taketimebordercollies.blogg.se

Kommandon

Kategori: Träning

 
Vallhundar behöver kommandon för att herden ska kunna utbilda hunden till en högre nivå och att  hjälpa hunden i sitt arbete. Att lära hunden kommandona tar tid och kräver att herden tänker efter före inlärningen av dessa påbörjas.
 
Vilka kommandon vill jag använda?
 
Svenska? Engelska? 
 
Vad ska dom betyda?
 
Hur ska dom uttalas? 
 
Tonläge?
 
Jag använder mig av åtta ord inklusive hundens namn. 
 
Sju av orden har ett motsvarande kommando på vissla. 
 
Dessa åtta ord delar jag upp i två kategorier. 
 
Kommandon som endast används i träning/arbete när hunden är i kontakt med fåren är sex stycken. 
Två kommandon används både i vardag och i arbete.
 
Vardagskommandon som även används i träning/arbete.
Hundens namn. 
Inkallning.
 
De kommandon som jag endast använder i kontakt med får är dessa. 
 
Kommando för att starta hunden mot fåren.
 
Svenska /Engelska 
 
Fram/ Get up
 
Att hunden ska arbeta långsammare och mer koncentrerat. 
 
Sakta/Time 
 
När hunden  ska röra sig medurs runt fåren. 
 
Ut/Come bye
 
När hunden ska röra sig moturs runt fåren. 
 
Gå/ Away
 
När hunden ska stanna. 
 
Ligg/Lie down
 
När hunden ska vända sig om för att släppa får den har framför sig och börja arbeta med eller söka efter andra djur. 
 
Look back.
Har inget svenskt ord för detta och det borde jag nog egentligen. 
 
Fem av kommandona kallar jag baskommandon.
 
Fram
Sakta
Ut/Gå
Ligg
 
Dessa ska hunden lära sig i ett förhållande till fåren. INTE i ett förhållande till herdens POSITION eller KROPPSSPRÅK!
 
Det är viktigt att den som tränar vet vad den vill att hunden ska göra när vi säger de olika kommandona. Är tränaren tydlig med hur den vill att hunden ska göra blir det väsentligt mycket enklare för hunden. Fåren kommer också att uppleva hundens signaler pålitligt och respektfullt. 
 
Baskommandonas betydelse.
 
Fram.
 
Fram = Långsamt mot djuren.
 
Fram är det ABSOLUT viktigaste kommandot!
 
Så jag börjar med det allra sist av baskommandona.
 
Innan jag börjar med ordet fram så använder jag hundens namn eller ett litet uppmuntrande ljud, tex ett "klickande ljud". 
 
När hunden ska starta mot fåren ska den alltid gå långsamt!! 
 
Fram har en större inbörd lite längre fram i utbildningen. 
 
Läs mer om Framåt på denna sida.
 
 
 
Sakta.
 
Sakta= gå långsammare.
 
Sakta betyder att hunden ska göra en tydlig ändring av sin fart. Hunden ska gå att stanna på ordet sakta om herden säger sakta tydligt och med kraft. Hunden ska också stanna om sakta upprepas 3-4 gånger på rad i lite tät följd. 
 
Ut/Gå
 
Sidokommando= hunden rör sig målmedvetet i en lagom fart runt fåren i den anvisade riktningen, medurs eller moturs. 
 
Hunden rör sig i anvisad rikting till den får besked på att stanna eller gå fram mot djuren.
 
OBS! 
När hunden närmar sig motsatt sida av fåren i förhållande till herden SKA hunden börja arbeta fram mot fåren i en vilja att flytta dom till herden! Om man lär hunden att springa runt runt och förbi klockan 12 finns risk att man förstör hundens inbyggda kompass. 
 
Ligg
 
Ligg= hunden lägger sig ner omedelbart i ett förhållande till fåren. 
 
Hunden ska respektera att lägga sig med en gång. Den ska inte krypa in lite mot djuren oavsett om den kommer från att röra sig i sidled eller från att ha gått fram mot djuren. Hundar får ett bra ligg när relationen till fåren är rätt. Dvs när hunden har ett språk med fåren och vet hur den ska förhålla sig till dom, hur den kontrollerar och hanterar dom. 
 
Läs mer här vad hunden behöver ha utvecklat för färdigheter innan kommando träningen börjar.
 
 
Look back 
 
Look back = vänd dig om och invänta kommando. ( Ut/Gå eller Fram) 
  
Jag använder normal samtalston när jag lär in baskommandona. Detta gör bland annat att det finns utrymme att uttala kommandona på fler sätt villet då gör att hunden kan lära sig flera varianter av kommandon. Jag lägger således inte till något extra ord/ljud utan ändrar tonläget. 
 
T.ex. Jag använder inte kommandot gå bort.
Vill jag att hunden ska öppna upp mer på ett sidledskommando så säger jag kommandot med kraftigare röst. Fördelen med detta är att hunden förstår med en gång vad jag vill. Ska man säga bort höger eller höger bort är det stor risk att hunden tar fel håll eller inte öppnar upp med en gång. Vallhundar hör bra och vill vara till lags, vilket gör att de reagerar på det första ljudet dom hör. Det är också ganska svårt att på ett större avstånd be hunden att röra sig lite vidare genom  att ropa bort och sen vissla ett sidledskommando
 
Om grundträningen görs bra konsekvent och i rätt tonläge kommer de allra flesta hundar förstå andra tonlägen, utan så mycket extra träning. De allra flesta hundar har 3-4 olika utföranden av kommandona i sig bara man som tränare tänker sig för när man lär in baskommandona. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Framåt!

