taketimebordercollies.blogg.se

Sedan 1906 har det funnits en officiell tävlingsform i Storbritannien för att lyfta fram de hundar som klarar det prestationsprov som anses värdig rasen (med tanke på aveln). Från och med 2004 anammade Svenska Vallhundsklubben de bedömningsgrunder till detta regelverk, även om vi inte riktigt lever upp till de långa avstånden (för mästerskap) och alla tester av hundens mod. Men vi står ändå oss bra med vår IK2-klass. Med tidens gång har tävlingarna i stort sett i hela världen fått sin prägel och uppbyggnad kring det som ISDS kallar den nationella banan. 

Allmänt

Det finns tre huvudfaktorer som dessa domare använder i sin bedömning: sunt förnuft, kunskap i praktiskt herdearbete och ISDS´ regler för vallhundstävlingar. En lagom mix av detta, ger en god grund att stå på inför sitt uppdrag. Det som ogillas – är att bedömningen blir för teknisk (x antal poäng som dras) och inte ses utifrån ett arbetsperspektiv.

Alla arbetsuppgifterna på en tävling är till för att testa de uppgifter som en arbetande hund och herde kan möta i sitt dagliga arbete samt att se om hunden har de egenskaper som krävs för att lösa uppgifterna på bästa sätt.

Domarens position på banan ska vara så att han/hon ser det föraren ser – varken mer eller mindre.

Domaren skall behandla alla tävlande lika och inte favorisera eller vara extra kritisk mot vissa. Respektfull och rättvis behandling av alla tävlande eftersträvas.

Poängavdragen ses i fyra olika kategorier:

1.     Ett litet avdrag                10-30% av momentets totala poäng

2.     Ett tydligt avdrag            20-40%                   ”

3.     Ett markant avdrag         30-50%                   ”

4.     Ett grovt avdrag              50% eller mer       ”

I nästan alla fall av bitningar blir hunden diskad, även om hunden kastar sig genom flocken. Undantaget är om fåren anfaller (stångar) hunden. Då får hunden försvara sig men den får aldrig fara efter fåren när den har gjort sin markering.

Om hunden kallas in mot föraren en liten bit t ex i drivningen, ges ett litet avdrag.

Om hunden tittar på föraren vid upprepade tillfällen, ges ett litet avdrag.

Om hunden arbetar utan flyt och blir väldigt överstyrd, kan avdrag ges för detta.

Om hunden under någon del av banan blir tillbakakallad hela vägen till föraren, blir hunden diskad.

Om hunden gör en ”tail turn” (snurrar runt ett varv) oavsett anledning, ges ett litet avdrag.

Om fåren stannar utan att hunden stannar, är detta inget fel. Men om hunden stannar och fåren stannar, ses detta lite allvarligare.

Högt tempo i t ex framdrivningen, renderar ett högre avdrag i Storbritannien än vad som är brukligt i Sverige.

En domare kan aldrig straffa ett ekipage för något som de inte kan råda över.

Utgång

Utgången är en väsentlig del av det dagliga arbetet för arbetande vallhundar, precis som hela hämtet. Det är därför som en så stor del av den totala poängsumman ligger i denna/dessa delar av tävlingen.

Om föraren har hunden i koppel fram till startstolpen, ger detta inget avdrag.

Om föraren lyfter sin hund för att den skall se fåren, kan detta ge ett litet avdrag eftersom det inte anses praktiskt i det vardagliga arbetet.

Om hunden korsar utgången bakom föraren, ger detta ett litet avdrag eller tydligt avdrag eftersom detta inte heller anses praktiskt i dagligt arbete.

Om hunden korsar precis framför föraren men sedan gör en perfekt utgång, blir det ett markant eller grovt avdrag. Här ska det dock poängteras att minst 80% bör dras, om hunden korsar huvudtaget (enligt ISDS´ regelverk).

Om hunden korsar över men rättar till sig själv när den ser fåren (utan att störa fåren), ger detta ett markant avdrag.

