taketimebordercollies.blogg.se

För några år sedan bestämdes det inom SVaK att de bedömningsanvisningar som ska ligga till grund på alla våra tävlingar är de som fastställts av International sheepdog society (Isds). Isds regler och anvisningar har sitt ursprung i föreningens bildande för över 100 år sedan. Isds skapades av fåraherdar och fårägare för bevarandet och utvecklingen av arbetande vallhundar och man kan konstatera att deras regler har klarat att nå sitt mål. Den arbetande vallhunden är definitivt bättre idag än för 100 år sedan och kunskapen om hur man tränar och använder en vallhund har spridits över stora delar av världen till gagn för hantering av får och nöt mm.  Under dessa över 100 år har bedömnings anvisningarna ändrats förvånats värt lite och själva banans utformning har inte ändrat sig sedan 1919! Det som är slående för mig nu när vi har facit i hand så långt senare är att dessa herdar och fårägare var väldigt rätt på det från början.

Det som jag tycker mig se är den förändring eller tillpassning av bedömningsanvisningarna och reglerna som sker efterhand kanske inte är så bra i ett längre perspektiv. Det är ganska naturligt att det går ”mode” i vissa regeltolkningar. Den stora skillnad som finns mellan UK och här hos oss är att där finns det en herde kultur och det är ur denna, reglerna skapades. I vårt land finns det ingen herde kultur utan vi måste lära oss att förstå vad som egentligen åsyftas i regelverket för att kunna leva upp till målet att bevara och utveckla den arbetande vallhunden.

 De bitar jag kommer att fokusera på och lyfta fram här är själva utförandet av momenten inte så mycket de tekniska detaljerna. Jag kommer inte att prata om poängavdrag eller andra påföljder. Det är vad som förväntas av hunden och förarna enligt reglerna som är det absolut viktigaste på en tävling. Har man inte fokus på detta som domare eller tävlande så kommer vallhunden inte att vara lika användbar om ytter liggare 100 år. Den tendens som finns på våra tävlingar idag i mina ögon är att det är placeringsresultaten som är det viktigaste och inte hur hunden faktiskt utför uppgifterna. Låt oss ta reda på vad reglerna faktiskt säger och är ute efter!

Momenten

De moment som ingår i en tävlingsbana enligt Isds speglar de uppgifter som en herde och dennes hund kan komma att behöva när de gör sin dagliga inspektionsrunda bland sina får. Det står tydligt i Isds regelverk att syftet med tävlingen är att testa hundens förmåga att utföra uppgifterna tillsammans med föraren.

Hämtning

För de flesta av oss är det bekant att själva hämtningen består av tre delar, utgång, upptag och framdrivning. Nedan beskriver jag dessa tre delmoment var för sig så som det är skrivet i Isds regelbok senast reviderad 2010.

Utgång

Hunden ska inte springa för rakt eller för vid.

Hunden ska inte behöva några kommandon förutom startkommandot.

Hunden ska inte stanna förrän den har nått balanspunkten. Balanspunkten är där hunden ska starta fåren i riktning mot hämtgrindarna. 

Hunden ska inte komma in.

En bra utgång ska ha formen av ett päron, där den trubbiga änden av päronet ska vara i den bortre änden av fältet där fåren är utställda.     

Hunden ska avsluta utgången tillräckligt långt bakom fåren utan att störa dem.   

Hunden får inte korsa utgången.

Om fåren avviker från utställningsplatsen ska hunden springa till balanspunkten. Om fåren rör sig från den sida hunden är sänd att hämta ifrån ska hunden täcka fåren så den kan starta fåren i en rak linje mot grinden. Om fåren rört sig mot den sida hunden kommer ifrån ska den stanna tidigt för att kunna ta upp balans på fåren mot grinden.

Vad menas?                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                    

Man vill sen en hund som på ett effektivt och självständigt sätt söker sig till en punkt bakom fåren där den kan börja hantera fåren i riktning mot ett förutbestämt mål.

Varför?

Border colliens främsta uppgift är att söka upp och samla djur och ta dessa på ett lugnt och bestämt sätt till herden eller en förutbestämd plats, stakethörna grindgenomgång eller liknande. I dagligt arbete så vill man att hunden ska sköta detta på ett självständigt och djurhanteringsmässigt bra sätt. Herden ska kunna lita på hunden att denna gör detta bra även när den är ur synhåll. Border collien utvecklades och togs fram i områden där det är berg, dalar vatten och en heldel oländig terräng. Att sen de flesta tävlingar är på öppna stora välsynliga ytor är en annan sak. Vikten ska läggas vid ett självständigt målmedvetet sök oasvett landskapets utformning. Att hunden verkligen springer till balanspunkten på tävling för att täcka upp fåren ordentligt är väldigt viktigt. Tävlingarna har sitt ursprung i dagliga arbetssituationer och då står inte fåren perfekt på andra sidan fältet i bra avstånd till staket eller dyl. Det kan vara hundratals får som vill springa i skydd när hunden kommer och då måste hunden ha fångat upp balansen på alla får annars finns det risk att alla inte kommer med.