Kategori: Träning

För en arbetande vallhund är det absolut viktigaste kommandot- Fram/Get up/ Walk on.

Det är denna framåtrörelse som flyttar djuren och det är i den som det allra mesta av det som är viktigt för bra och effektiv djurhantering ligger.

För mig och så som jag ser det så är det väldigt viktigt att det jag vill hunden ska utföra när jag lär in de olika kommandona under hundens utbildning, att det uppfattas rätt av hunden. När jag lär in kommandot fram så är det otroligt viktigt att hunden verkligen förstår vad jag menar.

Vad är då fram?

Jag vill att mina hundar ska ha förstått kommandot fram enligt följande:

¤ Koncentration

¤ Mjukt

¤ Stadigt

¤ Ta fåren rakt i den anvisade riktningen

För att lyckas med detta behöver hunden använda sitt eye, sin balans, sin förmåga att trycka och kontrollera djuren. När en vallhund börjar bli färdigtränad så ska den ha full förståelse att det är dennes ansvar att flytta djuren. Kommandot fram har till en början en betydelse att hunden ska gå rakt fram mot djuren men när hunden ’är mer färdig ska det betyda- ta djuren rakt ifrån dig. Det innebär för den färdiga hunden att den inte alls behöver gå rakt fram, utan den måste ta upp balansen på djuren först och när djuren viker av från den ”rätta” riktningen ska hunden instinktivt parera fåren tillbaka till den ”rätta” riktningen.

De allra flesta unghundar behöver gå igenom tre olika faser för att få framkommandot att fungera på det sätt som jag vill att det ska vara. Det är väldigt få hundar som har ett färdigt fram i sig när de börjar sin utbildning utan vi tränare får hjälpa dom på vägen. 

När hunden ska driva djuren till oss så har den stöd och hjälp av att den arbetar mot oss och att den faktiskt i början jobbar på nära avstånd och då känner att den har kontroll på djuren. När djuren sen ska börja drivas ifrån oss så känner de flesta hundar att de inte längre har kontroll på djuren vilket många gånger resulterar i att hunden inte kan ta in det vi vill lära den.

I början av drivningsträningen så är det bra om hunden bara är trygg med att följa efter fåren. Att hunden blir trygg med att följa efter djuren när den driver är fas ett. Nästa fas blir att den börjar parera djuren så att drivningen går lite mer rakt. När hunden är trygg med detta kommer den att börja trycka mer på djuren så att den verkligen blir bestämd i sin kontroll över djuren. När den gått igenom dessa tre faser så har hunden en bra framåtrörelse och börjar bli riktigt användbar.

Se upp med!

Det är lätt hänt för de som är nya inom vallhundsträning att kommandot framåt får en helt annan innebörd än vad det egentligen ska ha. Istället för att betyda gå rakt mot djuren så blir det ett ”sätt igång” kommando. Det innebär att hunden många gånger går och parerar djuren mot föraren innan den går framåt. Då är det inte så konstigt att när man börjar driva bort djuren ifrån sig att hunden vill gå till klockan tolv och ta dom till föraren- Det är faktiskt det som hunden har blivit lärd att göra på kommandot fram - Ta dig till klockan tolv och ta djuren till mig! I vissa fall har hunden uppfattat det så på grund av att tränaren inte har varit uppmärksam helt enkelt. Själv brukar jag inte använda just ordet fram i början utan gör ett ljud eller använder hundens namn när jag vill att den ska starta.

En annan sak jag tycker det är viktigt att se upp med är att inte styra hunden för mycket i sidled i träningen av att driva djuren till eller ifrån föraren. Börjar man styra sin hund för mycket för tidigt så kommer hundens eget initiativ att försvinna och man har då en hund som i mina ögon är begränsat användbar. Border collies är i de flesta fall väldigt samarbetsvilliga och mjuka hundar och bara för att föraren ska bli nöjd så ger dom avkall på delar av sin instinkt.Detta kan då resultera i att hunden inte tar ansvar för djuren eftersom föraren inte låter den utveckla ett ansvarstagande.

För mig är vallning inte kommandona jag lärt hunden utan det som pågår mellan hunden och djuren. När hunden vet hur den fungerar i förhållande till djuren, utför de kommandon jag ber den om och att den har förstått att vi gör detta arbetet med djuren tillsammans, först då är det en användbar vallhund i mina ögon.

Förutsättningar

Kategori: Träning

När man ska träna sin unga vallhund så är det viktigt att förutsättningarna är så bra som möjligt.

Jag strävar alltid efter att träningen ska vara så utvecklande som möjligt för hunden.

Träningen ska ge hunden något och inte mig själv i första hand.

Det är den unga vallhundens instinkt som ska väckas och dess egenskaper som ska utvecklas.

