taketimebordercollies.blogg.se

Sedan 1906 har det funnits en officiell tävlingsform i Storbritannien för att lyfta fram de hundar som klarar det prestationsprov som anses värdig rasen (med tanke på aveln). Från och med 2004 anammade Svenska Vallhundsklubben de bedömningsgrunder till detta regelverk, även om vi inte riktigt lever upp till de långa avstånden (för mästerskap) och alla tester av hundens mod. Men vi står ändå oss bra med vår IK2-klass. Med tidens gång har tävlingarna i stort sett i hela världen fått sin prägel och uppbyggnad kring det som ISDS kallar den nationella banan. 

Allmänt

Det finns tre huvudfaktorer som dessa domare använder i sin bedömning: sunt förnuft, kunskap i praktiskt herdearbete och ISDS´ regler för vallhundstävlingar. En lagom mix av detta, ger en god grund att stå på inför sitt uppdrag. Det som ogillas – är att bedömningen blir för teknisk (x antal poäng som dras) och inte ses utifrån ett arbetsperspektiv.

Alla arbetsuppgifterna på en tävling är till för att testa de uppgifter som en arbetande hund och herde kan möta i sitt dagliga arbete samt att se om hunden har de egenskaper som krävs för att lösa uppgifterna på bästa sätt.

Domarens position på banan ska vara så att han/hon ser det föraren ser – varken mer eller mindre.

Domaren skall behandla alla tävlande lika och inte favorisera eller vara extra kritisk mot vissa. Respektfull och rättvis behandling av alla tävlande eftersträvas.

Poängavdragen ses i fyra olika kategorier:

1.     Ett litet avdrag                10-30% av momentets totala poäng

2.     Ett tydligt avdrag            20-40%                   ”

3.     Ett markant avdrag         30-50%                   ”

4.     Ett grovt avdrag              50% eller mer       ”

I nästan alla fall av bitningar blir hunden diskad, även om hunden kastar sig genom flocken. Undantaget är om fåren anfaller (stångar) hunden. Då får hunden försvara sig men den får aldrig fara efter fåren när den har gjort sin markering.

Om hunden kallas in mot föraren en liten bit t ex i drivningen, ges ett litet avdrag.

Om hunden tittar på föraren vid upprepade tillfällen, ges ett litet avdrag.

Om hunden arbetar utan flyt och blir väldigt överstyrd, kan avdrag ges för detta.

Om hunden under någon del av banan blir tillbakakallad hela vägen till föraren, blir hunden diskad.

Om hunden gör en ”tail turn” (snurrar runt ett varv) oavsett anledning, ges ett litet avdrag.

Om fåren stannar utan att hunden stannar, är detta inget fel. Men om hunden stannar och fåren stannar, ses detta lite allvarligare.

Högt tempo i t ex framdrivningen, renderar ett högre avdrag i Storbritannien än vad som är brukligt i Sverige.

En domare kan aldrig straffa ett ekipage för något som de inte kan råda över.

Utgång

Utgången är en väsentlig del av det dagliga arbetet för arbetande vallhundar, precis som hela hämtet. Det är därför som en så stor del av den totala poängsumman ligger i denna/dessa delar av tävlingen.

Om föraren har hunden i koppel fram till startstolpen, ger detta inget avdrag.

Om föraren lyfter sin hund för att den skall se fåren, kan detta ge ett litet avdrag eftersom det inte anses praktiskt i det vardagliga arbetet.

Om hunden korsar utgången bakom föraren, ger detta ett litet avdrag eller tydligt avdrag eftersom detta inte heller anses praktiskt i dagligt arbete.

Om hunden korsar precis framför föraren men sedan gör en perfekt utgång, blir det ett markant eller grovt avdrag. Här ska det dock poängteras att minst 80% bör dras, om hunden korsar huvudtaget (enligt ISDS´ regelverk).

Om hunden korsar över men rättar till sig själv när den ser fåren (utan att störa fåren), ger detta ett markant avdrag.

Om hunden stannar i utgången innan den har passerat kl. 3 eller 9, ges ett tydligt avdrag. Här tillkommer ett litet avdrag för varje gång hunden blir kommenderad att fortsätta.

Om hunden stannar för tidigt efter att den har passerat kl. 3 eller 9, ges ett litet avdrag men i förhållande till hur tidigt den stannat.

Om hunden stannas och ges kommando för att vidga sin utgång och hunden åtlyder, blir det ett litet avdrag dels för att hunden stannades och dels ett nytt litet avdrag för det nya kommandot. Om hunden inte åtlyder, blir det ett nytt litet avdrag för att inte hörsammat kommandot.

Poäng för utgången avvaktas efter att upptaget är gjort, eftersom man då vet om balanspunkten var rätt eller fel.

Upptaget

Hunden måste inte stannas eller kommenderas i slutet av utgången för att få maximala poäng.

Om hunden gör ett häftigt upptag (skrämmer fåren) görs ett tydligt avdrag.

Om hunden rusar rakt genom fåren men inte biter, renderar det i diskning. Motiveringen är att vissa hundar aldrig biter men ändå klart visar aggression mot fåren och en stor brist i sina egenskaper.

Om hunden måste bli ombedd ett flertal gånger för att starta fåren, ges minst ett tydligt avdrag.

Upptaget är avslutat så fort fåren har startat i någon riktning.

Framdrivning

En perfekt framdrivning sker i ett stadigt och effektivt tempo på den tänkta raka linjen mot hämtgrindarna och därefter på en rak linje mot föraren.

Om hunden cirklar runt fåren ges ett grovt avdrag oavsett var det sker.

Om hunden springer framför fåren och stoppar dem, men blir kommenderad att gå tillbaka, ger detta ett markant avdrag.

Om hunden springer rakt genom fåren utan att bita, diskas hunden eftersom den inte arbetar med djuren på ett korrekt och respektfullt sätt.

Om fåren under stora delar av framdrivningen går snyggt och bra men en bit ifrån den rätta linjen, kommer detta att rendera i ett markant avdrag.

Om fåren är svåra att hållas på den rätta linjen men föraren och hunden gör sitt bästa, bestraffas ekipaget mindre än i exemplet ovan.

Om fåren går fel väg runt föraren/pinnen ger detta ett markant avdrag/en del domare diskar ekipage om detta uppstår. 

Framdrivningen är avslutad när fåren har passerat startstolpens kl. 3 eller 9.

Drivningen

En bra drivning går i ett stadigt effektivt tempo på den tänkta raka linjen från startstolpen till mitten av grindhålet. Efter en rimligt snäv sväng är det en rak linje till mitten av nästa grindhål. Sista ”benet” ska också vara rakt till den punkt som är förutbestämd inför tävlingen.

Drivningspoängen är inte uppdelade i 3 lika stora delar. Alla poäng kan således mistas under det första ”benet”. Detta för att stora praktiska fel skall synas i bedömningen.

Om hunden cirklar ges ett grovt avdrag. Springer hunden framför fåren, ges ett markant avdrag.

Om hunden skulle ”fastna” runt föraren och föraren skulle hjälpa hunden att få igång fåren genom att själv gå mot dem eller skrämma dem med sin stav, ges ett litet avdrag.

Om fåren går genom grinden som de skall (eller missar), men sedan blir vända tillbaka genom grindhålet, ges ett tydligt avdrag ungefär som vid en missad grind.

Om fåren går långa stunder vid sidan av linjen, utan att de tas in på rätt linje, ges ett markant avdrag.

Om fåren går förbi grindarnas förlängning anses detta som en missad grind, så föraren bör inte ta tillbaka fåren och försöka träffa grinden oavsett hur lite fåren har passerat grindens förlängning.

Drivningen är slut när ALLA fåren är i delningsringen (om det nu är dit man skall).

Delning/singling

Som regel säger domarna inte till om delningen är godkänd eller inte. Om momentet ligger sist, sägs det dock alltid till. Domaren skall döma det han/hon ser och det är upp till den tävlande att vara tydlig. Om domaren inte är godkänner, bes den tävlande att göra om momentet.

Om föraren använder sin vallningsstav som ett svärd och försöker ”klyva” flocken, ges ett markant avdrag.

Om föraren kastar sig mot fåren för att skapa en lucka, ges ett tydligt avdrag.

Om föraren börjar hoppa och stampa ges ett litet avdrag.

Om föraren och hunden jobbar fint för att få en lucka men att det tar ganska lång tid, ges inget avdrag. Tiden går!

Om föraren passerar genom fåren när han/hon arbetar för att skapa en lucka, ges ett litet avdrag.

Om hunden pressar fåren förbi och runt föraren ges ett litet avdrag.

Om hunden inte riktigt kommer in i luckan, utan balanserar fåren från sidan, ges ett litet avdrag.

Om luckan är gjord och föraren börjar gå mot fåren som skall delas av, innan hunden är inne i luckan, ges ett litet avdrag.

Det är hunden som skall göra hela arbetet när den har blivit kommenderad att komma in i luckan mellan fåren.

Misslyckade försök ger ett markant avdrag.

Från den punkt fåren är återsamlade, skall de drivas av hunden i en rak linje till fållan (om det återstår som moment).

Fållan

Om föraren går och motar tillbaka/parkerar fåren när de är på väg mot fållan, ges ett litet avdrag.

Om alla fåren går runt fållan, ges ett markant avdrag.

Om fåren går till baksidan av fållan men tas tillbaka samma väg de kom, ges ett tydligt avdrag.

Om alla eller fler får går ner på någon sida av fållan, ges ett litet avdrag.

Om föraren skiftar håll på hunden (när fåren går förbi fållans öppning) ges ett litet avdrag. Hunden skall helst jobba i den riktning som är den naturliga hämtriktningen i förhållande till föraren.

Om föraren trycker in fåren i fållan med hjälp av grinden, ges ett markant avdrag.

Om föraren smäller grinden på fåren, blir föraren diskad.

Det finns naturligvis hur mycket som helst som kan uppstå men det som belyses här sånt som anses allmänt vedertaget. 

