och kanske börjar springa hemifrån i brist på annan sysselsättning. När hunden sen ska påbörja sin träning så har man relationsproblem. När hunden är tränad och vet vad som gäller i relation till människor och vad som förväntas av den, då kan hunden gå och skrota på gården utan att det påverkar relationen och arbetsförmågan lika negativt. Jag låter inte mina hundar skrota omkring oavsett ålder. 

Populära sysslor som många lantbrukare brukar ha för sina hundar är bl.a. att ta med den i stallen/ladugården när den är väldigt liten, för att den ska vänja sig vid miljön. Det tycker jag är att utsätta valpen/unghunden för onödig påverkan och fara. För mig är det inte så bråttom med sådant. När hunden har mognat blivit tränad och fått stort förtroende för ägaren så brukar det inte vara några problem med miljöer på gården. Hundarna drivs ju av att arbeta med djuren så där djuren är och arbetet finns där vill hunden så klar vara med. Undantag finns men hör inte till vanligheterna.

Åka traktor.

Detta är något som de flesta hundar gillar av den enkla anledningen att dom får vara med. Jag tycker att detta är ganska onödigt och stor risk för skada när hunden hoppar ut och in ur traktorn. Fastnar hunden i fotstegen så kan skadorna bli väldigt stora. Ska man ha hunden med i traktorn bör man fixa till fotstegen så att hunden inte kan skada sig på det.

Hunden och djuren.

Låt inte hunden ha möjlighet att arbeta på egen hand (tjuvvallning). Finns djuren i hagar runt boningshuset så låt för allt i världen inte den unga hunden springa där fram och tillbaka längs staketet eller sitta bakom en grind och stirra på djuren dagarna i ända. Detta leder BARA till problem! Det finns otaliga exempel på beteenden som hunden har lärt sig på egen hand som påverkar brukbarheten och träningen av hunden.

Om man inte har möjlighet att ha full koll på hunden på gårdsplanen eller i stallen/ladugården när den är ung så är mitt råd att hunden är på ett bestämt utrymme, hundgård, boxplats eller uppbunden. På så vis lär sig hunden inte att hitta på otyg utan den lär sig att koppla av när ägaren jobbar med annat.

Tänk efter före.

Tyck inte synd om hunden för att den inte får vara med överallt. Hundar behöver gränser och regler, av detta blir de trygga och mer sammarbetsvilliga. Försök fundera ut vad som kan vara dåligt för hunden att vara med på, d.v.s saker som kan äventyra hundens förmåga och kapacitet som arbetshund.

Mina hundar är arbetshundar först och främst! Jag uppskattar mina hundar för det arbete de utför.

Att en vallhund måste ha ett bra stoppkommando är A-O både under utbildningen och hela hundens liv som arbetande vallhund. Det finns en hel del saker att belysa när det gäller stopp kommadot.

För mig är det ligg som gäller när hunden ska stannas. När den blir äldre och vet vad allting handlar om då kan den få stanna stående i vissa lägen.

Jag använder ligg till flera saker beroende på i vilket stadie hunden befinner sig i träningen och även senare i arbete. Jag tränar mina hundar efter ett system som de ska känna igen i hela deras liv och grunden i detta system är att liggkommandot fungerar på ett visst vis.

Till att börja med ska hunden vara aktiv i huvudet fast jag har lagt den.  Hunden är med andra ord fysiskt stoppad men inte mentalt. När hunden börjar användas i arbete och jag sagt till den att ligga och där efter flyttar djuren sig då SKA hunden parera djuren. Hunden ska ta ansvar för att djuren är på plats och under kontroll.

När jag tränar en unghund och jag lagt den ned så har jag stoppat den fysiskt men jag har kanske inte brutit hundens tanke. Jag kan ha bett hunden gå framåt men den väljer att gå till höger och då stoppar jag den med att säga ligg. Hunden har lagt sig men jag ser att den fortfarande tänker höger, då upprepar jag ligg med starkare röst tills jag fått hunden att släppa sin tanke. När hunden lärt sig att ”ligg” fungerar på det sätt jag beskrivit här, då når jag en direkt kanal in i hundens huvud som hunden verkligen respekterar. När jag lagt hunden ska hundens tanke vara- Vad vill du jag ska göra nu?