Den ska lära sig att kommunicera med fåren.

Den ska lära sig att lyssna på sin förare.

För att uppnå kvalitet i träningen så är det viktigt att vissa förutsättningar finns. Förutsättningar som skapar en trygg och utvecklande miljö för hunden.

Förutsättningar

Området man tränar på ska inte vara för stort. Hunden behöver känna att den har kontroll på djuren. Kan djuren springa ifrån hunden bygger det ofta upp en frustration hos hunden och även föraren.

Det absolut viktigaste är fårens beskaffenhet för att träningen ska ge så mycket som möjligt.

(Ni som läser här på bloggen kontinuerligt har säkert lagt märke till att jag väljer ut får beroende på vad jag vill att hunden ska lära sig i sin kommunikation med fåren.) 

Fåren ska ha ett för får naturligt beteende. De ska gå undan för hunden på ett lugnt och bra sätt när hunden gör ”rätt”. Skulle hunden komma för nära djuren så ska de reagera på det, genom att öka farten markant eller vända upp mot hunden. Om får gör på detta viset så kommer de allra flesta hundar att förstå efter ett tag att det är den själv som skapar oönskade situationer. För att hunden ska förstå vad som pågår så behöver den ha ett gott självförtroende och trygghet med att vara nära fåren samt en stor känsla av kontroll.

Att träna med lina i den inledande träningen hjälper inte bara hunden att förstå hur den påverkar djuren men det hjälper även fåren att få förtroende för hunden.

Får är INTE dumma.

Får beter sig efter hur de har blivit behandlade. Låter man hundar springa runt fåren snävt, fort, upphetsat och okoncentrerat kommer fåren snabbt att tappa förtroendet för hundar och lära sig att gå jättenära föraren och lyda förarens minsta rörelse. Får lär sig fort att det är människan som håller rovdjuret hunden borta från dom.  När fåren har blivit på detta viset så är förutsättningarna för kvalitativ träning borta. Det blir skyddad verkstad där inget händer med fåren som hunden instinktivt måste reagera på och det i sin tur gör hunden oförbered på ”verkligheten”.

Plats.

Jag är av uppfattningen att träna på samma plats med den unga hunden är en stor fördel. Att åka omkring till olika platser och träna är naturligtvis väldigt bra men inte förrän hunden uppför sig bra i alla situationer och att den kan sina kommandon bra. Först då tar jag mina hundar till nya platser.

Är man nybörjare så är det klart att man måste åka till andra ställen för att lära sig mer om hur man ska träna sin hund att bli väl användbar.

Tid.

Att träna långa pass med en unghund gör mer skada än nytta. Jag eftersträvar kvalitet med en hund som är koncentrerad. Att träna 15 min i ett pass med en unghund är ett långt pass för mig. Om en hund börjar sitt träningspass koncentrerat fokuserat och tar in det jag försöker förmedla till den. Men efter 5-7 min börjar lyssna sämre, tappar sin koncentration el liknande tar jag genast en kort paus. Pausar i hagen ca en halv minut eller så. Går fram till hunden klappar den och pratar med den, tar kanske bort den en bit från fåren när jag gör detta och sen börjar jag träna och slutar helst innan den visar mentala trötthetssymptom igen.

Jag tränar hellre inte alls än att jag tränar när förutsättningarna är dåliga.

Då blir träningen mer för min skull än för hundens och då når jag inte de mål jag har med träningen av mina hundar.- Väl fungerande och väl förbereda för god djurhantering i sammarbete med mig.

Ett bra stopp!

Kategori: Träning

Att en vallhund måste ha ett bra stoppkommando är A-O både under utbildningen och hela hundens liv som arbetande vallhund. Det finns en hel del saker att belysa när det gäller stopp kommadot.

För mig är det ligg som gäller när hunden ska stannas. När den blir äldre och vet vad allting handlar om då kan den få stanna stående i vissa lägen.

Jag använder ligg till flera saker beroende på i vilket stadie hunden befinner sig i träningen och även senare i arbete. Jag tränar mina hundar efter ett system som de ska känna igen i hela deras liv och grunden i detta system är att liggkommandot fungerar på ett visst vis.

Till att börja med ska hunden vara aktiv i huvudet fast jag har lagt den.  Hunden är med andra ord fysiskt stoppad men inte mentalt. När hunden börjar användas i arbete och jag sagt till den att ligga och där efter flyttar djuren sig då SKA hunden parera djuren. Hunden ska ta ansvar för att djuren är på plats och under kontroll.

När jag tränar en unghund och jag lagt den ned så har jag stoppat den fysiskt men jag har kanske inte brutit hundens tanke. Jag kan ha bett hunden gå framåt men den väljer att gå till höger och då stoppar jag den med att säga ligg. Hunden har lagt sig men jag ser att den fortfarande tänker höger, då upprepar jag ligg med starkare röst tills jag fått hunden att släppa sin tanke. När hunden lärt sig att ”ligg” fungerar på det sätt jag beskrivit här, då når jag en direkt kanal in i hundens huvud som hunden verkligen respekterar. När jag lagt hunden ska hundens tanke vara- Vad vill du jag ska göra nu?