En fråga jag fått ofta genom åren är om jag tycker det är bra att vallhunden lär sig hoppa över grindar, staket, fållor och dyligt. Detta är en fråga som varje hundägare måste svara på själv. Man får väga fördelarna som det kan vara att hunden snabbt kan ta sig över saker mot nackdelarna, skador större slitage på hunden bla. Har man en stor fårbesättning och därmed mycket djur i hanteringsfållor tycker jag det är väldigt praktiskt med hundar som kan hoppa fram och tillbaka mellan fållorna. Om hunden skulle fastna i grindar eller staket är skaderiksen väldigt stor och skadorna kan bli väldigt allvarliga, ja det kan bli så illa att hunden blir så skadad att den inte går att bruka i arbete mer.

För en del år sedan lärde jag mina hundar att dom ABSOLUT inte fick hoppa över staket och grindar. Anledning till detta var dels att jag sett två hundar fastna i staket när jag var i England och jobba hos Derek Scrimgeour. Denna ena hunden bröt svansen och den andra fastna och hängde i ena bakbenet utan att ha markkontakt med frambenen. Som tur var så blev denna hund inte skadad på något sätt. Om ni någon gång skulle ha en hund som fastnar med benen i någonting så se för allt i världen till att ni har ryggen mot hundens ansikte när ni tar loss hunden så att ni inte riskerar att bli illa bitna i ansiktet. När hundar fastnar  (det kanske även gör väldigt ont för hunden) så är risken stor att även den snällaste hund får panik och försöker bita sig loss.

De senare åren har mitt dagliga arbete med får och hundar sett lite annorlunda ut vilket gjorde att jag omvärdera min ståndpunkt och har lärt/tillåtet mina hundar att hoppa. Jag resonerar som så att jag är villig att ta risken helt enkelt. Jag har lagt tid på att få dom att hoppa på ett ganska bra sätt. Ska man ha hundar att hoppa är det bäst att man lär dom hoppa med vettig teknik, skaderisken blir mindre då så klart. De flesta Border collies har ju en inbyggd övertro på sin egen förmåga i kombination med att vara till lags, vilket kan göra att dom inte förstår att dom blir trötta. En trött hund kan ha hur bra hoppteknik den vill, men när kraften i benen inte finns kvar kan det gå illa.

Peppar peppar så ha jag fram till skrivande stund inte haft någon hund som fastnat i något när den hoppat, hoppas turen håller i sig.

Det jag vill ha sagt med detta är att man ska ha en väldigt bra anledning för att låta sin hund hoppa i arbetssituationer. Jag har köpt vuxna hundar genom åren som var pigga på att hoppa över allt möjligt men jag lärde dom av med det. Att få dom att hoppa är inga problem för dom vill in till djuren och jobba, men ivern hundarna har gör att dom många gånger” bara tar sig över” in till djuren. Hundar behöver göra en medveten avvägning innan hoppet så att det blir så bra och säkert som möjligt.

Se hunden på denna korta film hur han väger av och tar sats för att hoppa på ett vettigt sätt.

 https://www.youtube.com/watch?v=aN71M7Mmqoo

När man bestämt sig för att ha en Border collie som arbetshund i sin djurbesättning så finns det en del saker man bör beakta tycker jag. Lantbruk är en farlig arbetsplats både för människor och för hundar. Men det är inte bara de direkta farorna som jag tänkt ta upp här utan det är mer saker jag tycker man bör undvika om man vill skapa förutsättningar för att en så bra arbetshund som möjligt.

Nu är det vanligast hos de flesta som skaffar vallhundar att man skaffar en valp. Farorna för valpen är många, bilar maskiner, djuren mm mm. Vill man få så bra kontakt med hunden som möjligt så är jag av den bestämda uppfattningen att man inte låter valpen och den unga hunden springa vind för våg på gården. Då blir hunden självständig på fel sätt. Den lär sig att inte lyssna och kanske börjar springa hemifrån i brist på annan sysselsättning. När hunden sen ska påbörja sin träning så har man relationsproblem. När hunden är tränad och vet vad som gäller i relation till människor och vad som förväntas av den, då kan hunden gå och skrota på gården utan att det påverkar relationen och arbetsförmågan lika negativt. Jag låter inte mina hundar skrota omkring oavsett ålder. 

Populära sysslor som många lantbrukare brukar ha för sina hundar är bl.a. att ta med den i stallen/ladugården när den är väldigt liten, för att den ska vänja sig vid miljön. Det tycker jag är att utsätta valpen/unghunden för onödig påverkan och fara. För mig är det inte så bråttom med sådant. När hunden har mognat blivit tränad och fått stort förtroende för ägaren så brukar det inte vara några problem med miljöer på gården. Hundarna drivs ju av att arbeta med djuren så där djuren är och arbetet finns där vill hunden så klar vara med. Undantag finns men hör inte till vanligheterna.

Åka traktor.

Detta är något som de flesta hundar gillar av den enkla anledningen att dom får vara med. Jag tycker att detta är ganska onödigt och stor risk för skada när hunden hoppar ut och in ur traktorn. Fastnar hunden i fotstegen så kan skadorna bli väldigt stora. Ska man ha hunden med i traktorn bör man fixa till fotstegen så att hunden inte kan skada sig på det.

Hunden och djuren.

Låt inte hunden ha möjlighet att arbeta på egen hand (tjuvvallning). Finns djuren i hagar runt boningshuset så låt för allt i världen inte den unga hunden springa där fram och tillbaka längs staketet eller sitta bakom en grind och stirra på djuren dagarna i ända. Detta leder BARA till problem! Det finns otaliga exempel på beteenden som hunden har lärt sig på egen hand som påverkar brukbarheten och träningen av hunden.

Om man inte har möjlighet att ha full koll på hunden på gårdsplanen eller i stallen/ladugården när den är ung så är mitt råd att hunden är på ett bestämt utrymme, hundgård, boxplats eller uppbunden. På så vis lär sig hunden inte att hitta på otyg utan den lär sig att koppla av när ägaren jobbar med annat.

Tänk efter före.

Tyck inte synd om hunden för att den inte får vara med överallt. Hundar behöver gränser och regler, av detta blir de trygga och mer sammarbetsvilliga. Försök fundera ut vad som kan vara dåligt för hunden att vara med på, d.v.s saker som kan äventyra hundens förmåga och kapacitet som arbetshund.

Mina hundar är arbetshundar först och främst! Jag uppskattar mina hundar för det arbete de utför.

Att en vallhund måste ha ett bra stoppkommando är A-O både under utbildningen och hela hundens liv som arbetande vallhund. Det finns en hel del saker att belysa när det gäller stopp kommadot.

För mig är det ligg som gäller när hunden ska stannas. När den blir äldre och vet vad allting handlar om då kan den få stanna stående i vissa lägen.

Jag använder ligg till flera saker beroende på i vilket stadie hunden befinner sig i träningen och även senare i arbete. Jag tränar mina hundar efter ett system som de ska känna igen i hela deras liv och grunden i detta system är att liggkommandot fungerar på ett visst vis.

Till att börja med ska hunden vara aktiv i huvudet fast jag har lagt den.  Hunden är med andra ord fysiskt stoppad men inte mentalt. När hunden börjar användas i arbete och jag sagt till den att ligga och där efter flyttar djuren sig då SKA hunden parera djuren. Hunden ska ta ansvar för att djuren är på plats och under kontroll.

När jag tränar en unghund och jag lagt den ned så har jag stoppat den fysiskt men jag har kanske inte brutit hundens tanke. Jag kan ha bett hunden gå framåt men den väljer att gå till höger och då stoppar jag den med att säga ligg. Hunden har lagt sig men jag ser att den fortfarande tänker höger, då upprepar jag ligg med starkare röst tills jag fått hunden att släppa sin tanke. När hunden lärt sig att ”ligg” fungerar på det sätt jag beskrivit här, då når jag en direkt kanal in i hundens huvud som hunden verkligen respekterar. När jag lagt hunden ska hundens tanke vara- Vad vill du jag ska göra nu?

Den första hunden jag träna, Valle hade en helt annan sorts ligg kommando. Helt värdelöst var det faktiskt. Valle la sig ner jättebra, absolut. Men sen låg han där och flytta sig inte förrän jag bad honom om det. I tävlingssammanhang kan ju detta fungera hyfsat men i arbete helt värdelöst enligt mig. Tänk dig att du har ett fält med 50-100 får varav två stycken är halta. Du samlar upp fåren i en hörna av fältet och fångar den ena halta tackan och då lägger du hunden ner för att få ro på flocken. När du är klar med tackan och släpper den, så tittar du upp efter den andra halta och då är det bara du själv och hunden kvar. Flocken har stuckit iväg för att hunden inte tog ansvar för sin uppgift p.ga att hunden har ett för ”bra” ligg.

Det är flera tränare som vill ha sin hund stående mesta tiden och det har jag full respekt för. Var och en gör som den tycker fungerar bäst. Själv tänker jag alltid en viss fråga när det gäller hundträning hundproblem eller liknade och det är- Varför? I detta fall- Varför ska hunden stanna stående. Några tycker det kanske ser snyggare ut, andra att hunden får bättre grepp över fåren och det finns de som tycker att hunden får ett lugnare rörelsemönster mot fåren. I mitt system och mitt sätt att bruka mina hundar i arbete eller tävling har jag inte funnit någon praktiskt nytta med att ha hunden att stå särskilt inte i närarbete. Tar man exemplet med att hunden får bättre rörelsemönster mot fåren så tror jag att anledning till detta inte ligger i själva stoppet utan i rörelsemönstret.  

En av alla de saker jag tycker är så underbart med vallning är att det aldrig är svart eller vitt, det är alltid grått!     

 

I den sista delen av denna artikelserie ska jag ge min syn på och belysa vad ISDS regelverk är ute efter när det gäller finalbanan eller som de kallar den The Supreme Championship. The Supreme är en dubbelhämt tävling (final) där hunden först hämtar en flock och när hunden tagit denna flock till en markerad punkt på fältet ska hunden vändas tillbaka efter ännu en flock. Flock nummer två är placerad på motsatt sida på fältet än vad flock ett är. Detta innebär att hunden först gör en utgång åt det ena hållet och för att hämta den andra flocken ska den gå ut på det andra hållet. Vilket håll den ska gå ut först, höger eller vänster är förutbestämt utav arrangören.  Andra skillnader från kvalbanan är att det arbetas med 20 får (10 i varje flock) istället för 5. Hämtens längd skall vara längre, 700 meter eller mer. Drivningen är förlängd med ca 150 meter. Delning och singling är ersatt av en sortering. Maxtiden är 30 minuter på finalbanan.