Den första hunden jag träna, Valle hade en helt annan sorts ligg kommando. Helt värdelöst var det faktiskt. Valle la sig ner jättebra, absolut. Men sen låg han där och flytta sig inte förrän jag bad honom om det. I tävlingssammanhang kan ju detta fungera hyfsat men i arbete helt värdelöst enligt mig. Tänk dig att du har ett fält med 50-100 får varav två stycken är halta. Du samlar upp fåren i en hörna av fältet och fångar den ena halta tackan och då lägger du hunden ner för att få ro på flocken. När du är klar med tackan och släpper den, så tittar du upp efter den andra halta och då är det bara du själv och hunden kvar. Flocken har stuckit iväg för att hunden inte tog ansvar för sin uppgift p.ga att hunden har ett för ”bra” ligg.

Det är flera tränare som vill ha sin hund stående mesta tiden och det har jag full respekt för. Var och en gör som den tycker fungerar bäst. Själv tänker jag alltid en viss fråga när det gäller hundträning hundproblem eller liknade och det är- Varför? I detta fall- Varför ska hunden stanna stående. Några tycker det kanske ser snyggare ut, andra att hunden får bättre grepp över fåren och det finns de som tycker att hunden får ett lugnare rörelsemönster mot fåren. I mitt system och mitt sätt att bruka mina hundar i arbete eller tävling har jag inte funnit någon praktiskt nytta med att ha hunden att stå särskilt inte i närarbete. Tar man exemplet med att hunden får bättre rörelsemönster mot fåren så tror jag att anledning till detta inte ligger i själva stoppet utan i rörelsemönstret.  

En av alla de saker jag tycker är så underbart med vallning är att det aldrig är svart eller vitt, det är alltid grått!     

 

I den sista delen av denna artikelserie ska jag ge min syn på och belysa vad ISDS regelverk är ute efter när det gäller finalbanan eller som de kallar den The Supreme Championship. The Supreme är en dubbelhämt tävling (final) där hunden först hämtar en flock och när hunden tagit denna flock till en markerad punkt på fältet ska hunden vändas tillbaka efter ännu en flock. Flock nummer två är placerad på motsatt sida på fältet än vad flock ett är. Detta innebär att hunden först gör en utgång åt det ena hållet och för att hämta den andra flocken ska den gå ut på det andra hållet. Vilket håll den ska gå ut först, höger eller vänster är förutbestämt utav arrangören.  Andra skillnader från kvalbanan är att det arbetas med 20 får (10 i varje flock) istället för 5. Hämtens längd skall vara längre, 700 meter eller mer. Drivningen är förlängd med ca 150 meter. Delning och singling är ersatt av en sortering. Maxtiden är 30 minuter på finalbanan.

När det gäller utgångarna så är reglerna de samma som det är på kvalbanan. Dessa beskrev jag i del 1.  När hunden hämtar flock 1 ska denna tas från fårens utställningsplats till hämtgrinden och sedan till en stolpe som i regel är placerad mellan föraren och grindarna. När fåren passerar stolpen är den första framdrivningen slut.  När fåren passerat stolpen och hunden sen är vid stolpen ska den placeras på lämpligt sätt för att vändas tillbaka ut på fältet för att hämta flock nr 2. När hunden vänt om och skickats iväg mot den andra flocken så är det samma regler för denna utgång upptag och framdrivning som gäller på kvalbanan. Både flock 1 och 2 ska om möjligt vara dolda för hunden.  

När hunden nått fram till stolpen positioneras den på lämpligt vis för att bli återsänd till flock 2.

Vad menas?

