taketimebordercollies.blogg.se

 

I den sista delen av denna artikelserie ska jag ge min syn på och belysa vad ISDS regelverk är ute efter när det gäller finalbanan eller som de kallar den The Supreme Championship. The Supreme är en dubbelhämt tävling (final) där hunden först hämtar en flock och när hunden tagit denna flock till en markerad punkt på fältet ska hunden vändas tillbaka efter ännu en flock. Flock nummer två är placerad på motsatt sida på fältet än vad flock ett är. Detta innebär att hunden först gör en utgång åt det ena hållet och för att hämta den andra flocken ska den gå ut på det andra hållet. Vilket håll den ska gå ut först, höger eller vänster är förutbestämt utav arrangören.  Andra skillnader från kvalbanan är att det arbetas med 20 får (10 i varje flock) istället för 5. Hämtens längd skall vara längre, 700 meter eller mer. Drivningen är förlängd med ca 150 meter. Delning och singling är ersatt av en sortering. Maxtiden är 30 minuter på finalbanan.

När det gäller utgångarna så är reglerna de samma som det är på kvalbanan. Dessa beskrev jag i del 1.  När hunden hämtar flock 1 ska denna tas från fårens utställningsplats till hämtgrinden och sedan till en stolpe som i regel är placerad mellan föraren och grindarna. När fåren passerar stolpen är den första framdrivningen slut.  När fåren passerat stolpen och hunden sen är vid stolpen ska den placeras på lämpligt sätt för att vändas tillbaka ut på fältet för att hämta flock nr 2. När hunden vänt om och skickats iväg mot den andra flocken så är det samma regler för denna utgång upptag och framdrivning som gäller på kvalbanan. Både flock 1 och 2 ska om möjligt vara dolda för hunden.  

När hunden nått fram till stolpen positioneras den på lämpligt vis för att bli återsänd till flock 2.

Vad menas?

Tigare var det så att hunden skulle vara nära stolpen när den skulle sändas tillbaka. Det har töjts mer och mer på detta de senaste 25 åren och sk flygande återsändanden har blivit lite på modet. Med de ord man nu använder i regeltexten - lämplig position. Så tycker jag att man hamnar lite i ordklyverier. Är en hund som springer i en position? Reglerna för vanlig utgång säger att hunden ska stå nära föraren. Inte vara i rörelse i närheten av föraren. Jag tycker definitivt att hunden ska vara stilla i närheten av stolpen. Det är så jag tolkar denna regel. 

Varför?

Detta är enligt ISDS ett arbetstest. Man har haft denna bana sedan 1919 för att spegla dagliga situationer i de trakter där hundarna har sitt ursprung. Hämtens längd och med de dolda flockarna ska framkalla att hundarna kan komma att behöva dirigeras för att ”hitta” fåren. Att hunden kan ta styrning på långt håll och arbeta självständigt på ett längre avstånd från föraren är av stor vikt för rasen i det dagliga arbetet. Samt att den ska kunna lämna en flock och vara trygg med att söka efter fler djur utan att ha kvar några tankar på de djur hunden nyss arbetat med.

Sorteringsdelning.

När hunden hämtat de 20 fåren och fråndrivit dessa 5-600meter tas djuren in i delningsringen. I flocken med de 20 fåren finns 5 får som är märkta. Hunden ska tillsammans med föraren sortera bort de 15 omärkta fåren. Kvar i ringen ska vara de 5 märkta fåren som ska tas in i fållan och när detta är avklarat är tävlingen slut.

Fåren ska passera mellan föraren och hunden och hunden ska kallas in för att stoppa/hålla de märkta fåren.

Den viktiga aspekten är att testa hundens förmåga att dela eller separera de 15 omärkta fåren från resten av flocken.

Att manövrera så att man delar bort de 5 märkta fåren på en och samma gång är inte tillåtet.

Vad menas?