När det gäller utgångarna så är reglerna de samma som det är på kvalbanan. Dessa beskrev jag i del 1.  När hunden hämtar flock 1 ska denna tas från fårens utställningsplats till hämtgrinden och sedan till en stolpe som i regel är placerad mellan föraren och grindarna. När fåren passerar stolpen är den första framdrivningen slut.  När fåren passerat stolpen och hunden sen är vid stolpen ska den placeras på lämpligt sätt för att vändas tillbaka ut på fältet för att hämta flock nr 2. När hunden vänt om och skickats iväg mot den andra flocken så är det samma regler för denna utgång upptag och framdrivning som gäller på kvalbanan. Både flock 1 och 2 ska om möjligt vara dolda för hunden.  

När hunden nått fram till stolpen positioneras den på lämpligt vis för att bli återsänd till flock 2.

Vad menas?

Tigare var det så att hunden skulle vara nära stolpen när den skulle sändas tillbaka. Det har töjts mer och mer på detta de senaste 25 åren och sk flygande återsändanden har blivit lite på modet. Med de ord man nu använder i regeltexten - lämplig position. Så tycker jag att man hamnar lite i ordklyverier. Är en hund som springer i en position? Reglerna för vanlig utgång säger att hunden ska stå nära föraren. Inte vara i rörelse i närheten av föraren. Jag tycker definitivt att hunden ska vara stilla i närheten av stolpen. Det är så jag tolkar denna regel. 

Varför?

Detta är enligt ISDS ett arbetstest. Man har haft denna bana sedan 1919 för att spegla dagliga situationer i de trakter där hundarna har sitt ursprung. Hämtens längd och med de dolda flockarna ska framkalla att hundarna kan komma att behöva dirigeras för att ”hitta” fåren. Att hunden kan ta styrning på långt håll och arbeta självständigt på ett längre avstånd från föraren är av stor vikt för rasen i det dagliga arbetet. Samt att den ska kunna lämna en flock och vara trygg med att söka efter fler djur utan att ha kvar några tankar på de djur hunden nyss arbetat med.

Sorteringsdelning.

När hunden hämtat de 20 fåren och fråndrivit dessa 5-600meter tas djuren in i delningsringen. I flocken med de 20 fåren finns 5 får som är märkta. Hunden ska tillsammans med föraren sortera bort de 15 omärkta fåren. Kvar i ringen ska vara de 5 märkta fåren som ska tas in i fållan och när detta är avklarat är tävlingen slut.

Fåren ska passera mellan föraren och hunden och hunden ska kallas in för att stoppa/hålla de märkta fåren.

Den viktiga aspekten är att testa hundens förmåga att dela eller separera de 15 omärkta fåren från resten av flocken.

Att manövrera så att man delar bort de 5 märkta fåren på en och samma gång är inte tillåtet.

Vad menas?

Återigen lägger man fokus på vad hunden ska göra i momentet. Det är hunden som SKA stoppa de märkta djuren. Den viktiga aspekten är att testa HUNDENS förmåga att dela/separera fåren.

Varför?

I dagligt arbete så finns det inget som kan stoppa får som vill fly på ett visst håll som en vältränad modig hund och som förstår vad den ska göra. Att den dessutom ska kunna hålla huvudet kallt och på skaft efter en i tävlingssammanhang längre tids arbete är också viktigt när man vill testa förmågan i de tävlande hundarna.

Var det bättre förr?

Som jag var inne på i de tidigare artiklarna har det skett en del förändringar genom åren eller rättare sagt på senare tid. Allt eftersom fårbesättningarna i Storbritannien blivit större för att en fårägare ska kunna leva på fårhållning har också fåren blivit mer nervösa eftersom de hanteras mindre. Den dagliga kontakten med hund är mindre och grupperna som hanteras är större. Förr kunde man leva av att ha 100-200 tackor. Nu måste en fårägare kanske ha upp mot 1000 tackor för att kunna försörja sig. Det har inneburit att fåren som är med på tävlingar är mer nervösa och de fårraser som de finns flest av i Storbritannien är mer nervösa en de får vi har här. Något annat som spelar in är att de inte har långa stallperioder som vi har. Stallperioder gör att fåren blir mer hanterade och vana vid både människor och hundar.

De tydliga förändringar man gjort i regelverket på senare tid är bl.a. .

Framdrivning stod det tidigare att hunden skulle behöva få om några kommandon. Nu säger reglerna att hunden ska behöva få kommandon.

När det gäller fållan så sa reglerna förr att det var endast hunden som skulle driva in fåren i fållan. Nu är texten ändrad till att hunden ska placera fåren i en sådan position att man kan genomföra en lyckad fålla.

Vid återsändandet på finalbana skulle hunden vara vid stolpen. Nu får man flytta hunden till en önskvärd position för att kunna göra en bra andra utgång.

I mina ögon är detta ett sätt att sänka kraven men jag kan en viss förståelse för varför man ändrat men jag tycker inte att det är bra. Det står i reglerna att domaren ska ta hänsyn till om fåren är svåra i sin bedömning så då fanns det väl ingen anledning att sänka kraven.

Om man ska jämföra hur våra får och förhållanden är, gentemot hur det är i Storbritannien så har vi inte alls så vilda och nervösa får som där borta. Trotts att våra får tål en mer aktiv hund vissas detta inte upp och bedömningen har som regel ingen tyngdpunkt på det viktigaste med våra tävlingar. Tävlande låter ofta sina hundar vara väldigt passiva i delar eller till och med hela moment. Något annat som är vanligt förekommande är ett överdrivet kommenderade.  Anledningen till att denna viktiga del inte utvecklas är att bedömningen inte fokuserar på vad det är som ISDS kräver att en hund ska klara av. I regelanvisningarna från ISDS står det klart och tydligt vad det är domaren ska titta efter och vad den tävlande ska visa upp med sin hund.

Det som jag har velat lyfta fram ur regelverket med dessa artiklar är det fundamentala och grundläggande för vallhundstävlingar och Border colliens framtida kvalitet. Långt innan det pratas och bedöms om överdrivet raka linjer, vida svängar, delningar fållor mm som bara går ut på att klara av momenten, momentet på ett tekniskt vis. Långt innan detta så ska hunden visa att den kan hantera får självständigt och att den har förstått och kan utföra uppgifterna för det är det som ISDS regelverk är ute efter. Det är med fokus på detta det kommer att finnas bra Border collies om ytter liggare 100år. Min förhoppning är att SVaK ska använda sig av ISDS regelbok som är före de ändringar som gjorts de senaste 5-6 åren.

Avslutningsvis vill jag lyfta fram en sak som ISDS skriver i sin information om vad tävlingarna bl.a. går ut på.

”Det är inte grindarna som är det viktiga utan arbetet som sker där emellan”

Det är inte alltid så lätt att få kläm på sin border collies vallningsinstinkt. Den kan vara lite väl vild och entusiastisk när den är ung, vilket kan vara svårt att hantera.  Med hjälp av en lina kan man få fram goda vanor och god djurhantering i sin blivande vallhund. Efter detta går man vidare med kommandoinlärning.

Det finns en väldigt stark tradition i vallhundsvärlden, att släppa sina unghundar lösa bland fåren när det väl blir dags för träning. Och människan håller sig mellan hund och får för att styra upp situationen. I de allra flesta fall innebär det att träningen fokuseras på hundens förmåga att lyda; stopp – ställ inte till det med djuren. Hundens instinkt och inititaiv  dämpas och dens vilja att kontrollera djuren åsidosätts. Att utveckla border colliens medfödda förmåga kommer därmed i andra hand. Vill här ge en bild av ett annat sätt att träna unghundar: att göra tvärtom – utveckla vallningen instinkten och de medfödda egenskaperna att hantera djur först och sedan sätta kommandon på rörelserna, och på så vis inte ha "dödat" bort delar av hundens talang. 

Tanken är att locka fram hundens talang med hjälp av en lina, öka hundens mod och känsla av kontroll. Linan skall inte ses som ett lydnadsverktyg som man skall dra i för att korrigera hunden. Precis tvärtom; linan är tänkt som ett stöd och hjälp för hunden (även fåren) där man visar unghunden hur man kontrollerar fåren. Lättast med lina är det om man har en ”rå” border collie som inte har några förutfattade meningar om djuren. Meningen är att man skall locka fram hundens koncentration/eye, mod och tillfredställa hundens kontrollbehov. Då kommer den att få förmågor som att hålla sig tillbaka från djuren, trycka på avstånd och ha ett ”grepp” över djuren.

Tips på vägen:

Sträva efter att alltid börja med en slak lina när du kommer in i 25:an. Men är den ivrig – håll tillbaka den i linan. Starta igen när den har lugnat ner sig. Detta kan ta tid.

Gå med lagom hastighet fram med hunden i linan. För fort kan innebära att den inte har chans att koncentrera sig och ta fram sitt eye. 

Om hunden använder sitt eye – låt linan vara slak. Om du håller emot, kan hunden slita sig fram och tappa sitt eye.

Håll tillbaka den i linan om den tillfälligt far mot djuren. Säg ingenting, gör ingen sak av det. Om beteendet förekommer ofta, ta kontakt med den när det händer och få den lugn t ex genom att införa ett liggkommando.

Skulle hunden vara tänd men upphetsad och stressad (sliter sig fram i linan)  – förhindra sådant beteende genom att öppna upp den mentala kanalen till hunden. Det innebär att hunden skall tänka på dig och bli lugn. Inte vara ivrig och vara uppslukad av fåren. Och fortsätt direkt igen med träningen. Är det ett stort problem; fundera på om hunden beter sig så här till vardags. Arbeta först med relationen utanför hagen, återuppta träningen sedan.  