Tigare var det så att hunden skulle vara nära stolpen när den skulle sändas tillbaka. Det har töjts mer och mer på detta de senaste 25 åren och sk flygande återsändanden har blivit lite på modet. Med de ord man nu använder i regeltexten - lämplig position. Så tycker jag att man hamnar lite i ordklyverier. Är en hund som springer i en position? Reglerna för vanlig utgång säger att hunden ska stå nära föraren. Inte vara i rörelse i närheten av föraren. Jag tycker definitivt att hunden ska vara stilla i närheten av stolpen. Det är så jag tolkar denna regel. 

Varför?

Detta är enligt ISDS ett arbetstest. Man har haft denna bana sedan 1919 för att spegla dagliga situationer i de trakter där hundarna har sitt ursprung. Hämtens längd och med de dolda flockarna ska framkalla att hundarna kan komma att behöva dirigeras för att ”hitta” fåren. Att hunden kan ta styrning på långt håll och arbeta självständigt på ett längre avstånd från föraren är av stor vikt för rasen i det dagliga arbetet. Samt att den ska kunna lämna en flock och vara trygg med att söka efter fler djur utan att ha kvar några tankar på de djur hunden nyss arbetat med.

Sorteringsdelning.

När hunden hämtat de 20 fåren och fråndrivit dessa 5-600meter tas djuren in i delningsringen. I flocken med de 20 fåren finns 5 får som är märkta. Hunden ska tillsammans med föraren sortera bort de 15 omärkta fåren. Kvar i ringen ska vara de 5 märkta fåren som ska tas in i fållan och när detta är avklarat är tävlingen slut.

Fåren ska passera mellan föraren och hunden och hunden ska kallas in för att stoppa/hålla de märkta fåren.

Den viktiga aspekten är att testa hundens förmåga att dela eller separera de 15 omärkta fåren från resten av flocken.

Att manövrera så att man delar bort de 5 märkta fåren på en och samma gång är inte tillåtet.

Vad menas?

Återigen lägger man fokus på vad hunden ska göra i momentet. Det är hunden som SKA stoppa de märkta djuren. Den viktiga aspekten är att testa HUNDENS förmåga att dela/separera fåren.

Varför?

I dagligt arbete så finns det inget som kan stoppa får som vill fly på ett visst håll som en vältränad modig hund och som förstår vad den ska göra. Att den dessutom ska kunna hålla huvudet kallt och på skaft efter en i tävlingssammanhang längre tids arbete är också viktigt när man vill testa förmågan i de tävlande hundarna.

Var det bättre förr?

Som jag var inne på i de tidigare artiklarna har det skett en del förändringar genom åren eller rättare sagt på senare tid. Allt eftersom fårbesättningarna i Storbritannien blivit större för att en fårägare ska kunna leva på fårhållning har också fåren blivit mer nervösa eftersom de hanteras mindre. Den dagliga kontakten med hund är mindre och grupperna som hanteras är större. Förr kunde man leva av att ha 100-200 tackor. Nu måste en fårägare kanske ha upp mot 1000 tackor för att kunna försörja sig. Det har inneburit att fåren som är med på tävlingar är mer nervösa och de fårraser som de finns flest av i Storbritannien är mer nervösa en de får vi har här. Något annat som spelar in är att de inte har långa stallperioder som vi har. Stallperioder gör att fåren blir mer hanterade och vana vid både människor och hundar.

De tydliga förändringar man gjort i regelverket på senare tid är bl.a. .

Framdrivning stod det tidigare att hunden skulle behöva få om några kommandon. Nu säger reglerna att hunden ska behöva få kommandon.

När det gäller fållan så sa reglerna förr att det var endast hunden som skulle driva in fåren i fållan. Nu är texten ändrad till att hunden ska placera fåren i en sådan position att man kan genomföra en lyckad fålla.

Vid återsändandet på finalbana skulle hunden vara vid stolpen. Nu får man flytta hunden till en önskvärd position för att kunna göra en bra andra utgång.

I mina ögon är detta ett sätt att sänka kraven men jag kan en viss förståelse för varför man ändrat men jag tycker inte att det är bra. Det står i reglerna att domaren ska ta hänsyn till om fåren är svåra i sin bedömning så då fanns det väl ingen anledning att sänka kraven.