Den första hunden jag träna, Valle hade en helt annan sorts ligg kommando. Helt värdelöst var det faktiskt. Valle la sig ner jättebra, absolut. Men sen låg han där och flytta sig inte förrän jag bad honom om det. I tävlingssammanhang kan ju detta fungera hyfsat men i arbete helt värdelöst enligt mig. Tänk dig att du har ett fält med 50-100 får varav två stycken är halta. Du samlar upp fåren i en hörna av fältet och fångar den ena halta tackan och då lägger du hunden ner för att få ro på flocken. När du är klar med tackan och släpper den, så tittar du upp efter den andra halta och då är det bara du själv och hunden kvar. Flocken har stuckit iväg för att hunden inte tog ansvar för sin uppgift p.ga att hunden har ett för ”bra” ligg.

Det är flera tränare som vill ha sin hund stående mesta tiden och det har jag full respekt för. Var och en gör som den tycker fungerar bäst. Själv tänker jag alltid en viss fråga när det gäller hundträning hundproblem eller liknade och det är- Varför? I detta fall- Varför ska hunden stanna stående. Några tycker det kanske ser snyggare ut, andra att hunden får bättre grepp över fåren och det finns de som tycker att hunden får ett lugnare rörelsemönster mot fåren. I mitt system och mitt sätt att bruka mina hundar i arbete eller tävling har jag inte funnit någon praktiskt nytta med att ha hunden att stå särskilt inte i närarbete. Tar man exemplet med att hunden får bättre rörelsemönster mot fåren så tror jag att anledning till detta inte ligger i själva stoppet utan i rörelsemönstret.  

En av alla de saker jag tycker är så underbart med vallning är att det aldrig är svart eller vitt, det är alltid grått!     

Bygga självförtroende

Kategori: Träning

Här en liten film på en hund som jag tränar just nu. Denna hund har jag bedömt som något osäker mot fårens huvudsida. Detta är väldigt vanligt att unga el oerfarna hundar har problem med. Det är när fåren inte vill gå eller förstår att gå undan för hunden som vi behöver hunden som mest. Border collies tillhör vallhundstypen som kallas för ”headingdogs” vilket innebär att de ska gå på huvudet för att stoppa och vända fåren. Så länge fåren vänder ifrån hunden utan att ifrågasätta den så brukar det inte vara några problem, men så uppför sig långt ifrån alla får.

Med risk att bli tjatig.

Jag är av övertygelsen att unga hundar behöver bygga upp två saker när de börjar sin träning.

1.       Känsla av kontroll över fåren, d.v.s. att fåren inte kan springa ifrån hunden.

2.       Självförtroende gentemot fåren, att den inte blir nervös eller stressad när den möter fårens huvud.

Jag tror att nästan alla hundar som springer fort och snävt runt i början, gör inrusningar och biter djuren gör detta av de inte har tillräcklig känsla av kontroll och eller tillräckligt med självförtroende.

I filmen ser ni att hunden vid flera tillfällen går rakt in mot fårens huvud och vänder bort dom. Vid ett tillfälle brister hunden och kastar sig mot ett får som har huvudet mot hunden när jag ber hunden att gå runt. I den sekvensen är det som jag ser det tre faktorer som gör att hunden inte lyckas.

1.       Att den inte har tillräckligt med självförtroende gentemot fåren än.

2.       När fåret sätter press på hunden och jag samtidigt kräver något av hunden så brister den.

3.       Att jag hamnat i läge bakom hunden så den har inte tillräckligt med stöd från mig.

När jag bygger upp en hund vill jag inte ha får som har rumpan mot hunden hela tiden, då kommer jag inte åt problemet. Det är ju huvudsidan som är den svåra, att då ”undvika” den sidan gör inte träningen effektiv.

För att en hund ska ha ett bra avstånd och arbetssätt mot djuren måste den först lära sig att vara nära dom. Att jaga ut en hund från fåren när den är het och bitig löser inga problem enligt mig. En sådan hund funkar bara bra när den är långt från djuren och när jag behöver den som mest kommer den inte att vara tillräckligt behjälplig eftersom jag inte utbildat hunden i att vara nära djur som hotar den.

På filmen lägger ni kanske märke till att jag pratar mycket men ganska lågmält med hunden nästan hela tiden. Vid tillfället den brister markerar jag med rösten att det inte var okej att göra så, lägger hunden ner snabbt och startar igen. 

 

 https://www.youtube.com/watch?v=NF9QOmmkvIw

 

Djurhantering först lydnad sen

Kategori: Träning

Det är inte alltid så lätt att få kläm på sin border collies vallningsinstinkt. Den kan vara lite väl vild och entusiastisk när den är ung, vilket kan vara svårt att hantera.  Med hjälp av en lina kan man få fram goda vanor och god djurhantering i sin blivande vallhund. Efter detta går man vidare med kommandoinlärning.