Om hunden inte tar fram så mycket eye, kan man öka chanserna  genom att dra i linan och placera hunden där den får mer ”jobb” (öga mot öga lägen) med djuren. Ju mer det händer med djuren, ju mer lockas hunden  ta mer kontroll över dem.

 När djuren står intill staketet, kan du dra hunden åt sidan från respektzonen för att visa att det finns vägar RUNT fåren också. Se till att du har kontakt med den i linan hela tiden förbi djuren – så att du inför disciplinen så smått. Jobba för att ha kontakt med den i linan; få den att bli van att släppa kontrollen om djuren.

Ju mer hunden jobbar mycket/hela tiden med sitt eye, desto finare flankeringar kommer då fram.

Om hunden har fått igång sitt eye ordentligt, strukturera tydligt upp så att hunden känner skillnad när den skall gå         framåt med djuren och när den skall flanka.

Linan kommer efter hand att bli mer och mer onödig (icke sträckt) för hunden lär sig att:

·        hålla sig tillbaka med sitt eye

·        trycka med sitt eye

·        känna av zonen runt fåren där den påverkar dem

·        driva djuren och hålla sitt avstånd till djuren

·        balansera/parera (hålla ihop) fåren i drivningen 

·        vara lugn och stabil när den är nära fåren

·        lära sig att släppa kontrollen om fåren när den styrs runt fårens zon (för att inte störa dem).

När hunden agerar på detta vis varje gång den är hos fåren – är det dags att sätta namn på framåtrörelsen, flankeringarna och ligget (som behövs för att skifta rörelse eller lugna ner den). I samband med det arbetet kommer hunden runt på andra sidan och man kan enkelt konstatera att balansen* fungerar även där. 

Sedan när orden är inlärda hos hunden, kan man kliva in i disciplinfasen (att få den i hand). Det är i denna fas hunden introduceras i vad som krävs för att vara behjälplig med olika uppgifter och situationer för herden.

Det enda som behövs förutom linan, är en fålla på ca 25 x 25 meter, 3-5 får, ev handskar samt en hund som är tänd i sin vallning. 

Träning i en så kallad 25:a (fålla 25 x 25 m) förhindrar att hunden dras med i fårens fart eller vilja att smita undan. Dessutom kan man hålla tillbaka hunden utan att fåren smiter sin väg och man slipper transportera sig till fåren. Avstånden i 25:an är även utmärkt för att ”drilla” hunden med alla kommandon och att det ändå finns utrymme att greppa fåren och driva dem en bit. En vältränad hund med god erfarenhet av att det faktiskt är den som har kontroll över fåren ger en bra grund till att arbeta med hunden på ett öppet fält där fåren är mer rörliga. Har man lyckas väl med sin träning i 25:an, har man stor chans att det ser likadant ut på fältet som i den ”skyddade verkstaden”.

Det finns flera anledningar till att träning med en lina är ett bra verktyg.

Det gynnar:

·        hundens utveckling (oavsett hur erfaren man är själv)

·        föraren som kanske är osäker på hur man agerar med en lös hund

·        fåren som slipper bli stressade i onödan av en okontrollerad hund

Att träna i hörn och längs staket är något jag lägger ganska mycket tid på under hela hundens utbildning. (Att träna i trånga fållor tycker jag inte är lika bra eftersom man inte kan variera träningen så mycket där. Det blir mest att hunden går runt på fårens baksida och det hjälper inte hunden att utvecklas så som jag vill.) Jag gör detta för det är väldigt viktigt för en arbetshund att ”våga” vara nära djuren. Den ska röra sig lugnt tryggt och utan att tveka ska den gå in nära djuren när det inte finns plats för den att hålla sig på det avstånd den egentligen tycker bra. Det för också med sig så mycket annat positivt för hunden när den klarar av att vara nära i alla situationer oavsett hur fåren står eller går när hunden ”tvingas” in nära. Hunden kommer att vara mer mån om att hantera djuren på ett bra och schyst vis när den inte ha rädslor och spänningar i sig när den är nära fåren. En riktigt bra välutbildad hund ska faktiskt kunna stå i princip näsa mot näsa mot ett djur som hotar den och ändå klara av att ta styrning från sin förare. Om den klara det är den i mina ögon riktigt pålitlig, trygg och avslappnad. Fåren känner vad hunden har för ”vibbar” och hundar som inger respekt och förtroende genom att vara lugn och trygg i sin utstrålning mot djuren kommer att vara en mer användbar hund i alla lägen. Den kommetr till och med få en mycket bättre utgång och upptag med hjälp av ett större självförtroende. 

Filmen nedan visar en hund jag tränar just nu som har börjat få det lugn och trygghet som jag eftersträvar. Den är inte färdigutbildad än, men en bra bit på väg.

https://www.youtube.com/watch?v=3wKvYBS3hFU

Dagens pass blev i ungefär i samma stil och utfall som sist. Han parera djuren fint visa eye i vissa lägen och har ett helt okej lugn för sin ålder när djuren går på olika håll när han trycker mot staketet. Spot har börjat ha lite verktyg nu i sin verktygslåda för att hantera lite olika situationer plus att han har fått fram en bra trygghet gentemot djuren när de tittar och utmanar honom. Han har blivit stångad en gång under denna första inledande tid och det bekom honom inte alls. Han var uppe på benen direkt och gick mot djuret som gav honom en törn. Att bli stångad trampad inklämd med mera är vardag för en arbetande hund. Det är så det är att vara vallhund helt enkelt.

Det Spot har gjort hittills är att förberedas för ”riktig” träning, han har fått lite fårvana och större intresse för djuren för var gång han tränat. Men nu behövs det något mer för att jag ska kunna gå vidare med honom.

Spot behöver mer mognad mer intensitet och inte minst utvecklas fysiskt. Jag är ingen vän av att gå vidare med träningen innan de verkligen är redo. Då blir träningen en form av jämkning och det passar inte mig. Jag vill köra på ordentligt. Jag tror inte heller att jag kommer fortare till det mål jag har med mina hundar. 

Två av de bästa hundar jag har haft Don och Samantha hade helt olika start i livet som vallhundar. Don köpte jag när han var fyra månader och Samantha (vilket dåligt namn eller hur?) när hon var 22 månader. Don var en fantastisk naturbegåvning och redan vid sex månaders ålder kunde ha vara behjälplig med vissa jobb, innan han var två år hade han vunnit flera tävlingar i olika länder, Samantha hade inte ens börjat träna då. Men när hundarna var inne på sitt fjärde år var de båda två mycket dugliga hundar.Det finns ett talesätt som säger att hunden ska ha” ett år i varje ben” först då har den nått sin mognad och ett stabilt pålitligt sätt att arbeta. Detta förutsätter att hunden både är väl tränad och har en hel del arbetserfarenhet.

To make a good dog great it needs work!

Så från och med nu kommer Spot att vara på fåren högst en gång i veckan fram till han är ca 12 månader gammal och då hoppas jag att han är redo att tränas ordentligt och är han inte det får han vänta tills han är redo.

Nu kommer jag att börja med att få igång Spots kullbror Boy den närmsta tiden. Boy är lite mer omogen som hund så det kanske inte går alls nu, jag får se helt enkelt. Senare i veckan kommer jag att börja skriva om hur Boy börjar sin träning. Blir kul att jämföra de två! 

Denna gång ska jag ge min syn på vad ISDS regelverk säger om momenten delning, fålla och singel. Även denna gång ligger fokus på vad regelverket är ute efter och kräver att hundarna ska uppvisa för att bli bedömda. I närarbetes momenten är det andra egenskaper som grundarna och utvecklarna av Isds regelverk är ute efter att testa för att bibehålla kvaliteten hos border collien.

Delning.

*Två omärkta får ska delas av i den markerade ringen.

*Delning innebär manövrering av fåren av föraren och hunden för att hamna i den bästa positionen så hunden kan utföra en medveten delning av två förutbestämda får

* För att delningen ska vara utförd och bedömningsbar av domaren, krävs det att hunden delar av två av de omärkta fåren och visar kontroll över dessa.

*Det viktigaste är att testa hundens förmåga att dela eller separera de två omärkta fåren från de övriga.

*Det krävs att hunden visar sin förmåga att separera och hålla fåren från resten av flocken.

Vad menas?

I texten lägger man stor vikt vid att det är hunden som ska komma in och utföra delningen. Föraren får hjälpa till att skapa luckan där hunden ska komma in. Man använder det starka ordet kräver vid två tillfällen i texten om delning. Det som krävs är att hunden delar av de två fåren. Reglerna kräver  även att det är hunden som separerar och håller de två medvetet avdelade fåren ifrån de övriga.

Varför?

Herden kan i sitt dagliga arbete med sina djur behöva separera ett eller flera djur från den övriga flocken av olika anledningar. Minska betestryck, sjukdom, hälta mm. Att hundarna då har de genetiska förutsättningar för att tränas att utföra denna uppgift är väldigt viktigt. De egenskaper hunden behöver uppvisa i delningsmomentet är god samarbetes förmåga, mod och balans. Samarbete krävs från hunden för att kunna vara behjälplig med manövreringen av flocken så man kan få de får man verkligen vill dela av. Mod så att hunden även vågar komma in i trånga lägen och kanske även mot fårens ansikten. Balans för att kunna hålla ihop och driva bort de avdelade fåren.

 Fålla.

*När delningen är avklarad ska hunden återsamla fåren på ett praktiskt och arbetsmässigt vis. Föraren ska bege sig till fållan och hunden tar fåren till fållan.

*Det är förbjudet för föraren att assistera hunden att ta fåren till fållan.

*Det är hunden som ska manövrera fåren till en sådan position att fållan kan genomföras på ett bra vis.

Vad menas?

I detta moment vill man se att hunden självständigt kan förflytta fåren efter att den kan ha varit ganska styrd och satt under press av både får och förare i momentet delning. Det som det också läggs vikt på är att hunden har förstått sin uppgift att få fåren i en bra position för att lyckas med fållan.

Varför?

Självständighet är en viktig aspekt här om hunden ska kunna vara behjälplig på ett bra sätt i vardagen. När hunden har förstått syftet med en arbetsuppgift så är den så mycket mer användbar och det är det som reglerna åsyftar. Fållan symboliserar alla uppgifter där djur ska in i ett mindre utrymme, ett utrymme som fåren inte är vana vid. T.ex. fålla eller transport av något slag.