Återigen lägger man fokus på vad hunden ska göra i momentet. Det är hunden som SKA stoppa de märkta djuren. Den viktiga aspekten är att testa HUNDENS förmåga att dela/separera fåren.

Varför?

I dagligt arbete så finns det inget som kan stoppa får som vill fly på ett visst håll som en vältränad modig hund och som förstår vad den ska göra. Att den dessutom ska kunna hålla huvudet kallt och på skaft efter en i tävlingssammanhang längre tids arbete är också viktigt när man vill testa förmågan i de tävlande hundarna.

Var det bättre förr?

Som jag var inne på i de tidigare artiklarna har det skett en del förändringar genom åren eller rättare sagt på senare tid. Allt eftersom fårbesättningarna i Storbritannien blivit större för att en fårägare ska kunna leva på fårhållning har också fåren blivit mer nervösa eftersom de hanteras mindre. Den dagliga kontakten med hund är mindre och grupperna som hanteras är större. Förr kunde man leva av att ha 100-200 tackor. Nu måste en fårägare kanske ha upp mot 1000 tackor för att kunna försörja sig. Det har inneburit att fåren som är med på tävlingar är mer nervösa och de fårraser som de finns flest av i Storbritannien är mer nervösa en de får vi har här. Något annat som spelar in är att de inte har långa stallperioder som vi har. Stallperioder gör att fåren blir mer hanterade och vana vid både människor och hundar.

De tydliga förändringar man gjort i regelverket på senare tid är bl.a. .

Framdrivning stod det tidigare att hunden skulle behöva få om några kommandon. Nu säger reglerna att hunden ska behöva få kommandon.

När det gäller fållan så sa reglerna förr att det var endast hunden som skulle driva in fåren i fållan. Nu är texten ändrad till att hunden ska placera fåren i en sådan position att man kan genomföra en lyckad fålla.

Vid återsändandet på finalbana skulle hunden vara vid stolpen. Nu får man flytta hunden till en önskvärd position för att kunna göra en bra andra utgång.

I mina ögon är detta ett sätt att sänka kraven men jag kan en viss förståelse för varför man ändrat men jag tycker inte att det är bra. Det står i reglerna att domaren ska ta hänsyn till om fåren är svåra i sin bedömning så då fanns det väl ingen anledning att sänka kraven.

Om man ska jämföra hur våra får och förhållanden är, gentemot hur det är i Storbritannien så har vi inte alls så vilda och nervösa får som där borta. Trotts att våra får tål en mer aktiv hund vissas detta inte upp och bedömningen har som regel ingen tyngdpunkt på det viktigaste med våra tävlingar. Tävlande låter ofta sina hundar vara väldigt passiva i delar eller till och med hela moment. Något annat som är vanligt förekommande är ett överdrivet kommenderade.  Anledningen till att denna viktiga del inte utvecklas är att bedömningen inte fokuserar på vad det är som ISDS kräver att en hund ska klara av. I regelanvisningarna från ISDS står det klart och tydligt vad det är domaren ska titta efter och vad den tävlande ska visa upp med sin hund.

Det som jag har velat lyfta fram ur regelverket med dessa artiklar är det fundamentala och grundläggande för vallhundstävlingar och Border colliens framtida kvalitet. Långt innan det pratas och bedöms om överdrivet raka linjer, vida svängar, delningar fållor mm som bara går ut på att klara av momenten, momentet på ett tekniskt vis. Långt innan detta så ska hunden visa att den kan hantera får självständigt och att den har förstått och kan utföra uppgifterna för det är det som ISDS regelverk är ute efter. Det är med fokus på detta det kommer att finnas bra Border collies om ytter liggare 100år. Min förhoppning är att SVaK ska använda sig av ISDS regelbok som är före de ändringar som gjorts de senaste 5-6 åren.

Avslutningsvis vill jag lyfta fram en sak som ISDS skriver i sin information om vad tävlingarna bl.a. går ut på.

”Det är inte grindarna som är det viktiga utan arbetet som sker där emellan”