taketimebordercollies.blogg.se

Om man skall kunna kontrollera och hantera en border collies vallningsinstinkt gör man både sig själv och hunden en tjänst att se till att den inte är för okontrollerad i vardagen. Rasens dilemma är ofta att den är så lättantändlig till aktiviteter; både självförvållade och initierade av människan. Det må vara så att många anser att en border collie behöver massor av stimulans. Jag hävdar det motsatta att rasen är i störst behov av att lära sig koppla av i olika sorters situationer. Och vill man lära hunden att vara en god vallhund så bör man se till att hunden sammankopplar oss med lugnhet och inte upphetsning.

Det finns en tradition i Storbritannien att man inte har sin vallhund boendes inne i hemmet. Dels är det naturligtvis för att den ofta blir skitig under dagen på jobbet men den största anledningen är att arbets-relationen blir bättre med herden. Man vill värna om den förighet som avlats fram som rasens signum. En vallhund betyder så enormt mycket både tidsmässigt och ekonomiskt för att verksamheten skall överleva. Och därmed människornas överlevnad. Den är ovärderlig, rent ut sagt.

Med detta sagt, menas inte att alla som vill hålla på med vallning skall låta sina hundar bo för sig själva! Däremot tycker jag att var och en skall tänka efter hur man kommunicerar med en vallhund. Risken är stor att man umgås för ivrigt med den och därmed t ex spolierar rasens mjukhet och gör den till synes hård istället. Generellt sätt kommer den då ha svårare för att samarbeta och koncentrera sig (både i och utanför hagen). Vallningsinstinkten är svår nog att styra över; så en icke lugn och undergiven border collie blir ännu svårare att träna.

Skulle en border collie tycka att livet är lattjo och vill hänge sig till det med en inställning – jag tänker mest på mig själv – så kan det som sagt bli knepigt att få den att vilja vara koncentrerad och disciplinerad bland får. Och ingen koncentration – inget lugn – inget eye – ingen vallningsinstinkt. Dessa hundar kan locka föraren att bli arg och irriterad, vilket kan väcka tankar om det verkligen är etiskt försvarbart att den skall bli bestraffad för sitt upphetsade beteende som ägaren har skapat. Dessutom har man fört in spänningar i träningen som försvårar utvecklingen.

En del icke undergivna border collies (som alla andra hundraser) kan uppvisa oönskade beteenden i sin vardag. För det mesta handlar det om att människorna har tagit itu med problemet alldeles för sent; när hunden är vrålupphetsad och inte kommunikativ. Dessa hundar brukar bli spända och hamnar ofta i sin egen bubbla till slut. De kan vara riktigt svåra att övertyga (både i och utanför hagen) och föraren brukar ofta vara desperat. Minsta lillakan få bägaren att rinna över, vilket brukar resultera i att föraren spricker av ilska. En sådan relation har väldigt svårt att lyckas för att nå målet med att få en fungerande vallhund. 

Även rädda/skygga/ men undergivna vallhundar skulle må bra av att inte umgås så mycket med människor. Skulle det vara så att de söker skydd bland folk och inte själva möter det skrämmande, blir de knappast mer stabila. Att vara självständig och trygg med sig själv, gör dem till bättre vallhundar eftersom det krävs mod att flytta djur som ibland måste övertygas. Men det kan även vara så att dessa rädda individer tycker att de skall ta hand om det skrämmande för att vakta sin flock (människorna). Ledaren har nog försökt nå hunden men det brukar få precis motsatt effekt när det handlar om kombinationen rädsla och icke undergivna hundar. Skulle dessa hundar inte leva så tätt inpå människor skulle de förmodligen inte ha så stora utspel.

Men för att vara tydlig angående rädda/skygga border collies, så bör de självklart inte vara utan människokontakt. Det gynnar dem ju inte heller. De bör självklart möta människor (och även olika miljöer) för att de inte skall befästa sin rädsla, skygghet. Dock kan man ha i minnet att unghundar inte bör utsättas för mycket av det som skrämmer dem. Både ålder och mental mognad kan överbrygga rasens känslighet.

För att man skall få en border collie att förstå vad vallning är, krävs det att föraren har en kanal in i hundens huvud. Då är det en stor fördel att border collien hela tiden har ett förhållningssätt när de träffar människor; att de är beredda på att bli styrda, lugna och undra: Vad vill du att jag skall göra nu?

Med det menas att hunden inte skall gå och titta på föraren hela tiden, utan att de är mentalt redo för krav. De får gärna observera världen; att upphetsat ta sig an den är dock icke önskvärt för en erfaren herde. Om hunden är utåtriktad och glömmer sin förare väldigt ofta – så är vägen mycket längre för att göra den till en vallhund.

Detta gäller även de hundar som ofta får springa fritt bland andra djur (inklusive andra hundar). Skulle de börja eye:a och även valla på dem så kan det få stora konsekvenser för framtiden. Vissa är faktiskt omöjliga att programmera om. De kan få för sig att vallning är något som den utför alldeles själv eller så blir de insnöade på ett annat djurslag än vad som var tänkt. Dessutom kan lösspringande unghundar som får vistas nära det önskade djurslaget, bli hämmade i sin utveckling om de bannas för att de visar intresse för djuren.

Alla krav man kan ställa på hunden i vardagen bidrar till att skapa den kanal som är så eftersträvansvärt i vallningssammanhang – oavsett om den bor ute, inne eller i begränsade utrymmen. Väljer man att umgås ofta med sin border collie, kan man få mycket mer att stå i för att göra den till en vallhund.