Det finns en väldigt stark tradition i vallhundsvärlden, att släppa sina unghundar lösa bland fåren när det väl blir dags för träning. Och människan håller sig mellan hund och får för att styra upp situationen. I de allra flesta fall innebär det att träningen fokuseras på hundens förmåga att lyda; stopp – ställ inte till det med djuren. Hundens instinkt och inititaiv  dämpas och dens vilja att kontrollera djuren åsidosätts. Att utveckla border colliens medfödda förmåga kommer därmed i andra hand. Vill här ge en bild av ett annat sätt att träna unghundar: att göra tvärtom – utveckla vallningen instinkten och de medfödda egenskaperna att hantera djur först och sedan sätta kommandon på rörelserna, och på så vis inte ha "dödat" bort delar av hundens talang. 

Tanken är att locka fram hundens talang med hjälp av en lina, öka hundens mod och känsla av kontroll. Linan skall inte ses som ett lydnadsverktyg som man skall dra i för att korrigera hunden. Precis tvärtom; linan är tänkt som ett stöd och hjälp för hunden (även fåren) där man visar unghunden hur man kontrollerar fåren. Lättast med lina är det om man har en ”rå” border collie som inte har några förutfattade meningar om djuren. Meningen är att man skall locka fram hundens koncentration/eye, mod och tillfredställa hundens kontrollbehov. Då kommer den att få förmågor som att hålla sig tillbaka från djuren, trycka på avstånd och ha ett ”grepp” över djuren.

Tips på vägen:

Sträva efter att alltid börja med en slak lina när du kommer in i 25:an. Men är den ivrig – håll tillbaka den i linan. Starta igen när den har lugnat ner sig. Detta kan ta tid.

Gå med lagom hastighet fram med hunden i linan. För fort kan innebära att den inte har chans att koncentrera sig och ta fram sitt eye. 

 

Om hunden använder sitt eye – låt linan vara slak. Om du håller emot, kan hunden slita sig fram och tappa sitt eye.

Håll tillbaka den i linan om den tillfälligt far mot djuren. Säg ingenting, gör ingen sak av det. Om beteendet förekommer ofta, ta kontakt med den när det händer och få den lugn t ex genom att införa ett liggkommando.

Skulle hunden vara tänd men upphetsad och stressad (sliter sig fram i linan)  – förhindra sådant beteende genom att öppna upp den mentala kanalen till hunden. Det innebär att hunden skall tänka på dig och bli lugn. Inte vara ivrig och vara uppslukad av fåren. Och fortsätt direkt igen med träningen. Är det ett stort problem; fundera på om hunden beter sig så här till vardags. Arbeta först med relationen utanför hagen, återuppta träningen sedan.  

  

Om hunden inte tar fram så mycket eye, kan man öka chanserna  genom att dra i linan och placera hunden där den får mer ”jobb” (öga mot öga lägen) med djuren. Ju mer det händer med djuren, ju mer lockas hunden  ta mer kontroll över dem.

 När djuren står intill staketet, kan du dra hunden åt sidan från respektzonen för att visa att det finns vägar RUNT fåren också. Se till att du har kontakt med den i linan hela tiden förbi djuren – så att du inför disciplinen så smått. Jobba för att ha kontakt med den i linan; få den att bli van att släppa kontrollen om djuren.

Ju mer hunden jobbar mycket/hela tiden med sitt eye, desto finare flankeringar kommer då fram.

Om hunden har fått igång sitt eye ordentligt, strukturera tydligt upp så att hunden känner skillnad när den skall gå         framåt med djuren och när den skall flanka.


Linan kommer efter hand att bli mer och mer onödig (icke sträckt) för hunden lär sig att:

·        hålla sig tillbaka med sitt eye

·        trycka med sitt eye

·        känna av zonen runt fåren där den påverkar dem

·        driva djuren och hålla sitt avstånd till djuren

·        balansera/parera (hålla ihop) fåren i drivningen 

·        vara lugn och stabil när den är nära fåren

·        lära sig att släppa kontrollen om fåren när den styrs runt fårens zon (för att inte störa dem).

När hunden agerar på detta vis varje gång den är hos fåren – är det dags att sätta namn på framåtrörelsen, flankeringarna och ligget (som behövs för att skifta rörelse eller lugna ner den). I samband med det arbetet kommer hunden runt på andra sidan och man kan enkelt konstatera att balansen* fungerar även där. 

Sedan när orden är inlärda hos hunden, kan man kliva in i disciplinfasen (att få den i hand). Det är i denna fas hunden introduceras i vad som krävs för att vara behjälplig med olika uppgifter och situationer för herden.

Det enda som behövs förutom linan, är en fålla på ca 25 x 25 meter, 3-5 får, ev handskar samt en hund som är tänd i sin vallning. 

Träning i en så kallad 25:a (fålla 25 x 25 m) förhindrar att hunden dras med i fårens fart eller vilja att smita undan. Dessutom kan man hålla tillbaka hunden utan att fåren smiter sin väg och man slipper transportera sig till fåren. Avstånden i 25:an är även utmärkt för att ”drilla” hunden med alla kommandon och att det ändå finns utrymme att greppa fåren och driva dem en bit. En vältränad hund med god erfarenhet av att det faktiskt är den som har kontroll över fåren ger en bra grund till att arbeta med hunden på ett öppet fält där fåren är mer rörliga. Har man lyckas väl med sin träning i 25:an, har man stor chans att det ser likadant ut på fältet som i den ”skyddade verkstaden”.