Om hunden stannar i utgången innan den har passerat kl. 3 eller 9, ges ett tydligt avdrag. Här tillkommer ett litet avdrag för varje gång hunden blir kommenderad att fortsätta.

Om hunden stannar för tidigt efter att den har passerat kl. 3 eller 9, ges ett litet avdrag men i förhållande till hur tidigt den stannat.

Om hunden stannas och ges kommando för att vidga sin utgång och hunden åtlyder, blir det ett litet avdrag dels för att hunden stannades och dels ett nytt litet avdrag för det nya kommandot. Om hunden inte åtlyder, blir det ett nytt litet avdrag för att inte hörsammat kommandot.

Poäng för utgången avvaktas efter att upptaget är gjort, eftersom man då vet om balanspunkten var rätt eller fel.

Upptaget

Hunden måste inte stannas eller kommenderas i slutet av utgången för att få maximala poäng.

Om hunden gör ett häftigt upptag (skrämmer fåren) görs ett tydligt avdrag.

Om hunden rusar rakt genom fåren men inte biter, renderar det i diskning. Motiveringen är att vissa hundar aldrig biter men ändå klart visar aggression mot fåren och en stor brist i sina egenskaper.

Om hunden måste bli ombedd ett flertal gånger för att starta fåren, ges minst ett tydligt avdrag.

Upptaget är avslutat så fort fåren har startat i någon riktning.

Framdrivning

En perfekt framdrivning sker i ett stadigt och effektivt tempo på den tänkta raka linjen mot hämtgrindarna och därefter på en rak linje mot föraren.

Om hunden cirklar runt fåren ges ett grovt avdrag oavsett var det sker.

Om hunden springer framför fåren och stoppar dem, men blir kommenderad att gå tillbaka, ger detta ett markant avdrag.

Om hunden springer rakt genom fåren utan att bita, diskas hunden eftersom den inte arbetar med djuren på ett korrekt och respektfullt sätt.

Om fåren under stora delar av framdrivningen går snyggt och bra men en bit ifrån den rätta linjen, kommer detta att rendera i ett markant avdrag.

Om fåren är svåra att hållas på den rätta linjen men föraren och hunden gör sitt bästa, bestraffas ekipaget mindre än i exemplet ovan.

Om fåren går fel väg runt föraren/pinnen ger detta ett markant avdrag/en del domare diskar ekipage om detta uppstår. 

Framdrivningen är avslutad när fåren har passerat startstolpens kl. 3 eller 9.

Drivningen

En bra drivning går i ett stadigt effektivt tempo på den tänkta raka linjen från startstolpen till mitten av grindhålet. Efter en rimligt snäv sväng är det en rak linje till mitten av nästa grindhål. Sista ”benet” ska också vara rakt till den punkt som är förutbestämd inför tävlingen.

Drivningspoängen är inte uppdelade i 3 lika stora delar. Alla poäng kan således mistas under det första ”benet”. Detta för att stora praktiska fel skall synas i bedömningen.

Om hunden cirklar ges ett grovt avdrag. Springer hunden framför fåren, ges ett markant avdrag.

Om hunden skulle ”fastna” runt föraren och föraren skulle hjälpa hunden att få igång fåren genom att själv gå mot dem eller skrämma dem med sin stav, ges ett litet avdrag.

Om fåren går genom grinden som de skall (eller missar), men sedan blir vända tillbaka genom grindhålet, ges ett tydligt avdrag ungefär som vid en missad grind.

Om fåren går långa stunder vid sidan av linjen, utan att de tas in på rätt linje, ges ett markant avdrag.

Om fåren går förbi grindarnas förlängning anses detta som en missad grind, så föraren bör inte ta tillbaka fåren och försöka träffa grinden oavsett hur lite fåren har passerat grindens förlängning.

Drivningen är slut när ALLA fåren är i delningsringen (om det nu är dit man skall).

Delning/singling

Som regel säger domarna inte till om delningen är godkänd eller inte. Om momentet ligger sist, sägs det dock alltid till. Domaren skall döma det han/hon ser och det är upp till den tävlande att vara tydlig. Om domaren inte är godkänner, bes den tävlande att göra om momentet.