Upptag.

I slutet av utgången ska hunden stanna helt eller sakta ner.

Hunden ska närma sig fåren på ett mjukt, försiktigt och stadigt vis.

Hunden ska ta kontroll på ett bestämt och lugnt vis.

Hunden ska inte rusa in och skrämma fåren den ska heller inte ligga passiv och behöva ett flertal kommandon innan den får fåren i rörelse.

Upptaget ska vara mjukt och balanserat där fåren går i väg på en direkt linje mot hämtgrinden.

Vad menas?

Detta är kanske den svåraste delen av banan för domaren att bedöma av olika anledningar men kanske mest för att upptaget varar i ganska kort tid. Isds är i mitt tycke väldigt tydliga här vad man är ute efter. Mjukt, försiktigt, stadigt, bestämt, lugnt, självständig och balanserat ska det vara.

Varför?

Den första kontakten hunden har med fåren sätter prägel på resten av arbetet. En hund som uppför sig enligt reglerna kommer att få ett bra grepp om djuren och förutsättningar för en god djurhantering. Om hunden i det dagliga arbetet inte gör bra upptag utan skrämmer djuren så finns det stor risk att alla djur inte kommer med, att djur råkar illa ut eller att de hamnar på ställen som är väldigt olämpliga. Här tänker jag igen på hur landskapet där dessa hundar togs fram ser ut, med berg dalar vatten träd sten mm och då tycker jag det är lätt att förstå varför det är så viktigt att hunden utför upptaget enligt reglerna.

 Framdrivning.

Fåren måste hämtas i ett stadigt tempo och på en rak linje.

Hunden ska inte skynda på eller överflankera

Hunden skall behöva få kommandon och där fåren avviker från den rätta linjen bedöms hundens förmåga genom hurdan kontroll den har över fåren och dess omedelbara förmåga att svara på alla kommandon.

Vad menas?

Här trycker man igen på att hundarna ska visa självständighet och god djurhantering.

Varför?

Ur ett arbetsperspektiv är det VÄLDIGT viktigt att fåren inte går för fort. Vad är då för fort? Ett gott råd jag fick av en gammal fåraherde i England för många år sedan var- Du kan aldrig gå fortare än att det svagaste djuret orkar gå med, och om du har gått för fort vet du inte förrän det är försent. Om du vill hämta får en längre sträcka och efter ett tag märker du att något får inte vill/orkar gå med de andra då har du som herde ett problem. Ett problem som skapades av att hunden gick för fort. Har du riktig otur får du bära fåret dit det ska. Promenad takt är rätt takt! Anledningen till att man trycker på skall behöva få kommandon är för att hundarna ska visa att de kan hantera djur även ur synhåll och att egenskaper som takt och balans ska visas upp.

Fråndrivning/fösning.

Hunden ska visa tydlig förmåga att driva fåren stadigt utan överdriven kommendering.

Genom hela drivningen ska fåren hållas i rörelse på ett lugnt vis, stora fartökningar och upprepade stopp är inte önskvärt.

Vad menas?

Här vill man testa att hundarna har en vilja att flytta och gå med djur längre sträckor.

Varför?

När reglerna skrevs gjordes alla förflyttningar med hund på fält eller väg. Herdarna gick naturligtvis med och det var väl ingen som var pigg på att bära en del av fåren som inte orka om det gick för fort, inte heller att springa själv för att hinna med.

Reflektion.

Både nationellt och internationellt anser jag att de töver lag läggs för lite vikt vid vilka krav regelverket faktiskt ställer på det hundarna ska visa upp för domaren på en tävlingsbana. Hundar kommenderas många gånger allt för mycket och domarna tillåter detta. Hämtnings och drivningslinjen idag är mer eller mindre spik rak och onaturligt smal och det beror inte på att hundarna har fantastisk balans alla gånger utan att föraren förutser fårens rörelser och placerar hunden på rätt plats vid rätt tillfälle istället för att visa upp att hunden på ett självständigt vis har förstått och tar ansvar för uppgifterna. Det jag ser som en stor fara över en längre period är att hundrasen riskerar att tappa en del av sina egenskaper till förmån för att endast lyssna. Ett tydligt exempel är det ”mode” det har blivit i vinkelframdrivning. För de allra flesta hundar och förare betyder vinkelframdrivning mer styrning och mindre självständigt arbete. Det har ingen förankring i det syfte som finns i Isds regelverk. Hur ofta är det någon av oss ser en framdrivning eller fråndrivning som lever upp till det som står i reglerna? Rätt takt, självständigt och framförallt få kommandon!

Så som jag ser det finns det risk för att border colliens ursprungliga arbetsförmåga kan gå samma öde till mötes som exteriöravlade hundraser. Det vill säga att de ursprungliga reglerna misstolkas eller moderniseras så att hundarna inte längre fungerar eller ens ser ut som de gjorde från början.