Det finns flera anledningar till att träning med en lina är ett bra verktyg.

Det gynnar:

·        hundens utveckling (oavsett hur erfaren man är själv)

·        föraren som kanske är osäker på hur man agerar med en lös hund

·        fåren som slipper bli stressade i onödan av en okontrollerad hund

Träna trångt

Kategori: Träning

Att träna i hörn och längs staket är något jag lägger ganska mycket tid på under hela hundens utbildning. (Att träna i trånga fållor tycker jag inte är lika bra eftersom man inte kan variera träningen så mycket där. Det blir mest att hunden går runt på fårens baksida och det hjälper inte hunden att utvecklas så som jag vill.) Jag gör detta för det är väldigt viktigt för en arbetshund att ”våga” vara nära djuren. Den ska röra sig lugnt tryggt och utan att tveka ska den gå in nära djuren när det inte finns plats för den att hålla sig på det avstånd den egentligen tycker bra. Det för också med sig så mycket annat positivt för hunden när den klarar av att vara nära i alla situationer oavsett hur fåren står eller går när hunden ”tvingas” in nära. Hunden kommer att vara mer mån om att hantera djuren på ett bra och schyst vis när den inte ha rädslor och spänningar i sig när den är nära fåren. En riktigt bra välutbildad hund ska faktiskt kunna stå i princip näsa mot näsa mot ett djur som hotar den och ändå klara av att ta styrning från sin förare. Om den klara det är den i mina ögon riktigt pålitlig, trygg och avslappnad. Fåren känner vad hunden har för ”vibbar” och hundar som inger respekt och förtroende genom att vara lugn och trygg i sin utstrålning mot djuren kommer att vara en mer användbar hund i alla lägen. Den kommetr till och med få en mycket bättre utgång och upptag med hjälp av ett större självförtroende. 

Filmen nedan visar en hund jag tränar just nu som har börjat få det lugn och trygghet som jag eftersträvar. Den är inte färdigutbildad än, men en bra bit på väg.

https://www.youtube.com/watch?v=3wKvYBS3hFU

 

Handhavande av arbetande vallhundar

Kategori: Träning

 

Om man skall kunna kontrollera och hantera en border collies vallningsinstinkt gör man både sig själv och hunden en tjänst att se till att den inte är för okontrollerad i vardagen. Rasens dilemma är ofta att den är så lättantändlig till aktiviteter; både självförvållade och initierade av människan. Det må vara så att många anser att en border collie behöver massor av stimulans. Jag hävdar det motsatta att rasen är i störst behov av att lära sig koppla av i olika sorters situationer. Och vill man lära hunden att vara en god vallhund så bör man se till att hunden sammankopplar oss med lugnhet och inte upphetsning.

Det finns en tradition i Storbritannien att man inte har sin vallhund boendes inne i hemmet. Dels är det naturligtvis för att den ofta blir skitig under dagen på jobbet men den största anledningen är att arbets-relationen blir bättre med herden. Man vill värna om den förighet som avlats fram som rasens signum. En vallhund betyder så enormt mycket både tidsmässigt och ekonomiskt för att verksamheten skall överleva. Och därmed människornas överlevnad. Den är ovärderlig, rent ut sagt.

Med detta sagt, menas inte att alla som vill hålla på med vallning skall låta sina hundar bo för sig själva! Däremot tycker jag att var och en skall tänka efter hur man kommunicerar med en vallhund. Risken är stor att man umgås för ivrigt med den och därmed t ex spolierar rasens mjukhet och gör den till synes hård istället. Generellt sätt kommer den då ha svårare för att samarbeta och koncentrera sig (både i och utanför hagen). Vallningsinstinkten är svår nog att styra över; så en icke lugn och undergiven border collie blir ännu svårare att träna.

Skulle en border collie tycka att livet är lattjo och vill hänge sig till det med en inställning – jag tänker mest på mig själv – så kan det som sagt bli knepigt att få den att vilja vara koncentrerad och disciplinerad bland får. Och ingen koncentration – inget lugn – inget eye – ingen vallningsinstinkt. Dessa hundar kan locka föraren att bli arg och irriterad, vilket kan väcka tankar om det verkligen är etiskt försvarbart att den skall bli bestraffad för sitt upphetsade beteende som ägaren har skapat. Dessutom har man fört in spänningar i träningen som försvårar utvecklingen.

En del icke undergivna border collies (som alla andra hundraser) kan uppvisa oönskade beteenden i sin vardag. För det mesta handlar det om att människorna har tagit itu med problemet alldeles för sent; när hunden är vrålupphetsad och inte kommunikativ. Dessa hundar brukar bli spända och hamnar ofta i sin egen bubbla till slut. De kan vara riktigt svåra att övertyga (både i och utanför hagen) och föraren brukar ofta vara desperat. Minsta lillakan få bägaren att rinna över, vilket brukar resultera i att föraren spricker av ilska. En sådan relation har väldigt svårt att lyckas för att nå målet med att få en fungerande vallhund. 