Singel.

*Ett av de två märkta fåren ska delas av i ringen och därefter vallas / arbetas på.

*Föraren är förbjuden att hjälpa hunden att driva bort fåret överhuvudtaget heller inte tvinga det mot hunden.

*Precis som med delningen är det hunden som ska komma in och dela av fåret.

*Den största hjälpen föraren kan ge sin hund är att hålla sig ur vägen och ge plats åt hunden att visa sin förmåga att dela och valla det ensamma fåret.

*Det är grundläggande att hunden ska kunna hålla det ensamma fåret ifrån de andra.

Vad menas?

Här testas antagligen de flesta av border colliens egenskaper på sitt yttersta. I detta moment ställer också regelverket sina tydligaste och tuffaste krav. Föraren är förbjuden att hjälpa hunden och föraren ska hålla sig ur vägen så att hunden kan visa upp sin förmåga och kvalitet. Man anser det grundläggande att hunden ska klara av detta.

Varför?

Detta är kanske det viktigaste momentet i konkurrens med hämtningen. Om man ser tillbaka till hur herde arbetet sköttes förr och fortfarande gör i många områden runt om i världen med lamning av stora grupper tackor utomhus på bete. Då är det otroligt viktigt att hunden kan hålla / valla en tacka som är i behov av assistans för att lammet ska komma lyckligt till världen. Det handlar om liv och död här! I förlängningen är det av stort ekonomsikt intresse att hundarna klarar av detta.

Idag gjorde Spot sitt sjätte pass och jag försökte idag igen att få fram mer eye i honom. Och det lyckades!

Som jag skrev efter pass 5 så var jag inte riktigt nöjd med hur de får jag använde reagera på Spot. Det behövdes för lite tryck för att de skulle flytta sig och när fåren gick iväg gick dom lite för fort vilket gjorde att Spot sluta trycka och ville kontrollera istället. Visst, det är rätt beteende i hunden men inte det jag var ute efter. För att detta skulle bli bättre så lät jag en annan hund arbeta på fåren så att de skulle vara mindre flyktiga.

Hur kan jag då veta att Spot använde mer eye?

Nu när fåren var mer "rätt" så Spot behövde trycka lite mer för att dom skulle gå iväg. Förutom att man ser på hunden att den kanske sänker sig lite till så kan man lägga märke till att det är precis som något ”hindrar” den lite att gå fram mot djuren. Och det är precis det det är. Det är hundens eye som gör att den saktar av (stannar av) och den känner in hur mycket den behöver trycka så att den inte skrämmer djuren och på så vis tappar kontrollen. Idag var alltså första gången som Spot använde sig av denna egenskap. När nu Spot börjar använda sitt eye så innebär det att han försöker både flytta dom och kontrollera dom.( Ett annat sätt att se att hunden börjar använda eye och väga av sin påverkan av fåren är att linan blir lite slak).Det är precis det den vuxna färdiga vallhunden alltid ska göra när den går mot djur för att flytta dom. Jag tolkar dagens träning så här-  Idag var första små stunderna som Spot medvetet flytta djuren, innan har han bara medvetet kontrollerat dom. Tidigare har dom flyttat sig av Spots blotta uppenbarelse. 

Hur gjorde jag då för att få fåren att bete sig bättre för Spot? Jag använde Spots pappa Take Time Tyke för att fåren skulle få mer förtroende för hundar. Eftersom får är flyktdjur så är det viktigt att Tyke inte rör sig fort vare sig i sin framåt rörelse eller i sina sidledsrörelser Tyke måste vara en ”smooth operator" helt enkelt. Jag inte bara Tyke, det ska alla vallhundar vara i en sådan situation enligt min mening.

Se den korta filmen på hur Tyke hantera dagens träningsfår via länken här under

https://www.youtube.com/watch?v=b0WHfnvFoOY

Om man skall kunna kontrollera och hantera en border collies vallningsinstinkt gör man både sig själv och hunden en tjänst att se till att den inte är för okontrollerad i vardagen. Rasens dilemma är ofta att den är så lättantändlig till aktiviteter; både självförvållade och initierade av människan. Det må vara så att många anser att en border collie behöver massor av stimulans. Jag hävdar det motsatta att rasen är i störst behov av att lära sig koppla av i olika sorters situationer. Och vill man lära hunden att vara en god vallhund så bör man se till att hunden sammankopplar oss med lugnhet och inte upphetsning.

Det finns en tradition i Storbritannien att man inte har sin vallhund boendes inne i hemmet. Dels är det naturligtvis för att den ofta blir skitig under dagen på jobbet men den största anledningen är att arbets-relationen blir bättre med herden. Man vill värna om den förighet som avlats fram som rasens signum. En vallhund betyder så enormt mycket både tidsmässigt och ekonomiskt för att verksamheten skall överleva. Och därmed människornas överlevnad. Den är ovärderlig, rent ut sagt.

Med detta sagt, menas inte att alla som vill hålla på med vallning skall låta sina hundar bo för sig själva! Däremot tycker jag att var och en skall tänka efter hur man kommunicerar med en vallhund. Risken är stor att man umgås för ivrigt med den och därmed t ex spolierar rasens mjukhet och gör den till synes hård istället. Generellt sätt kommer den då ha svårare för att samarbeta och koncentrera sig (både i och utanför hagen). Vallningsinstinkten är svår nog att styra över; så en icke lugn och undergiven border collie blir ännu svårare att träna.

Skulle en border collie tycka att livet är lattjo och vill hänge sig till det med en inställning – jag tänker mest på mig själv – så kan det som sagt bli knepigt att få den att vilja vara koncentrerad och disciplinerad bland får. Och ingen koncentration – inget lugn – inget eye – ingen vallningsinstinkt. Dessa hundar kan locka föraren att bli arg och irriterad, vilket kan väcka tankar om det verkligen är etiskt försvarbart att den skall bli bestraffad för sitt upphetsade beteende som ägaren har skapat. Dessutom har man fört in spänningar i träningen som försvårar utvecklingen.

En del icke undergivna border collies (som alla andra hundraser) kan uppvisa oönskade beteenden i sin vardag. För det mesta handlar det om att människorna har tagit itu med problemet alldeles för sent; när hunden är vrålupphetsad och inte kommunikativ. Dessa hundar brukar bli spända och hamnar ofta i sin egen bubbla till slut. De kan vara riktigt svåra att övertyga (både i och utanför hagen) och föraren brukar ofta vara desperat. Minsta lillakan få bägaren att rinna över, vilket brukar resultera i att föraren spricker av ilska. En sådan relation har väldigt svårt att lyckas för att nå målet med att få en fungerande vallhund. 

Även rädda/skygga/ men undergivna vallhundar skulle må bra av att inte umgås så mycket med människor. Skulle det vara så att de söker skydd bland folk och inte själva möter det skrämmande, blir de knappast mer stabila. Att vara självständig och trygg med sig själv, gör dem till bättre vallhundar eftersom det krävs mod att flytta djur som ibland måste övertygas. Men det kan även vara så att dessa rädda individer tycker att de skall ta hand om det skrämmande för att vakta sin flock (människorna). Ledaren har nog försökt nå hunden men det brukar få precis motsatt effekt när det handlar om kombinationen rädsla och icke undergivna hundar. Skulle dessa hundar inte leva så tätt inpå människor skulle de förmodligen inte ha så stora utspel.

Men för att vara tydlig angående rädda/skygga border collies, så bör de självklart inte vara utan människokontakt. Det gynnar dem ju inte heller. De bör självklart möta människor (och även olika miljöer) för att de inte skall befästa sin rädsla, skygghet. Dock kan man ha i minnet att unghundar inte bör utsättas för mycket av det som skrämmer dem. Både ålder och mental mognad kan överbrygga rasens känslighet.

För att man skall få en border collie att förstå vad vallning är, krävs det att föraren har en kanal in i hundens huvud. Då är det en stor fördel att border collien hela tiden har ett förhållningssätt när de träffar människor; att de är beredda på att bli styrda, lugna och undra: Vad vill du att jag skall göra nu?

Med det menas att hunden inte skall gå och titta på föraren hela tiden, utan att de är mentalt redo för krav. De får gärna observera världen; att upphetsat ta sig an den är dock icke önskvärt för en erfaren herde. Om hunden är utåtriktad och glömmer sin förare väldigt ofta – så är vägen mycket längre för att göra den till en vallhund.

Detta gäller även de hundar som ofta får springa fritt bland andra djur (inklusive andra hundar). Skulle de börja eye:a och även valla på dem så kan det få stora konsekvenser för framtiden. Vissa är faktiskt omöjliga att programmera om. De kan få för sig att vallning är något som den utför alldeles själv eller så blir de insnöade på ett annat djurslag än vad som var tänkt. Dessutom kan lösspringande unghundar som får vistas nära det önskade djurslaget, bli hämmade i sin utveckling om de bannas för att de visar intresse för djuren.

Alla krav man kan ställa på hunden i vardagen bidrar till att skapa den kanal som är så eftersträvansvärt i vallningssammanhang – oavsett om den bor ute, inne eller i begränsade utrymmen. Väljer man att umgås ofta med sin border collie, kan man få mycket mer att stå i för att göra den till en vallhund.

Idag när det var dags för ett nytt pass för Spot så ville jag ha lite andra förutsättningar för att kunna väcka mer av hans naturliga sidor. Från nu och ett litet tag framåt vill jag ha får som rör sig ganska lätt och är lättpåverkade av hund. Det jag är ute efter är att han ska bli ännu mer ”på”, det brukar hundar bli när fåren rör sig mer. Jag hoppas också att han ska börja använda mer eye när djuren är känsligare. Mest har ju Spot varit på 40 bagglamm som tar det ganska piano de vänder lätt upp mot hund och när fåren inte är för snabba så är det lättare att tillgodose en border collies kontroll behov. Så idag använde jag sju vuxna får som inte är allt för vana vid hund.

Hur blev det då?

Spot blev mer på, väldigt mycket mer och det är jag väldigt nöjd med. Jag fick dämpa honom flera gånger och han tog det på ett bra sätt utan att tappa fokus på fåren.