Om man ska jämföra hur våra får och förhållanden är, gentemot hur det är i Storbritannien så har vi inte alls så vilda och nervösa får som där borta. Trotts att våra får tål en mer aktiv hund vissas detta inte upp och bedömningen har som regel ingen tyngdpunkt på det viktigaste med våra tävlingar. Tävlande låter ofta sina hundar vara väldigt passiva i delar eller till och med hela moment. Något annat som är vanligt förekommande är ett överdrivet kommenderade.  Anledningen till att denna viktiga del inte utvecklas är att bedömningen inte fokuserar på vad det är som ISDS kräver att en hund ska klara av. I regelanvisningarna från ISDS står det klart och tydligt vad det är domaren ska titta efter och vad den tävlande ska visa upp med sin hund.

Det som jag har velat lyfta fram ur regelverket med dessa artiklar är det fundamentala och grundläggande för vallhundstävlingar och Border colliens framtida kvalitet. Långt innan det pratas och bedöms om överdrivet raka linjer, vida svängar, delningar fållor mm som bara går ut på att klara av momenten, momentet på ett tekniskt vis. Långt innan detta så ska hunden visa att den kan hantera får självständigt och att den har förstått och kan utföra uppgifterna för det är det som ISDS regelverk är ute efter. Det är med fokus på detta det kommer att finnas bra Border collies om ytter liggare 100år. Min förhoppning är att SVaK ska använda sig av ISDS regelbok som är före de ändringar som gjorts de senaste 5-6 åren.

Avslutningsvis vill jag lyfta fram en sak som ISDS skriver i sin information om vad tävlingarna bl.a. går ut på.

”Det är inte grindarna som är det viktiga utan arbetet som sker där emellan”

Det är inte alltid så lätt att få kläm på sin border collies vallningsinstinkt. Den kan vara lite väl vild och entusiastisk när den är ung, vilket kan vara svårt att hantera.  Med hjälp av en lina kan man få fram goda vanor och god djurhantering i sin blivande vallhund. Efter detta går man vidare med kommandoinlärning.

Det finns en väldigt stark tradition i vallhundsvärlden, att släppa sina unghundar lösa bland fåren när det väl blir dags för träning. Och människan håller sig mellan hund och får för att styra upp situationen. I de allra flesta fall innebär det att träningen fokuseras på hundens förmåga att lyda; stopp – ställ inte till det med djuren. Hundens instinkt och inititaiv  dämpas och dens vilja att kontrollera djuren åsidosätts. Att utveckla border colliens medfödda förmåga kommer därmed i andra hand. Vill här ge en bild av ett annat sätt att träna unghundar: att göra tvärtom – utveckla vallningen instinkten och de medfödda egenskaperna att hantera djur först och sedan sätta kommandon på rörelserna, och på så vis inte ha "dödat" bort delar av hundens talang. 

Tanken är att locka fram hundens talang med hjälp av en lina, öka hundens mod och känsla av kontroll. Linan skall inte ses som ett lydnadsverktyg som man skall dra i för att korrigera hunden. Precis tvärtom; linan är tänkt som ett stöd och hjälp för hunden (även fåren) där man visar unghunden hur man kontrollerar fåren. Lättast med lina är det om man har en ”rå” border collie som inte har några förutfattade meningar om djuren. Meningen är att man skall locka fram hundens koncentration/eye, mod och tillfredställa hundens kontrollbehov. Då kommer den att få förmågor som att hålla sig tillbaka från djuren, trycka på avstånd och ha ett ”grepp” över djuren.

Tips på vägen:

Sträva efter att alltid börja med en slak lina när du kommer in i 25:an. Men är den ivrig – håll tillbaka den i linan. Starta igen när den har lugnat ner sig. Detta kan ta tid.

Gå med lagom hastighet fram med hunden i linan. För fort kan innebära att den inte har chans att koncentrera sig och ta fram sitt eye. 

Om hunden använder sitt eye – låt linan vara slak. Om du håller emot, kan hunden slita sig fram och tappa sitt eye.