Om föraren använder sin vallningsstav som ett svärd och försöker ”klyva” flocken, ges ett markant avdrag.

Om föraren kastar sig mot fåren för att skapa en lucka, ges ett tydligt avdrag.

Om föraren börjar hoppa och stampa ges ett litet avdrag.

Om föraren och hunden jobbar fint för att få en lucka men att det tar ganska lång tid, ges inget avdrag. Tiden går!

Om föraren passerar genom fåren när han/hon arbetar för att skapa en lucka, ges ett litet avdrag.

Om hunden pressar fåren förbi och runt föraren ges ett litet avdrag.

Om hunden inte riktigt kommer in i luckan, utan balanserar fåren från sidan, ges ett litet avdrag.

Om luckan är gjord och föraren börjar gå mot fåren som skall delas av, innan hunden är inne i luckan, ges ett litet avdrag.

Det är hunden som skall göra hela arbetet när den har blivit kommenderad att komma in i luckan mellan fåren.

Misslyckade försök ger ett markant avdrag.

Från den punkt fåren är återsamlade, skall de drivas av hunden i en rak linje till fållan (om det återstår som moment).

Fållan

Om föraren går och motar tillbaka/parkerar fåren när de är på väg mot fållan, ges ett litet avdrag.

Om alla fåren går runt fållan, ges ett markant avdrag.

Om fåren går till baksidan av fållan men tas tillbaka samma väg de kom, ges ett tydligt avdrag.

Om alla eller fler får går ner på någon sida av fållan, ges ett litet avdrag.

Om föraren skiftar håll på hunden (när fåren går förbi fållans öppning) ges ett litet avdrag. Hunden skall helst jobba i den riktning som är den naturliga hämtriktningen i förhållande till föraren.

Om föraren trycker in fåren i fållan med hjälp av grinden, ges ett markant avdrag.

Om föraren smäller grinden på fåren, blir föraren diskad.

Det finns naturligvis hur mycket som helst som kan uppstå men det som belyses här sånt som anses allmänt vedertaget. 

 

I den sista delen av denna artikelserie ska jag ge min syn på och belysa vad ISDS regelverk är ute efter när det gäller finalbanan eller som de kallar den The Supreme Championship. The Supreme är en dubbelhämt tävling (final) där hunden först hämtar en flock och när hunden tagit denna flock till en markerad punkt på fältet ska hunden vändas tillbaka efter ännu en flock. Flock nummer två är placerad på motsatt sida på fältet än vad flock ett är. Detta innebär att hunden först gör en utgång åt det ena hållet och för att hämta den andra flocken ska den gå ut på det andra hållet. Vilket håll den ska gå ut först, höger eller vänster är förutbestämt utav arrangören.  Andra skillnader från kvalbanan är att det arbetas med 20 får (10 i varje flock) istället för 5. Hämtens längd skall vara längre, 700 meter eller mer. Drivningen är förlängd med ca 150 meter. Delning och singling är ersatt av en sortering. Maxtiden är 30 minuter på finalbanan.

När det gäller utgångarna så är reglerna de samma som det är på kvalbanan. Dessa beskrev jag i del 1.  När hunden hämtar flock 1 ska denna tas från fårens utställningsplats till hämtgrinden och sedan till en stolpe som i regel är placerad mellan föraren och grindarna. När fåren passerar stolpen är den första framdrivningen slut.  När fåren passerat stolpen och hunden sen är vid stolpen ska den placeras på lämpligt sätt för att vändas tillbaka ut på fältet för att hämta flock nr 2. När hunden vänt om och skickats iväg mot den andra flocken så är det samma regler för denna utgång upptag och framdrivning som gäller på kvalbanan. Både flock 1 och 2 ska om möjligt vara dolda för hunden.  

När hunden nått fram till stolpen positioneras den på lämpligt vis för att bli återsänd till flock 2.

Vad menas?