Tidigare har han visat fin förmåga och instinkt att hålla de 40 bagglammen tillsammans även när han drev dom lite på ”öppet” fält. Nu med färre och mycket livligare får så skulle de bli intressant och se om han kunde behålla ett lugn i sin vilja att hålla djuren samlade.  Fåren var lite som popcorn när dom blev tryckta mot staketet av Spot och han var verkligen med på noterna att hålla koll på dom. I början blev hans pareringar lite snäva och heta men efter som han är i lina kunde jag med hjälp av den hålla emot och med ett jämt drag (inga ryck) få honom ut på ”rätt” avstånd så han uppnådde kontroll över de får som ville fly undan. Efter några pareringar med denna typ av hjälp så börja han hitta hur han skulle göra helt själv. Mycket bra! Det var endast vid ett tillfälle strax i början som han ville kasta sig in mot fåren och tack vare linan kunde jag bara hålla emot och be Spot att ta det lugnt. På så vis är ingen skada skedd med onödig stress på fåren och heller blev hunden inte än mer upphetsad. 

Blev det då mer eye?

Stundtals var det en viss skillnad men inget nämnvärt så det ska det jobbas vidare på. Fåren betedde sig inte på ett bra sätt för att framkalla mer eye detta på grund av att dom gick undan för lätt helt enkelt. Eftersom border collies "trycker" på djuren med sina ögon så måste det finnas något att trycka mot. Går fåren undan för lätt som de gjorde idag så trycker ju inte hunden på djur som sticker utan den ska/vill parera ut lite på sidan för att ta kontroll över djuren. Eftersom jag är av den uppfattningen att border collies först och främst vill kontrollera fåren så kommer hunden inte fortsätta ”trycka” om den känner att den inte har full kontroll över dom. 

Hade inte möjlighet att ta bild på Spot idag så det blir en bild på Derek Scrimgeours Sweep. En hund som jag tyckte väldigt mycket om, kanske den bästa arbetshund jag sett. Han hade ett starkt eye, fantastisk känsla och intellekt som var förbluffande. 

Det som skiljer border collien från andra vallande hundraser är dess förmåga att använda sig av ”eye”. Det innebär att de kan koncentrera sig på djur med sin blick på avstånd. Om de blir tränade att kommunicera med djur utifrån sitt ”eye”, växer förmågan fram att vilja flytta dem. Och det är vallhundens viktigaste uppgift!

En border collie är avlad att vara mjuk, så att vi kan kommunicera med den när den är fullt sysselsatt med att arbeta med djuren. Det är väldigt få border collies som är så hårda att de är svåra att kommunicera med. Oftast brukar det istället röra sig om förarens förmåga att hantera hunden (ha den i sin hand) samt att få hunden att förstå sin arbetsuppgift: flytta fåren framåt.

Att föra en vallhund kräver att man har den fullt i hand. Men det som GÖR en vallhund är dess förmåga att ha grepp om djuren när den skall flytta fåren i sin egen riktning. Det är då som det blir hundens ansvar att sköta jobbet. Föraren avgör från vilket håll djuren skall tas men det praktiska kan aldrig en människa utföra med sina kommandon. Skulle man frånta hunden dess huvudsakliga instinkt och bara förflytta hunden runt fåren (så att fåren blir skrämda att de rör sig i önskad riktning) blir hunden oftast frustrerad, spänd, het eller tvärtom avslagen och mer vid i sina flanker. En sådan hund når inte sin riktiga potential. 

Border colliens eye kan utvecklas så mycket mer än bara som en koncentrationsförmåga - det kan bli en optimal djurhantering. Det absolut viktigaste en vallhund bör ha, är förmågan att koncentrerat flytta djuren. Den skall kunna:

·        vara avslappnad i sin relation till djuren, (det betyder inte att den ska vara loj)

·        gå mot djuren koncentrerat

·        känna av djurens respektzon 

·        förstå att det är med koncentrationen och intesiteten i sin blick som trycker/flyttar djuren, inte farten (benen).

·        balansera djuren med koncentration för att djuren skall gå i hundens riktning

Om hunden röra sig för fort fram mot djuren kommer hunden troligtvis att tappa sin koncentration. Kvar blir bara en sorts psykisk spänning. Hunden klarar då inte av att TÄNKA på djuren – bara titta. Då är greppet om djuren definitivt borta. Då bör man omgående stoppa hunden och börja om framåt.

Om vallhunden inte lär sig utveckla sitt eye, brukar det handla om två saker; antingen är de för spända/heta (vana med för mycket fart) eller så ser de lite ”avdödade” ut (vana med för mycket lydnad). De brukar antingen glida förbi djuren ut på en dålig flank eller så går de rakt fram tills de går igenom flocken. I sämsta fall spricker de och tappar konceptet. I bästa fall använder de sig av sitt eye på en relativ låg nivå och håller sig koncentrerat tillbaka.

När hunden vet hur den ska förhålla sig till djuren och på vilket sätt man flyttar dem, så kommer hunden visa sin förmåga att själv balansera (hålla ihop) djuren i den riktning som den fick av sin förare. Det är en medfödd förmåga; border collien har, en inneboende kompass. Därför kan den själv ta initiativ till en flankering (sidoförflyttning) om det är något/några djur som avviker åt ett annat håll. Vid större flockar kommer hunden att behöva ha mer förståelse för flockens dynamik så att den är där det behövs som mest. När vi förare/herdar väljer att förflytta hunden med en flankering (sidoförflyttning) till en ny position och sedan ger den ett framåtkommando, förstår den att det rör sig om en ny riktning eller en ny punkt att sätta tryck ifrån. Ett framåt för den färdiga vallhunden skall betyda ta fåren rakt i den rikting den blev ombedd, att börja arbeta mot/på djuren.Det betyder inte att hunden ska gå rakt. Hunden ska använda sin mentala förmåga, sin koncentration, sin balans och sitt förutseende för att få djuren att gå så rakt stadigt och kontrollerat som möjligt. 

Gruppträning är ju den traditionella formen för vallhundskurser. Denna formen av kurs har jag bland annat hemma och på Pensionat Udden utanför Skinnskatteberg.

Smågrupper blir allt mer vanligt och populärt. Det är hundägare på i stort sett alla nivåer som kommer för denna typ av träning.  Det kan ibland vara svårt att få ihop 5-8 personer för att boka heldags gruppträning. Smågrupper kan vara 2-4 personer och vilken dag i veckan som helst. När det gäller smågrupper så finns det möjlighet och se när jag tränar egna hundar. Många tycker att det är väl så lärorikt som att träna med sin egen hund.

Enskild träning föregår också på alla nivåer. Detta alternativ är bra för dig som har svårt tidmässigt att få det att passa att boka in dig och din hund med andra. Det är en heldel tävlingsförare som kommit och tränat enskilt för att att uveckla sitt sätt att föra hund, hantera får eller fokusera på specifka detaljer i träningen el tävlandet.

Föredrag som berör bordercollies och om får har jag haft många under åren.Lokalklubbar och andra föreningar bokar ofta in detta som en vinteraktivitet.T.ex i samband med årsmöten och liknande.  Föredragen kan handla om träning, tävling, bedömning, praktisk användning och bordercolliens historia. Det finns även möjlighet för föredrag/visning av hur jag tränar hund på olika nivåer.

Lämna hund i träning.

Vill du att din hund får en bra start när vallhundsutbildningen ska börja eller vill du att din hund ska tränas till en nivå så du kan börja använda den i praktiskt arbete. Anledningarna kan vara flera till att man vill lämna bort sin hund i träning och det är många hundägare som lämnar hundar i träning här.

Vill du lämna hund i träning så var ute i lite god tid. Det är oftast väntetid (3-4 veckor) på att lämna sin hund i träning här. 

Vid intresse så ta kontakt! 

Telefon: 0725-150 117

E-post: [email protected]

Min första bordercollie hette Valle (V1049/95) och var en mycket speciell hund. Hans utseende var speciellt hans sätt att vara var speciellt och framförallt var han speciell för mig.

Mitt intresse för bordercollies börja genom att jag såg ett teveprogram i början på 90-talet som heter One man and his dog. Denna teve serie är en årligen återkommande nationell angelägenhet i Storbritannien. Det som fascinera mig då med dessa i många fall äldre män och deras hundar var att de hade sådan kontroll över sina hundar och att man kunde hantera andra djur med en hund. Fantastiskt!

Själv hade jag då en Shetland Sheepdog som var rädd för sig själv plus att jag hade problem med att bara få hunden att lyda mig när den var i min närhet. Gubbarna på teve skicka sina hundar flera hundra meter bort efter får och med en vissel signal föll hundarna som skjutna ner på marken. Wow! Det där ska jag också göra tänkte jag. Efter ett par år börja denna tanke bli till verklighet. Jag bestämde mig för att leta upp en bordercollie som jag kunde valla med helt enkelt. Det skulle vara en speciell hund med stabil mentalitet och så skulle den ha bra förutsättningar för att bli en bra vallhund. Att jag är född och uppvuxen i en stad och egentligen aldrig haft något med får att göra såg jag inte alls som ett problem. Vill man så kan man!

På 90 talet innan internets tid var det i stort sett omöjligt att ens få reda på att det fanns en vallhundsklubb i Sverige i alla fall hade jag svårt att hitta någon information. Men jag läste inte heller några lantbrukstidningar på den tiden.

Efter en hel del letande och ringade på olika valpkullar som jag lyckats leta upp i diverse tidningar så fann jag en annons i tidningen Land. Valparna fanns till och med i Skåne. Jag ringde dit och fråga om valparna och sa att jag var ute efter en speciell hund och att den skulle vara rejäl i sitt sätt att vara. Uppfödaren svara med att säga – Vi har en valp här och den är inte klok och inte ser den klok ut heller! Den dominerar alla sina syskon så dom knappt vågar röra sig ibland och hans mamma har gett upp att fostra honom! Kalas tyckte jag! Hur hunden såg ut brydde jag mig inte alls om bara den var speciell i sitt sätt att vara och hade möjlighet att bli bra! Den valpen var Valle!