Även rädda/skygga/ men undergivna vallhundar skulle må bra av att inte umgås så mycket med människor. Skulle det vara så att de söker skydd bland folk och inte själva möter det skrämmande, blir de knappast mer stabila. Att vara självständig och trygg med sig själv, gör dem till bättre vallhundar eftersom det krävs mod att flytta djur som ibland måste övertygas. Men det kan även vara så att dessa rädda individer tycker att de skall ta hand om det skrämmande för att vakta sin flock (människorna). Ledaren har nog försökt nå hunden men det brukar få precis motsatt effekt när det handlar om kombinationen rädsla och icke undergivna hundar. Skulle dessa hundar inte leva så tätt inpå människor skulle de förmodligen inte ha så stora utspel.

Men för att vara tydlig angående rädda/skygga border collies, så bör de självklart inte vara utan människokontakt. Det gynnar dem ju inte heller. De bör självklart möta människor (och även olika miljöer) för att de inte skall befästa sin rädsla, skygghet. Dock kan man ha i minnet att unghundar inte bör utsättas för mycket av det som skrämmer dem. Både ålder och mental mognad kan överbrygga rasens känslighet.

För att man skall få en border collie att förstå vad vallning är, krävs det att föraren har en kanal in i hundens huvud. Då är det en stor fördel att border collien hela tiden har ett förhållningssätt när de träffar människor; att de är beredda på att bli styrda, lugna och undra: Vad vill du att jag skall göra nu?

Med det menas att hunden inte skall gå och titta på föraren hela tiden, utan att de är mentalt redo för krav. De får gärna observera världen; att upphetsat ta sig an den är dock icke önskvärt för en erfaren herde. Om hunden är utåtriktad och glömmer sin förare väldigt ofta – så är vägen mycket längre för att göra den till en vallhund.

Detta gäller även de hundar som ofta får springa fritt bland andra djur (inklusive andra hundar). Skulle de börja eye:a och även valla på dem så kan det få stora konsekvenser för framtiden. Vissa är faktiskt omöjliga att programmera om. De kan få för sig att vallning är något som den utför alldeles själv eller så blir de insnöade på ett annat djurslag än vad som var tänkt. Dessutom kan lösspringande unghundar som får vistas nära det önskade djurslaget, bli hämmade i sin utveckling om de bannas för att de visar intresse för djuren.

Alla krav man kan ställa på hunden i vardagen bidrar till att skapa den kanal som är så eftersträvansvärt i vallningssammanhang – oavsett om den bor ute, inne eller i begränsade utrymmen. Väljer man att umgås ofta med sin border collie, kan man få mycket mer att stå i för att göra den till en vallhund.

Vallning är en mental aktivitet.

Kategori: Träning

 

Det som skiljer border collien från andra vallande hundraser är dess förmåga att använda sig av ”eye”. Det innebär att de kan koncentrera sig på djur med sin blick på avstånd. Om de blir tränade att kommunicera med djur utifrån sitt ”eye”, växer förmågan fram att vilja flytta dem. Och det är vallhundens viktigaste uppgift!

En border collie är avlad att vara mjuk, så att vi kan kommunicera med den när den är fullt sysselsatt med att arbeta med djuren. Det är väldigt få border collies som är så hårda att de är svåra att kommunicera med. Oftast brukar det istället röra sig om förarens förmåga att hantera hunden (ha den i sin hand) samt att få hunden att förstå sin arbetsuppgift: flytta fåren framåt.

Att föra en vallhund kräver att man har den fullt i hand. Men det som GÖR en vallhund är dess förmåga att ha grepp om djuren när den skall flytta fåren i sin egen riktning. Det är då som det blir hundens ansvar att sköta jobbet. Föraren avgör från vilket håll djuren skall tas men det praktiska kan aldrig en människa utföra med sina kommandon. Skulle man frånta hunden dess huvudsakliga instinkt och bara förflytta hunden runt fåren (så att fåren blir skrämda att de rör sig i önskad riktning) blir hunden oftast frustrerad, spänd, het eller tvärtom avslagen och mer vid i sina flanker. En sådan hund når inte sin riktiga potential. 

Border colliens eye kan utvecklas så mycket mer än bara som en koncentrationsförmåga - det kan bli en optimal djurhantering. Det absolut viktigaste en vallhund bör ha, är förmågan att koncentrerat flytta djuren. Den skall kunna:

·        vara avslappnad i sin relation till djuren, (det betyder inte att den ska vara loj)

·        gå mot djuren koncentrerat

·        känna av djurens respektzon 

·        förstå att det är med koncentrationen och intesiteten i sin blick som trycker/flyttar djuren, inte farten (benen).

·        balansera djuren med koncentration för att djuren skall gå i hundens riktning

Om hunden röra sig för fort fram mot djuren kommer hunden troligtvis att tappa sin koncentration. Kvar blir bara en sorts psykisk spänning. Hunden klarar då inte av att TÄNKA på djuren – bara titta. Då är greppet om djuren definitivt borta. Då bör man omgående stoppa hunden och börja om framåt.

Om vallhunden inte lär sig utveckla sitt eye, brukar det handla om två saker; antingen är de för spända/heta (vana med för mycket fart) eller så ser de lite ”avdödade” ut (vana med för mycket lydnad). De brukar antingen glida förbi djuren ut på en dålig flank eller så går de rakt fram tills de går igenom flocken. I sämsta fall spricker de och tappar konceptet. I bästa fall använder de sig av sitt eye på en relativ låg nivå och håller sig koncentrerat tillbaka.