Tigare var det så att hunden skulle vara nära stolpen när den skulle sändas tillbaka. Det har töjts mer och mer på detta de senaste 25 åren och sk flygande återsändanden har blivit lite på modet. Med de ord man nu använder i regeltexten - lämplig position. Så tycker jag att man hamnar lite i ordklyverier. Är en hund som springer i en position? Reglerna för vanlig utgång säger att hunden ska stå nära föraren. Inte vara i rörelse i närheten av föraren. Jag tycker definitivt att hunden ska vara stilla i närheten av stolpen. Det är så jag tolkar denna regel. 

Varför?

Detta är enligt ISDS ett arbetstest. Man har haft denna bana sedan 1919 för att spegla dagliga situationer i de trakter där hundarna har sitt ursprung. Hämtens längd och med de dolda flockarna ska framkalla att hundarna kan komma att behöva dirigeras för att ”hitta” fåren. Att hunden kan ta styrning på långt håll och arbeta självständigt på ett längre avstånd från föraren är av stor vikt för rasen i det dagliga arbetet. Samt att den ska kunna lämna en flock och vara trygg med att söka efter fler djur utan att ha kvar några tankar på de djur hunden nyss arbetat med.

Sorteringsdelning.

När hunden hämtat de 20 fåren och fråndrivit dessa 5-600meter tas djuren in i delningsringen. I flocken med de 20 fåren finns 5 får som är märkta. Hunden ska tillsammans med föraren sortera bort de 15 omärkta fåren. Kvar i ringen ska vara de 5 märkta fåren som ska tas in i fållan och när detta är avklarat är tävlingen slut.

Fåren ska passera mellan föraren och hunden och hunden ska kallas in för att stoppa/hålla de märkta fåren.

Den viktiga aspekten är att testa hundens förmåga att dela eller separera de 15 omärkta fåren från resten av flocken.

Att manövrera så att man delar bort de 5 märkta fåren på en och samma gång är inte tillåtet.

Vad menas?

Återigen lägger man fokus på vad hunden ska göra i momentet. Det är hunden som SKA stoppa de märkta djuren. Den viktiga aspekten är att testa HUNDENS förmåga att dela/separera fåren.

Varför?

I dagligt arbete så finns det inget som kan stoppa får som vill fly på ett visst håll som en vältränad modig hund och som förstår vad den ska göra. Att den dessutom ska kunna hålla huvudet kallt och på skaft efter en i tävlingssammanhang längre tids arbete är också viktigt när man vill testa förmågan i de tävlande hundarna.

Var det bättre förr?

Som jag var inne på i de tidigare artiklarna har det skett en del förändringar genom åren eller rättare sagt på senare tid. Allt eftersom fårbesättningarna i Storbritannien blivit större för att en fårägare ska kunna leva på fårhållning har också fåren blivit mer nervösa eftersom de hanteras mindre. Den dagliga kontakten med hund är mindre och grupperna som hanteras är större. Förr kunde man leva av att ha 100-200 tackor. Nu måste en fårägare kanske ha upp mot 1000 tackor för att kunna försörja sig. Det har inneburit att fåren som är med på tävlingar är mer nervösa och de fårraser som de finns flest av i Storbritannien är mer nervösa en de får vi har här. Något annat som spelar in är att de inte har långa stallperioder som vi har. Stallperioder gör att fåren blir mer hanterade och vana vid både människor och hundar.

De tydliga förändringar man gjort i regelverket på senare tid är bl.a. .

Framdrivning stod det tidigare att hunden skulle behöva få om några kommandon. Nu säger reglerna att hunden ska behöva få kommandon.

När det gäller fållan så sa reglerna förr att det var endast hunden som skulle driva in fåren i fållan. Nu är texten ändrad till att hunden ska placera fåren i en sådan position att man kan genomföra en lyckad fålla.

Vid återsändandet på finalbana skulle hunden vara vid stolpen. Nu får man flytta hunden till en önskvärd position för att kunna göra en bra andra utgång.

I mina ögon är detta ett sätt att sänka kraven men jag kan en viss förståelse för varför man ändrat men jag tycker inte att det är bra. Det står i reglerna att domaren ska ta hänsyn till om fåren är svåra i sin bedömning så då fanns det väl ingen anledning att sänka kraven.