Valle var inte som andra helt klart men på ett positivt sätt för mig. Jag börja träna honom i vallning när han var 9 månader gammal och jag träna honom så gott jag kunde efter H Glyn Jones bok – Ett liv med vallhundar.

Läs denna bok om du inte redan gjort det! (Stort tack till Åsa Lindén-Book för att hon översatt boken till svenska)

Valle var lite av en enmans hund och tålde hur mycket krav och träning som helst. Att inse att han var trött var något som han bara vägra förstå. Värme bekom honom inte heller något nämnvärt. Det hände bara en gång att han var tvungen att inse att han var så trött att han bara inte kunde jobba på en stund. Det var när jag år 2000 åkte till Storbritannien för att jobba, träna och tävla med mina hundar. Jag var hos Derek Scrimgeour på Lonscale farm och samla in tackor ute på hans berg. Att springa i de branterna tog efter ett par timmar musten ur den gode Valle. Han la sig bakom en stor sten absolut sprängfylld med mjölksyra. När jag kalla på honom så huka han sig bak stenen så jag inte skulle se honom!

Valle var en riktigt bra arbetshund och han tävla ganska bra också. Hans allra första IK2 tävling (Brittisk hette det på den tiden) blev han 2a på och då var hunden 22 månader gammal. Inte så illa av en hund med en nybörjare vid stolpen. Valle deltog på ett par tre SM och kvala även in till landslaget några gånger.

 När jag tänker tillbaka på Valle och inser de misstag jag gjorde i hans utbildning på grund av okunskap och oerfarenhet så önskar jag att Valle var 9 veckor nu och bodde här ute i hundhuset. Nu med mer kunskap och erfarenhet så skulle Valle blivit än ännu bättre och än mer användbar och framgångsrik hund.

Jag är väldigt tacksam över den turen jag hade att hitta en valp som passa mig så bra!

Under denna rubrik kommer jag skriva om mitt sätt att träna bordercollies så att de kan utföra bra arbete. Jag vill inleda med hur jag ser på grunderna i träningen, utan en bra grund att stå på kommer utvecklingen av hunden ta mer tid än vad det egentligen hade behövt.

Bordercollien har i mina ögon några saker som är väldigt viktigt att tänka på när man börjar med att träna sin hund. De saker jag först försöker få på plats i hunden kanske mer ska kallas förberedelse till träning. Jag anser att det är  nödvändigt att sätta sig in i hur hunden tänker, vad har den för behov, vad vill den uppnå?

Min bild av vad en bordercollie vill uppnå med fåren över allt annat är att ha kontroll på dom. Inte hämta dom! Inte driva dom! Inte Inte bita dom! Inte jaga dom etc. Dom vill ha kontroll, punkt!

Det här med jaga, bita, rusa på djuren är i min mening ett utryck först och främst för att de inte får kontroll. Dom jagar egentligen kontrollen över fåren inte fåren i sig själv.

Det är väl ingen som sett en bordercollie springa efter och försöka stoppa parkerade cyklar? Stillastående joggare? Bilar som inte är i rullning?

Det här med att visa hur de ska uppnå kontroll har jag tagit fasta på i mitt sätt att träna. Jag vill ha fåren på en relativt liten yta så att dom inte kan springa för långt bort från den unga hunden. Det får heller inte vara för lite plats så att fåren blir skämda av unghunden då kan det hända att de vänder sig om och vill stånga bort hunden.  

Jag har hunden i koppel som är ca 2 meter långt i början. Detta har jag även när hunden ska bli ”tänd” på att arbeta med fåren. Det finns hundar som kan bli hämmade av kopplet så då får de springa lösa till dess att de visar ett någorlunda intresse och då åker kopplet på.

Bordercollien är avlad sedan lång tid tillbaka att hantera får genom att kommunicera med dom. Denna kommunikation fungerar bäst när hunden är lugn och trygg i sin inställning till fåren. Då känner sig fåren trygga med hunden och en bra kommunikation kan uppstå. Får (eller kor för den delen) ska inte vara rädda för hunden de ska ha respekt och vara väldigt alerta på de signaler hunden sänder ut.

Den selektiva avel som skett på bordercollie under lång tid har bland annat gått ut på att djurhanteringen fungerar bäst om hunden befinner sig på ett avstånd från fåren så att fåren kan ”gå undan” för hunden. Detta har uppnåtts genom att man avlat fram en hund som rör sig i bågar runt fåren för att inte skrämma bort fåren innan hunden kommit till den punkt där man vill att den ska börja påverka fåren. Det här avståndet man har lyckats avla fram bygger på en form av rädsla och lite överdriven respekt. Den här ”rädslan” är också något jag lägger stor vikt vid att arbeta bort när jag startar upp en unghund. Vissa hundar har väldigt lite av den, andra mer. Jag utgår ifrån att alla unghundar behöver hjälp med detta och detta får inte förbi ses!

De allra flesta hundar som brister i sin djurhantering med rusningar, bet och liknande beteende beror enligt min mening på att hunden är ”rädd” för fåren.

När jag har den unga hunden i koppel på ett begränsat område med får som uppför sig på ett bra sätt för en unghund så jobbar jag med att tillgodose hundens känsla av kontroll och att bygga upp hundens självförtroende gentemot fåren.

När dessa två första bitar är väl utvecklade i unghunden går jag vidare i träningen.  Jag kommer dock att fortsätta med  hunden kopplad ett tag till, jag byter ut det korta kopplet mot en ganska tunn och lång lina som är 15-25 meter lång ca.

Hur jag använder linan varför och hur det fungerar återkommer jag med i ett annat inlägg under denna rubrik.

I helgen har jag haft möjlighet att ha Spot på fåren vid ett tillfälle. Denna gång arbeta vi på bagglamm ca 40 st. Redan när han såg dem på lite avstånd så där en 30 meter sänkte han sig lite och linan spändes rejält! Han är i gång nu kan jag konstatera!

Anledningen till att jag valde att ha fler djur denna gång var att djuren skulle sprida sig mer när han höll upp dem i hörnan på hagen. När man gör på detta viset med en unghund kommer den ena delen av flocken vara ”obevakad” vilket gör att de obevakade djuren förhoppningsvis börjar röra på sig och vill gå iväg. Jag vill skapa detta läge så att Spot börjar få överblick och inte stirrar sig blind på de djur som står direkt framför honom.  Vid de två första passen har Spot visat att han vill gå ut och täcka när en mindre flock börjar röra sig ifrån honom. Jag hoppades att han skulle vara redo för en större rörligare grupp djur. Naturligtvis under kontrollerade former, d.v.s. i ett hörn eller längs staket (det kommer att dröja innan Spot får jobba på öppet fält). Den första gången lammen börja gå iväg och Spot inte var riktigt beredd på det (han tyckte att han hade koll) då kasta han sig iväg snett mot djuren som var på väg bort. Eftersom jag har Spot i lina så höll jag bara emot och sa hans namn med lite sträng röst. Då stanna han upp och titta på djuren och konstaterade att det där inte fungerade så  bra. Nu hade han plötsligt två flockar med 5-10 meters mellan rum. Då drog jag honom med ett jämt tryck i linan på den ena hållet så han börja komma runt djuren som gått iväg en bit. När vi tillsammans kommit tillräckligt långt runt gick alla djuren ihop igen. Spot gjorde samma misstag en gång till fast denna gång åt det ”andra” hållet. Efter att jag hjälpt honom runt ett par gånger kunde jag börja se att han själv ville ta initiativ till att hålla alla djuren på plats. Varje gång jag såg honom ”tänka” rätt så förstärkte jag hans ”tanke” genom att dra lätt i linan för att på så vis hjälpa honom med att lyckas. Efter ett par minuter med hjälp på detta vis börja Spot göra detta så lugnt bra och förhållandevis medvetet att jag kunde lägga på kommando för höger och vänster.

En annan sak som hände under detta passa var att ett bagglamm tyckte att det här med vallhundar inte var något han tänkte finna sig. Spot blev först undrande och han har ju ingen erfarenhet alls med får och då har han inte verktygen och självförtroende att lösa en sådan situation. Jag berömde honom väldigt mycket när han stod där med en lugn och stadig stämma och med min fria han mota jag bort fåret. Detta upprepa sig cirka fem gånger under passets gång och för varje gång märktes det tydligt hur mycket tryggare Spot blev med att stå mot bagglammet. Sista gången situationen inträffa så klara Spot av att vända lammet själv med endast bra stöd från min röst. Efter det var jag klart nöjd och avsluta passet.

För mig är unghundsträning som att bygga hus.

Jag vill bygga från grunden. Man sätter inte i fönster och dörrar först! Så fort det blåser lite kommer det blåsa omkull. När hunden är vuxen och välutbildad vill jag att den klarar av att behålla hjärnan kvar i sitt huvud oavsett hur besvärliga djuren är.

För några år sedan bestämdes det inom SVaK att de bedömningsanvisningar som ska ligga till grund på alla våra tävlingar är de som fastställts av International sheepdog society (Isds). Isds regler och anvisningar har sitt ursprung i föreningens bildande för över 100 år sedan. Isds skapades av fåraherdar och fårägare för bevarandet och utvecklingen av arbetande vallhundar och man kan konstatera att deras regler har klarat att nå sitt mål. Den arbetande vallhunden är definitivt bättre idag än för 100 år sedan och kunskapen om hur man tränar och använder en vallhund har spridits över stora delar av världen till gagn för hantering av får och nöt mm.  Under dessa över 100 år har bedömnings anvisningarna ändrats förvånats värt lite och själva banans utformning har inte ändrat sig sedan 1919! Det som är slående för mig nu när vi har facit i hand så långt senare är att dessa herdar och fårägare var väldigt rätt på det från början.

Det som jag tycker mig se är den förändring eller tillpassning av bedömningsanvisningarna och reglerna som sker efterhand kanske inte är så bra i ett längre perspektiv. Det är ganska naturligt att det går ”mode” i vissa regeltolkningar. Den stora skillnad som finns mellan UK och här hos oss är att där finns det en herde kultur och det är ur denna, reglerna skapades. I vårt land finns det ingen herde kultur utan vi måste lära oss att förstå vad som egentligen åsyftas i regelverket för att kunna leva upp till målet att bevara och utveckla den arbetande vallhunden.