Håll tillbaka den i linan om den tillfälligt far mot djuren. Säg ingenting, gör ingen sak av det. Om beteendet förekommer ofta, ta kontakt med den när det händer och få den lugn t ex genom att införa ett liggkommando.

Skulle hunden vara tänd men upphetsad och stressad (sliter sig fram i linan)  – förhindra sådant beteende genom att öppna upp den mentala kanalen till hunden. Det innebär att hunden skall tänka på dig och bli lugn. Inte vara ivrig och vara uppslukad av fåren. Och fortsätt direkt igen med träningen. Är det ett stort problem; fundera på om hunden beter sig så här till vardags. Arbeta först med relationen utanför hagen, återuppta träningen sedan.  

Om hunden inte tar fram så mycket eye, kan man öka chanserna  genom att dra i linan och placera hunden där den får mer ”jobb” (öga mot öga lägen) med djuren. Ju mer det händer med djuren, ju mer lockas hunden  ta mer kontroll över dem.

 När djuren står intill staketet, kan du dra hunden åt sidan från respektzonen för att visa att det finns vägar RUNT fåren också. Se till att du har kontakt med den i linan hela tiden förbi djuren – så att du inför disciplinen så smått. Jobba för att ha kontakt med den i linan; få den att bli van att släppa kontrollen om djuren.

Ju mer hunden jobbar mycket/hela tiden med sitt eye, desto finare flankeringar kommer då fram.

Om hunden har fått igång sitt eye ordentligt, strukturera tydligt upp så att hunden känner skillnad när den skall gå         framåt med djuren och när den skall flanka.

Linan kommer efter hand att bli mer och mer onödig (icke sträckt) för hunden lär sig att:

·        hålla sig tillbaka med sitt eye

·        trycka med sitt eye

·        känna av zonen runt fåren där den påverkar dem

·        driva djuren och hålla sitt avstånd till djuren

·        balansera/parera (hålla ihop) fåren i drivningen 

·        vara lugn och stabil när den är nära fåren

·        lära sig att släppa kontrollen om fåren när den styrs runt fårens zon (för att inte störa dem).

När hunden agerar på detta vis varje gång den är hos fåren – är det dags att sätta namn på framåtrörelsen, flankeringarna och ligget (som behövs för att skifta rörelse eller lugna ner den). I samband med det arbetet kommer hunden runt på andra sidan och man kan enkelt konstatera att balansen* fungerar även där. 

Sedan när orden är inlärda hos hunden, kan man kliva in i disciplinfasen (att få den i hand). Det är i denna fas hunden introduceras i vad som krävs för att vara behjälplig med olika uppgifter och situationer för herden.

Det enda som behövs förutom linan, är en fålla på ca 25 x 25 meter, 3-5 får, ev handskar samt en hund som är tänd i sin vallning. 

Träning i en så kallad 25:a (fålla 25 x 25 m) förhindrar att hunden dras med i fårens fart eller vilja att smita undan. Dessutom kan man hålla tillbaka hunden utan att fåren smiter sin väg och man slipper transportera sig till fåren. Avstånden i 25:an är även utmärkt för att ”drilla” hunden med alla kommandon och att det ändå finns utrymme att greppa fåren och driva dem en bit. En vältränad hund med god erfarenhet av att det faktiskt är den som har kontroll över fåren ger en bra grund till att arbeta med hunden på ett öppet fält där fåren är mer rörliga. Har man lyckas väl med sin träning i 25:an, har man stor chans att det ser likadant ut på fältet som i den ”skyddade verkstaden”.

Det finns flera anledningar till att träning med en lina är ett bra verktyg.