Om man ska jämföra hur våra får och förhållanden är, gentemot hur det är i Storbritannien så har vi inte alls så vilda och nervösa får som där borta. Trotts att våra får tål en mer aktiv hund vissas detta inte upp och bedömningen har som regel ingen tyngdpunkt på det viktigaste med våra tävlingar. Tävlande låter ofta sina hundar vara väldigt passiva i delar eller till och med hela moment. Något annat som är vanligt förekommande är ett överdrivet kommenderade.  Anledningen till att denna viktiga del inte utvecklas är att bedömningen inte fokuserar på vad det är som ISDS kräver att en hund ska klara av. I regelanvisningarna från ISDS står det klart och tydligt vad det är domaren ska titta efter och vad den tävlande ska visa upp med sin hund.

Det som jag har velat lyfta fram ur regelverket med dessa artiklar är det fundamentala och grundläggande för vallhundstävlingar och Border colliens framtida kvalitet. Långt innan det pratas och bedöms om överdrivet raka linjer, vida svängar, delningar fållor mm som bara går ut på att klara av momenten, momentet på ett tekniskt vis. Långt innan detta så ska hunden visa att den kan hantera får självständigt och att den har förstått och kan utföra uppgifterna för det är det som ISDS regelverk är ute efter. Det är med fokus på detta det kommer att finnas bra Border collies om ytter liggare 100år. Min förhoppning är att SVaK ska använda sig av ISDS regelbok som är före de ändringar som gjorts de senaste 5-6 åren.

Avslutningsvis vill jag lyfta fram en sak som ISDS skriver i sin information om vad tävlingarna bl.a. går ut på.

”Det är inte grindarna som är det viktiga utan arbetet som sker där emellan”

Denna gång ska jag ge min syn på vad ISDS regelverk säger om momenten delning, fålla och singel. Även denna gång ligger fokus på vad regelverket är ute efter och kräver att hundarna ska uppvisa för att bli bedömda. I närarbetes momenten är det andra egenskaper som grundarna och utvecklarna av Isds regelverk är ute efter att testa för att bibehålla kvaliteten hos border collien.

Delning.

*Två omärkta får ska delas av i den markerade ringen.

*Delning innebär manövrering av fåren av föraren och hunden för att hamna i den bästa positionen så hunden kan utföra en medveten delning av två förutbestämda får

* För att delningen ska vara utförd och bedömningsbar av domaren, krävs det att hunden delar av två av de omärkta fåren och visar kontroll över dessa.

*Det viktigaste är att testa hundens förmåga att dela eller separera de två omärkta fåren från de övriga.

*Det krävs att hunden visar sin förmåga att separera och hålla fåren från resten av flocken.

Vad menas?

I texten lägger man stor vikt vid att det är hunden som ska komma in och utföra delningen. Föraren får hjälpa till att skapa luckan där hunden ska komma in. Man använder det starka ordet kräver vid två tillfällen i texten om delning. Det som krävs är att hunden delar av de två fåren. Reglerna kräver  även att det är hunden som separerar och håller de två medvetet avdelade fåren ifrån de övriga.

Varför?

Herden kan i sitt dagliga arbete med sina djur behöva separera ett eller flera djur från den övriga flocken av olika anledningar. Minska betestryck, sjukdom, hälta mm. Att hundarna då har de genetiska förutsättningar för att tränas att utföra denna uppgift är väldigt viktigt. De egenskaper hunden behöver uppvisa i delningsmomentet är god samarbetes förmåga, mod och balans. Samarbete krävs från hunden för att kunna vara behjälplig med manövreringen av flocken så man kan få de får man verkligen vill dela av. Mod så att hunden även vågar komma in i trånga lägen och kanske även mot fårens ansikten. Balans för att kunna hålla ihop och driva bort de avdelade fåren.

 Fålla.

*När delningen är avklarad ska hunden återsamla fåren på ett praktiskt och arbetsmässigt vis. Föraren ska bege sig till fållan och hunden tar fåren till fållan.

*Det är förbjudet för föraren att assistera hunden att ta fåren till fållan.