 De bitar jag kommer att fokusera på och lyfta fram här är själva utförandet av momenten inte så mycket de tekniska detaljerna. Jag kommer inte att prata om poängavdrag eller andra påföljder. Det är vad som förväntas av hunden och förarna enligt reglerna som är det absolut viktigaste på en tävling. Har man inte fokus på detta som domare eller tävlande så kommer vallhunden inte att vara lika användbar om ytter liggare 100 år. Den tendens som finns på våra tävlingar idag i mina ögon är att det är placeringsresultaten som är det viktigaste och inte hur hunden faktiskt utför uppgifterna. Låt oss ta reda på vad reglerna faktiskt säger och är ute efter!

Momenten

De moment som ingår i en tävlingsbana enligt Isds speglar de uppgifter som en herde och dennes hund kan komma att behöva när de gör sin dagliga inspektionsrunda bland sina får. Det står tydligt i Isds regelverk att syftet med tävlingen är att testa hundens förmåga att utföra uppgifterna tillsammans med föraren.

Hämtning

För de flesta av oss är det bekant att själva hämtningen består av tre delar, utgång, upptag och framdrivning. Nedan beskriver jag dessa tre delmoment var för sig så som det är skrivet i Isds regelbok senast reviderad 2010.

Utgång

Hunden ska inte springa för rakt eller för vid.

Hunden ska inte behöva några kommandon förutom startkommandot.

Hunden ska inte stanna förrän den har nått balanspunkten. Balanspunkten är där hunden ska starta fåren i riktning mot hämtgrindarna. 

Hunden ska inte komma in.

En bra utgång ska ha formen av ett päron, där den trubbiga änden av päronet ska vara i den bortre änden av fältet där fåren är utställda.     

Hunden ska avsluta utgången tillräckligt långt bakom fåren utan att störa dem.   

Hunden får inte korsa utgången.

Om fåren avviker från utställningsplatsen ska hunden springa till balanspunkten. Om fåren rör sig från den sida hunden är sänd att hämta ifrån ska hunden täcka fåren så den kan starta fåren i en rak linje mot grinden. Om fåren rört sig mot den sida hunden kommer ifrån ska den stanna tidigt för att kunna ta upp balans på fåren mot grinden.

Vad menas?                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                    

Man vill sen en hund som på ett effektivt och självständigt sätt söker sig till en punkt bakom fåren där den kan börja hantera fåren i riktning mot ett förutbestämt mål.

Varför?

Border colliens främsta uppgift är att söka upp och samla djur och ta dessa på ett lugnt och bestämt sätt till herden eller en förutbestämd plats, stakethörna grindgenomgång eller liknande. I dagligt arbete så vill man att hunden ska sköta detta på ett självständigt och djurhanteringsmässigt bra sätt. Herden ska kunna lita på hunden att denna gör detta bra även när den är ur synhåll. Border collien utvecklades och togs fram i områden där det är berg, dalar vatten och en heldel oländig terräng. Att sen de flesta tävlingar är på öppna stora välsynliga ytor är en annan sak. Vikten ska läggas vid ett självständigt målmedvetet sök oasvett landskapets utformning. Att hunden verkligen springer till balanspunkten på tävling för att täcka upp fåren ordentligt är väldigt viktigt. Tävlingarna har sitt ursprung i dagliga arbetssituationer och då står inte fåren perfekt på andra sidan fältet i bra avstånd till staket eller dyl. Det kan vara hundratals får som vill springa i skydd när hunden kommer och då måste hunden ha fångat upp balansen på alla får annars finns det risk att alla inte kommer med.

Upptag.

I slutet av utgången ska hunden stanna helt eller sakta ner.

Hunden ska närma sig fåren på ett mjukt, försiktigt och stadigt vis.

Hunden ska ta kontroll på ett bestämt och lugnt vis.

Hunden ska inte rusa in och skrämma fåren den ska heller inte ligga passiv och behöva ett flertal kommandon innan den får fåren i rörelse.

Upptaget ska vara mjukt och balanserat där fåren går i väg på en direkt linje mot hämtgrinden.

Vad menas?

Detta är kanske den svåraste delen av banan för domaren att bedöma av olika anledningar men kanske mest för att upptaget varar i ganska kort tid. Isds är i mitt tycke väldigt tydliga här vad man är ute efter. Mjukt, försiktigt, stadigt, bestämt, lugnt, självständig och balanserat ska det vara.

Varför?

Den första kontakten hunden har med fåren sätter prägel på resten av arbetet. En hund som uppför sig enligt reglerna kommer att få ett bra grepp om djuren och förutsättningar för en god djurhantering. Om hunden i det dagliga arbetet inte gör bra upptag utan skrämmer djuren så finns det stor risk att alla djur inte kommer med, att djur råkar illa ut eller att de hamnar på ställen som är väldigt olämpliga. Här tänker jag igen på hur landskapet där dessa hundar togs fram ser ut, med berg dalar vatten träd sten mm och då tycker jag det är lätt att förstå varför det är så viktigt att hunden utför upptaget enligt reglerna.

 Framdrivning.

Fåren måste hämtas i ett stadigt tempo och på en rak linje.

Hunden ska inte skynda på eller överflankera

Hunden skall behöva få kommandon och där fåren avviker från den rätta linjen bedöms hundens förmåga genom hurdan kontroll den har över fåren och dess omedelbara förmåga att svara på alla kommandon.

Vad menas?

Här trycker man igen på att hundarna ska visa självständighet och god djurhantering.

Varför?

Ur ett arbetsperspektiv är det VÄLDIGT viktigt att fåren inte går för fort. Vad är då för fort? Ett gott råd jag fick av en gammal fåraherde i England för många år sedan var- Du kan aldrig gå fortare än att det svagaste djuret orkar gå med, och om du har gått för fort vet du inte förrän det är försent. Om du vill hämta får en längre sträcka och efter ett tag märker du att något får inte vill/orkar gå med de andra då har du som herde ett problem. Ett problem som skapades av att hunden gick för fort. Har du riktig otur får du bära fåret dit det ska. Promenad takt är rätt takt! Anledningen till att man trycker på skall behöva få kommandon är för att hundarna ska visa att de kan hantera djur även ur synhåll och att egenskaper som takt och balans ska visas upp.

Fråndrivning/fösning.

Hunden ska visa tydlig förmåga att driva fåren stadigt utan överdriven kommendering.

Genom hela drivningen ska fåren hållas i rörelse på ett lugnt vis, stora fartökningar och upprepade stopp är inte önskvärt.

Vad menas?

Här vill man testa att hundarna har en vilja att flytta och gå med djur längre sträckor.

Varför?

När reglerna skrevs gjordes alla förflyttningar med hund på fält eller väg. Herdarna gick naturligtvis med och det var väl ingen som var pigg på att bära en del av fåren som inte orka om det gick för fort, inte heller att springa själv för att hinna med.

Reflektion.

Både nationellt och internationellt anser jag att de töver lag läggs för lite vikt vid vilka krav regelverket faktiskt ställer på det hundarna ska visa upp för domaren på en tävlingsbana. Hundar kommenderas många gånger allt för mycket och domarna tillåter detta. Hämtnings och drivningslinjen idag är mer eller mindre spik rak och onaturligt smal och det beror inte på att hundarna har fantastisk balans alla gånger utan att föraren förutser fårens rörelser och placerar hunden på rätt plats vid rätt tillfälle istället för att visa upp att hunden på ett självständigt vis har förstått och tar ansvar för uppgifterna. Det jag ser som en stor fara över en längre period är att hundrasen riskerar att tappa en del av sina egenskaper till förmån för att endast lyssna. Ett tydligt exempel är det ”mode” det har blivit i vinkelframdrivning. För de allra flesta hundar och förare betyder vinkelframdrivning mer styrning och mindre självständigt arbete. Det har ingen förankring i det syfte som finns i Isds regelverk. Hur ofta är det någon av oss ser en framdrivning eller fråndrivning som lever upp till det som står i reglerna? Rätt takt, självständigt och framförallt få kommandon!

Så som jag ser det finns det risk för att border colliens ursprungliga arbetsförmåga kan gå samma öde till mötes som exteriöravlade hundraser. Det vill säga att de ursprungliga reglerna misstolkas eller moderniseras så att hundarna inte längre fungerar eller ens ser ut som de gjorde från början.

På dagens träningspass var Spot betydligt mer tänd. Det är ju så med den unga hundens intresse för får att lusten att arbeta kommer gradvis mer och mer. Idag visa Spot mer eye och stil, han var mycket mer uppmärksam på hur fåren reagera på honom. Han överreagera när fåren försökte smita iväg men eftersom jag har Spot i koppel så är det enkelt att korrigera honom. Spot är en härlig hund på många vis och en av de saker jag uppskattar mest så här långt är att han är väldigt lyhörd. Man kan korrigera honom utan att behöva höja rösten speciellt mycket.

Idag lade jag upp träningen lite annorlunda än i förrgår. Sist arbeta vi med bagglamm och idag hade vi tackor. Tackorna är mycket rörligare vilket då resultera i att Spot blev än mer alert och koncentrerad vilket är det jag är ute efter i det här inledande stadiet. När fåren gick iväg från Spot idag hade han kvar viljan att parera upp deras ”flyktförsök”, skillnaden från sist var att han idag var klart mer medveten om vad han gjorde.

Spot får klart godkänt efter dagens träningspass som var ganska långt för en så ung hund, träna i ungefär 15 min med Spot idag. Jag är av den uppfattningen att det inte är mängden av träning utan kvaliteten av den som ger resultat. Det är många som enligt min mening tränar allt för länge och allt för mycket med sin hund. Intresset av att träna hund är många gånger större än vad hunden är kapabel att orka med i ung ålder. Den bästa lösningen för detta är att ha fler hundar och kan man inte ha fler så bör man verkligen tänka på att inte träna ”sönder” sin hund. 

Lägg märke till hur koncentrat och fint Spot har sin svans. Det är en annan sak jag gillar med honom!

Mitt första inlägg.