När hunden vet hur den ska förhålla sig till djuren och på vilket sätt man flyttar dem, så kommer hunden visa sin förmåga att själv balansera (hålla ihop) djuren i den riktning som den fick av sin förare. Det är en medfödd förmåga; border collien har, en inneboende kompass. Därför kan den själv ta initiativ till en flankering (sidoförflyttning) om det är något/några djur som avviker åt ett annat håll. Vid större flockar kommer hunden att behöva ha mer förståelse för flockens dynamik så att den är där det behövs som mest. När vi förare/herdar väljer att förflytta hunden med en flankering (sidoförflyttning) till en ny position och sedan ger den ett framåtkommando, förstår den att det rör sig om en ny riktning eller en ny punkt att sätta tryck ifrån. Ett framåt för den färdiga vallhunden skall betyda ta fåren rakt i den rikting den blev ombedd, att börja arbeta mot/på djuren.Det betyder inte att hunden ska gå rakt. Hunden ska använda sin mentala förmåga, sin koncentration, sin balans och sitt förutseende för att få djuren att gå så rakt stadigt och kontrollerat som möjligt. 

 

 

 

 

Träning

Kategori: Träning

Under denna rubrik kommer jag skriva om mitt sätt att träna bordercollies så att de kan utföra bra arbete. Jag vill inleda med hur jag ser på grunderna i träningen, utan en bra grund att stå på kommer utvecklingen av hunden ta mer tid än vad det egentligen hade behövt.

Bordercollien har i mina ögon några saker som är väldigt viktigt att tänka på när man börjar med att träna sin hund. De saker jag först försöker få på plats i hunden kanske mer ska kallas förberedelse till träning. Jag anser att det är  nödvändigt att sätta sig in i hur hunden tänker, vad har den för behov, vad vill den uppnå?

Min bild av vad en bordercollie vill uppnå med fåren över allt annat är att ha kontroll på dom. Inte hämta dom! Inte driva dom! Inte Inte bita dom! Inte jaga dom etc. Dom vill ha kontroll, punkt!

Det här med jaga, bita, rusa på djuren är i min mening ett utryck först och främst för att de inte får kontroll. Dom jagar egentligen kontrollen över fåren inte fåren i sig själv.

Det är väl ingen som sett en bordercollie springa efter och försöka stoppa parkerade cyklar? Stillastående joggare? Bilar som inte är i rullning?

Det här med att visa hur de ska uppnå kontroll har jag tagit fasta på i mitt sätt att träna. Jag vill ha fåren på en relativt liten yta så att dom inte kan springa för långt bort från den unga hunden. Det får heller inte vara för lite plats så att fåren blir skämda av unghunden då kan det hända att de vänder sig om och vill stånga bort hunden.  

Jag har hunden i koppel som är ca 2 meter långt i början. Detta har jag även när hunden ska bli ”tänd” på att arbeta med fåren. Det finns hundar som kan bli hämmade av kopplet så då får de springa lösa till dess att de visar ett någorlunda intresse och då åker kopplet på.

Bordercollien är avlad sedan lång tid tillbaka att hantera får genom att kommunicera med dom. Denna kommunikation fungerar bäst när hunden är lugn och trygg i sin inställning till fåren. Då känner sig fåren trygga med hunden och en bra kommunikation kan uppstå. Får (eller kor för den delen) ska inte vara rädda för hunden de ska ha respekt och vara väldigt alerta på de signaler hunden sänder ut.

Den selektiva avel som skett på bordercollie under lång tid har bland annat gått ut på att djurhanteringen fungerar bäst om hunden befinner sig på ett avstånd från fåren så att fåren kan ”gå undan” för hunden. Detta har uppnåtts genom att man avlat fram en hund som rör sig i bågar runt fåren för att inte skrämma bort fåren innan hunden kommit till den punkt där man vill att den ska börja påverka fåren. Det här avståndet man har lyckats avla fram bygger på en form av rädsla och lite överdriven respekt. Den här ”rädslan” är också något jag lägger stor vikt vid att arbeta bort när jag startar upp en unghund. Vissa hundar har väldigt lite av den, andra mer. Jag utgår ifrån att alla unghundar behöver hjälp med detta och detta får inte förbi ses!

De allra flesta hundar som brister i sin djurhantering med rusningar, bet och liknande beteende beror enligt min mening på att hunden är ”rädd” för fåren.

När jag har den unga hunden i koppel på ett begränsat område med får som uppför sig på ett bra sätt för en unghund så jobbar jag med att tillgodose hundens känsla av kontroll och att bygga upp hundens självförtroende gentemot fåren.

När dessa två första bitar är väl utvecklade i unghunden går jag vidare i träningen.  Jag kommer dock att fortsätta med  hunden kopplad ett tag till, jag byter ut det korta kopplet mot en ganska tunn och lång lina som är 15-25 meter lång ca.

Hur jag använder linan varför och hur det fungerar återkommer jag med i ett annat inlägg under denna rubrik.