*Det är hunden som ska manövrera fåren till en sådan position att fållan kan genomföras på ett bra vis.

Vad menas?

I detta moment vill man se att hunden självständigt kan förflytta fåren efter att den kan ha varit ganska styrd och satt under press av både får och förare i momentet delning. Det som det också läggs vikt på är att hunden har förstått sin uppgift att få fåren i en bra position för att lyckas med fållan.

Varför?

Självständighet är en viktig aspekt här om hunden ska kunna vara behjälplig på ett bra sätt i vardagen. När hunden har förstått syftet med en arbetsuppgift så är den så mycket mer användbar och det är det som reglerna åsyftar. Fållan symboliserar alla uppgifter där djur ska in i ett mindre utrymme, ett utrymme som fåren inte är vana vid. T.ex. fålla eller transport av något slag.

Singel.

*Ett av de två märkta fåren ska delas av i ringen och därefter vallas / arbetas på.

*Föraren är förbjuden att hjälpa hunden att driva bort fåret överhuvudtaget heller inte tvinga det mot hunden.

*Precis som med delningen är det hunden som ska komma in och dela av fåret.

*Den största hjälpen föraren kan ge sin hund är att hålla sig ur vägen och ge plats åt hunden att visa sin förmåga att dela och valla det ensamma fåret.

*Det är grundläggande att hunden ska kunna hålla det ensamma fåret ifrån de andra.

Vad menas?

Här testas antagligen de flesta av border colliens egenskaper på sitt yttersta. I detta moment ställer också regelverket sina tydligaste och tuffaste krav. Föraren är förbjuden att hjälpa hunden och föraren ska hålla sig ur vägen så att hunden kan visa upp sin förmåga och kvalitet. Man anser det grundläggande att hunden ska klara av detta.

Varför?

Detta är kanske det viktigaste momentet i konkurrens med hämtningen. Om man ser tillbaka till hur herde arbetet sköttes förr och fortfarande gör i många områden runt om i världen med lamning av stora grupper tackor utomhus på bete. Då är det otroligt viktigt att hunden kan hålla / valla en tacka som är i behov av assistans för att lammet ska komma lyckligt till världen. Det handlar om liv och död här! I förlängningen är det av stort ekonomsikt intresse att hundarna klarar av detta.

För några år sedan bestämdes det inom SVaK att de bedömningsanvisningar som ska ligga till grund på alla våra tävlingar är de som fastställts av International sheepdog society (Isds). Isds regler och anvisningar har sitt ursprung i föreningens bildande för över 100 år sedan. Isds skapades av fåraherdar och fårägare för bevarandet och utvecklingen av arbetande vallhundar och man kan konstatera att deras regler har klarat att nå sitt mål. Den arbetande vallhunden är definitivt bättre idag än för 100 år sedan och kunskapen om hur man tränar och använder en vallhund har spridits över stora delar av världen till gagn för hantering av får och nöt mm.  Under dessa över 100 år har bedömnings anvisningarna ändrats förvånats värt lite och själva banans utformning har inte ändrat sig sedan 1919! Det som är slående för mig nu när vi har facit i hand så långt senare är att dessa herdar och fårägare var väldigt rätt på det från början.

Det som jag tycker mig se är den förändring eller tillpassning av bedömningsanvisningarna och reglerna som sker efterhand kanske inte är så bra i ett längre perspektiv. Det är ganska naturligt att det går ”mode” i vissa regeltolkningar. Den stora skillnad som finns mellan UK och här hos oss är att där finns det en herde kultur och det är ur denna, reglerna skapades. I vårt land finns det ingen herde kultur utan vi måste lära oss att förstå vad som egentligen åsyftas i regelverket för att kunna leva upp till målet att bevara och utveckla den arbetande vallhunden.