Det gynnar:

·        hundens utveckling (oavsett hur erfaren man är själv)

·        föraren som kanske är osäker på hur man agerar med en lös hund

·        fåren som slipper bli stressade i onödan av en okontrollerad hund

Att träna i hörn och längs staket är något jag lägger ganska mycket tid på under hela hundens utbildning. (Att träna i trånga fållor tycker jag inte är lika bra eftersom man inte kan variera träningen så mycket där. Det blir mest att hunden går runt på fårens baksida och det hjälper inte hunden att utvecklas så som jag vill.) Jag gör detta för det är väldigt viktigt för en arbetshund att ”våga” vara nära djuren. Den ska röra sig lugnt tryggt och utan att tveka ska den gå in nära djuren när det inte finns plats för den att hålla sig på det avstånd den egentligen tycker bra. Det för också med sig så mycket annat positivt för hunden när den klarar av att vara nära i alla situationer oavsett hur fåren står eller går när hunden ”tvingas” in nära. Hunden kommer att vara mer mån om att hantera djuren på ett bra och schyst vis när den inte ha rädslor och spänningar i sig när den är nära fåren. En riktigt bra välutbildad hund ska faktiskt kunna stå i princip näsa mot näsa mot ett djur som hotar den och ändå klara av att ta styrning från sin förare. Om den klara det är den i mina ögon riktigt pålitlig, trygg och avslappnad. Fåren känner vad hunden har för ”vibbar” och hundar som inger respekt och förtroende genom att vara lugn och trygg i sin utstrålning mot djuren kommer att vara en mer användbar hund i alla lägen. Den kommetr till och med få en mycket bättre utgång och upptag med hjälp av ett större självförtroende. 

Filmen nedan visar en hund jag tränar just nu som har börjat få det lugn och trygghet som jag eftersträvar. Den är inte färdigutbildad än, men en bra bit på väg.

https://www.youtube.com/watch?v=3wKvYBS3hFU

Dagens pass blev i ungefär i samma stil och utfall som sist. Han parera djuren fint visa eye i vissa lägen och har ett helt okej lugn för sin ålder när djuren går på olika håll när han trycker mot staketet. Spot har börjat ha lite verktyg nu i sin verktygslåda för att hantera lite olika situationer plus att han har fått fram en bra trygghet gentemot djuren när de tittar och utmanar honom. Han har blivit stångad en gång under denna första inledande tid och det bekom honom inte alls. Han var uppe på benen direkt och gick mot djuret som gav honom en törn. Att bli stångad trampad inklämd med mera är vardag för en arbetande hund. Det är så det är att vara vallhund helt enkelt.

Det Spot har gjort hittills är att förberedas för ”riktig” träning, han har fått lite fårvana och större intresse för djuren för var gång han tränat. Men nu behövs det något mer för att jag ska kunna gå vidare med honom.

Spot behöver mer mognad mer intensitet och inte minst utvecklas fysiskt. Jag är ingen vän av att gå vidare med träningen innan de verkligen är redo. Då blir träningen en form av jämkning och det passar inte mig. Jag vill köra på ordentligt. Jag tror inte heller att jag kommer fortare till det mål jag har med mina hundar. 

Två av de bästa hundar jag har haft Don och Samantha hade helt olika start i livet som vallhundar. Don köpte jag när han var fyra månader och Samantha (vilket dåligt namn eller hur?) när hon var 22 månader. Don var en fantastisk naturbegåvning och redan vid sex månaders ålder kunde ha vara behjälplig med vissa jobb, innan han var två år hade han vunnit flera tävlingar i olika länder, Samantha hade inte ens börjat träna då. Men när hundarna var inne på sitt fjärde år var de båda två mycket dugliga hundar.Det finns ett talesätt som säger att hunden ska ha” ett år i varje ben” först då har den nått sin mognad och ett stabilt pålitligt sätt att arbeta. Detta förutsätter att hunden både är väl tränad och har en hel del arbetserfarenhet.

To make a good dog great it needs work!

Så från och med nu kommer Spot att vara på fåren högst en gång i veckan fram till han är ca 12 månader gammal och då hoppas jag att han är redo att tränas ordentligt och är han inte det får han vänta tills han är redo.

Nu kommer jag att börja med att få igång Spots kullbror Boy den närmsta tiden. Boy är lite mer omogen som hund så det kanske inte går alls nu, jag får se helt enkelt. Senare i veckan kommer jag att börja skriva om hur Boy börjar sin träning. Blir kul att jämföra de två!