 De bitar jag kommer att fokusera på och lyfta fram här är själva utförandet av momenten inte så mycket de tekniska detaljerna. Jag kommer inte att prata om poängavdrag eller andra påföljder. Det är vad som förväntas av hunden och förarna enligt reglerna som är det absolut viktigaste på en tävling. Har man inte fokus på detta som domare eller tävlande så kommer vallhunden inte att vara lika användbar om ytter liggare 100 år. Den tendens som finns på våra tävlingar idag i mina ögon är att det är placeringsresultaten som är det viktigaste och inte hur hunden faktiskt utför uppgifterna. Låt oss ta reda på vad reglerna faktiskt säger och är ute efter!

Momenten

De moment som ingår i en tävlingsbana enligt Isds speglar de uppgifter som en herde och dennes hund kan komma att behöva när de gör sin dagliga inspektionsrunda bland sina får. Det står tydligt i Isds regelverk att syftet med tävlingen är att testa hundens förmåga att utföra uppgifterna tillsammans med föraren.

Hämtning

För de flesta av oss är det bekant att själva hämtningen består av tre delar, utgång, upptag och framdrivning. Nedan beskriver jag dessa tre delmoment var för sig så som det är skrivet i Isds regelbok senast reviderad 2010.

Utgång

Hunden ska inte springa för rakt eller för vid.

Hunden ska inte behöva några kommandon förutom startkommandot.

Hunden ska inte stanna förrän den har nått balanspunkten. Balanspunkten är där hunden ska starta fåren i riktning mot hämtgrindarna. 

Hunden ska inte komma in.

En bra utgång ska ha formen av ett päron, där den trubbiga änden av päronet ska vara i den bortre änden av fältet där fåren är utställda.     

Hunden ska avsluta utgången tillräckligt långt bakom fåren utan att störa dem.   

Hunden får inte korsa utgången.

Om fåren avviker från utställningsplatsen ska hunden springa till balanspunkten. Om fåren rör sig från den sida hunden är sänd att hämta ifrån ska hunden täcka fåren så den kan starta fåren i en rak linje mot grinden. Om fåren rört sig mot den sida hunden kommer ifrån ska den stanna tidigt för att kunna ta upp balans på fåren mot grinden.

Vad menas?                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                    

Man vill sen en hund som på ett effektivt och självständigt sätt söker sig till en punkt bakom fåren där den kan börja hantera fåren i riktning mot ett förutbestämt mål.

Varför?

Border colliens främsta uppgift är att söka upp och samla djur och ta dessa på ett lugnt och bestämt sätt till herden eller en förutbestämd plats, stakethörna grindgenomgång eller liknande. I dagligt arbete så vill man att hunden ska sköta detta på ett självständigt och djurhanteringsmässigt bra sätt. Herden ska kunna lita på hunden att denna gör detta bra även när den är ur synhåll. Border collien utvecklades och togs fram i områden där det är berg, dalar vatten och en heldel oländig terräng. Att sen de flesta tävlingar är på öppna stora välsynliga ytor är en annan sak. Vikten ska läggas vid ett självständigt målmedvetet sök oasvett landskapets utformning. Att hunden verkligen springer till balanspunkten på tävling för att täcka upp fåren ordentligt är väldigt viktigt. Tävlingarna har sitt ursprung i dagliga arbetssituationer och då står inte fåren perfekt på andra sidan fältet i bra avstånd till staket eller dyl. Det kan vara hundratals får som vill springa i skydd när hunden kommer och då måste hunden ha fångat upp balansen på alla får annars finns det risk att alla inte kommer med.

Upptag.

I slutet av utgången ska hunden stanna helt eller sakta ner.

Hunden ska närma sig fåren på ett mjukt, försiktigt och stadigt vis.

Hunden ska ta kontroll på ett bestämt och lugnt vis.

Hunden ska inte rusa in och skrämma fåren den ska heller inte ligga passiv och behöva ett flertal kommandon innan den får fåren i rörelse.

Upptaget ska vara mjukt och balanserat där fåren går i väg på en direkt linje mot hämtgrinden.

Vad menas?

Detta är kanske den svåraste delen av banan för domaren att bedöma av olika anledningar men kanske mest för att upptaget varar i ganska kort tid. Isds är i mitt tycke väldigt tydliga här vad man är ute efter. Mjukt, försiktigt, stadigt, bestämt, lugnt, självständig och balanserat ska det vara.

Varför?

Den första kontakten hunden har med fåren sätter prägel på resten av arbetet. En hund som uppför sig enligt reglerna kommer att få ett bra grepp om djuren och förutsättningar för en god djurhantering. Om hunden i det dagliga arbetet inte gör bra upptag utan skrämmer djuren så finns det stor risk att alla djur inte kommer med, att djur råkar illa ut eller att de hamnar på ställen som är väldigt olämpliga. Här tänker jag igen på hur landskapet där dessa hundar togs fram ser ut, med berg dalar vatten träd sten mm och då tycker jag det är lätt att förstå varför det är så viktigt att hunden utför upptaget enligt reglerna.

 Framdrivning.

Fåren måste hämtas i ett stadigt tempo och på en rak linje.

Hunden ska inte skynda på eller överflankera

Hunden skall behöva få kommandon och där fåren avviker från den rätta linjen bedöms hundens förmåga genom hurdan kontroll den har över fåren och dess omedelbara förmåga att svara på alla kommandon.

Vad menas?

Här trycker man igen på att hundarna ska visa självständighet och god djurhantering.

Varför?

Ur ett arbetsperspektiv är det VÄLDIGT viktigt att fåren inte går för fort. Vad är då för fort? Ett gott råd jag fick av en gammal fåraherde i England för många år sedan var- Du kan aldrig gå fortare än att det svagaste djuret orkar gå med, och om du har gått för fort vet du inte förrän det är försent. Om du vill hämta får en längre sträcka och efter ett tag märker du att något får inte vill/orkar gå med de andra då har du som herde ett problem. Ett problem som skapades av att hunden gick för fort. Har du riktig otur får du bära fåret dit det ska. Promenad takt är rätt takt! Anledningen till att man trycker på skall behöva få kommandon är för att hundarna ska visa att de kan hantera djur även ur synhåll och att egenskaper som takt och balans ska visas upp.

Fråndrivning/fösning.

Hunden ska visa tydlig förmåga att driva fåren stadigt utan överdriven kommendering.

Genom hela drivningen ska fåren hållas i rörelse på ett lugnt vis, stora fartökningar och upprepade stopp är inte önskvärt.

Vad menas?

Här vill man testa att hundarna har en vilja att flytta och gå med djur längre sträckor.

Varför?

När reglerna skrevs gjordes alla förflyttningar med hund på fält eller väg. Herdarna gick naturligtvis med och det var väl ingen som var pigg på att bära en del av fåren som inte orka om det gick för fort, inte heller att springa själv för att hinna med.

Reflektion.

Både nationellt och internationellt anser jag att de töver lag läggs för lite vikt vid vilka krav regelverket faktiskt ställer på det hundarna ska visa upp för domaren på en tävlingsbana. Hundar kommenderas många gånger allt för mycket och domarna tillåter detta. Hämtnings och drivningslinjen idag är mer eller mindre spik rak och onaturligt smal och det beror inte på att hundarna har fantastisk balans alla gånger utan att föraren förutser fårens rörelser och placerar hunden på rätt plats vid rätt tillfälle istället för att visa upp att hunden på ett självständigt vis har förstått och tar ansvar för uppgifterna. Det jag ser som en stor fara över en längre period är att hundrasen riskerar att tappa en del av sina egenskaper till förmån för att endast lyssna. Ett tydligt exempel är det ”mode” det har blivit i vinkelframdrivning. För de allra flesta hundar och förare betyder vinkelframdrivning mer styrning och mindre självständigt arbete. Det har ingen förankring i det syfte som finns i Isds regelverk. Hur ofta är det någon av oss ser en framdrivning eller fråndrivning som lever upp till det som står i reglerna? Rätt takt, självständigt och framförallt få kommandon!

Så som jag ser det finns det risk för att border colliens ursprungliga arbetsförmåga kan gå samma öde till mötes som exteriöravlade hundraser. Det vill säga att de ursprungliga reglerna misstolkas eller moderniseras så att hundarna inte längre fungerar eller ens ser ut som de gjorde från början.